Vit som månen

Del 1

Jag vaknar av ett högt pipande ljud och rullar instinktivt över till andra sidan sängen, sträcker ut handen och trycker på snooze. Bara lite till, tänker jag och rullar tillbaka.

Återigen väcks jag av mitt alarm och den här gången kollar jag klockan innan jag trycker på något. Den visar 7:30 dags att gå upp. Gäspande sträcker jag på mig och slänger mina ben över sängkanten. En obekant syn möter mig. Sovrummet är nästan helt tomt med bara sängen, en garderob och några få lådor som tidigare innehållit kläder.
Resten av mina grejer kommer inte förens i eftermiddag.  Jag kollar igenom garderoben och väljer ut ett par svarta jeans och en tjock tröja. Sedan äter jag frukost, borstar tänder och hår för att sedan återgå till min säng där jag tar upp en bok som jag påbörjade igår.

Det är en bra bok om en skola för häxor och trollkarlar. Tiden går snabbt och snart ringer alarmet som säger att jag ska gå till skolan. Jag stänger av det och tänker att jag bara ska läsa klart sidan. Efter kanske fem sidor inser jag vad jag har gjort och kollar stressat på klockan. 08.10 skolan börjar NU. Jag kastar mig upp ur sängen, sliter på mig min jacka och springer ner för trapporna utanför lägenheten.

Sprintande kommer jag fram till skolan och kollar på mobilen. 08.18. Det är först då jag inser att jag inte vet vilken lektion jag har, vilket klassrum jag ska till eller ens var expeditionen är. Jag kollar ut över den tomma skolgården och inser lättat att det finns en skylt med karta över skolområdet. Jag sprintar fram och börjar leta med fingret efter expeditionen. När jag hittat den suckar jag lättat och går in genom entrén. Jag vill springa, men eftersom det fortfarande finns några elever i korridorerna (de börjar antagligen lite senare) nöjer jag mig med att gå snabbt.

Jag kommer fram till expeditionen och går fram till receptionen. Där står en äldre dam som ler välkomnande mot mig.
"Vad kan jag hjälpa dig med?" Frågar hon.
"Jag är ny elev här, Amanda Springs" säger jag stressat.
"Jaså, vad trevligt" säger hon lugnt. "Då vill du ha din skåps nyckel och så antar jag?"
"Precis" svarar jag samtidigt som jag frustrerat sneglar på klockan på väggen, 08.21 visar den.
"Ja då ska vi se här" säger damen och böjer sig ner för att rota bland några papper. Hon sträcker på sig igen med en bunt i händerna. "Här har du nyckel, skåps numret står på brickan den sitter fast i, och platsen är markerad på den här kartan över skolan."
"Tack så mycket" säger jag automatiskt när jag tar emot sakerna och vänder mig om för att gå till min lektion. Då inser jag att jag inte fått något schema än, så jag vänder tillbaka till receptionen.
"Just det" säger damen när hon ser att jag är tillbaka. "Schema behöver du ju också ja." Hon kollar på pappret. "Vad trevligt du har svenska först lektionen, jag har alltid gillat svenska, och Markus är väldigt trevlig." Då tar hon en bättre koll. "Nej men oj då! Den började ju för en kvart sen! Vad gör du här fortfarande? Skynda dig!"
Och med de orden sjasade hon iväg mig.

Jag kollar på schemat och jämför sal numret med kartan och räknar ut vart jag ska. När jag kommer fram till klassrummet kollar jag på klockan igen. 08. 28, nästan tjugo minuter sen. Jag drar in ett djupt andetag och knackar sedan på dörren.
Läraren som jag antar heter Markus öppnar och tittar förvånat på mig, för att sedan le.
"Jag som trodde du blivit sjuk, vad kul att du hittade hit tillslut" säger Markus glatt.
Jag följer efter honom in i klassrummet.
"Titta vad katten släpat in" säger han till klassen och några spridda skratt hörs. "Vill du inte presentera dig?" Frågar han sedan mig. Det självklara svaret på den frågan är nej, men jag tror inte att det riktigt att det är ett alternativ.
"Hej, jag heter Amanda Springs, är 15 år och..." Jag tappar tråden och försöker komma på något mer att säga. "Eehh.. Jo jag gillar att läsa, min favoritfärg är vit och jag flyttade just hit med min mamma." Det sista är egentligen inte sant, jag bor ensam, men jag tror inte att de vuxna skulle var så förtjusta i den idéen.
"Man kan väl inte ha vit som favorit färg?" Frågar en tjej längst fram i klassrummet. Hon har ljust hår och ser ganska trevlig ut egentligen, men hennes kommentar svider lite.
"Jo det kan man, för jag har det" säger jag defensivt.
"Men varför?" Undrar hon. Jag lugnar ned mig och funderar lite.
"Jag antar att jag mer gillar saker som är vita än själva färgen. Snö som breder ut sig över stora öppna fällt eller klär trädens kala grenar när de tappat sina löv. Månen och stjärnorna som lyser upp i natten. Ett mjukt duntäcke som värmer under vintern. Snöleoparden, snöugglan och alla andra djur med vit päls som gömmer dem under vintern. Vit är den färgen som reflekterar ljus bäst, som lyser upp omvärlden även under den mörkaste månaden."
Jag tystnar och inser att hela klassen stirrar fascinerade på mig, till och med Markus. Jag tittar generat ner och känner värmen stiga i kinderna. Läraren skakar lite på huvudet och harklar sig sedan.
"Ja, det var en väldigt intressant synpunkt Amanda, tack så mycket" säger han imponerat. "Tja då skulle du kunna sätta dig i det tomma sätet bredvid Sofia." Markus gör en gest mot tjejen som frågat mig frågan, så jag går fram och sätter mig bredvid henne.

Jag stelnar till, för min näsa nås av en lukt som är bekant och samtidigt främmande, men det finns ingen tvekan om saken. Sofia är en varulv.