Vit som månen

Del 5

"Okej" Viskar jag.

Han lättar sitt grepp om mig och jag drar mig motvilligt ur hans famn. Jag kollar upp på honom, låter mig själv drunkna i hans ögon. Sen harklar sig Sofia och spänningen bryts.
"De andra väntar" säger hon till alfan och han nickar för att sedan se på mig med frågande blick. Jag nickar och följer med dem ut och in i skogen. Mycket riktigt väntar de andra varulvarna från skolan på oss där, i vargform. Sofia och alfan skiftar också, så med ett djupt andetag tar jag upp en bild av den vita vargen i hjärnan och fokuserar på den tills även jag står på fyra ben.

Doften av skogen fyller min nos och mitt huvud känns klart när jag andas in den svala luften. Min blick går till vargarna runt omkring mig och jag räknar till nio olika nyanser av grått och brunt. De är alla väl kamouflerade i den dunkla skogen och jag kan inte hjälpa att känna mig utanför med min vita päls. Jag börjar ångra mitt val att stanna och min blick söker sig mot en grupp täta granar. Om jag bara kunde ta mig dit så- Mina tankar blev avbrutna av att den svarta alfan signalerar att det är dags att sticka och direkt är hela gruppen i rörelse.

Jag ökar farten så att jag hamnar bredvid alfan och beundrar hans mörka, glänsande päls, som jag ser att han beundrar min. Hans blåa ögon är mörka och stormiga, men glänser av en lekfullhet. Han puffar till mig lite med sitt huvud och springer i förväg.
"Fånga mig om du kan" skäller han åt mig, och med ett vargleende ökar jag farten tills jag är precis bakom honom. Han kollar bakåt och verkar förvånad av hur nära han är innan han ökar farten. Men det här är inte ett race han kan vinna. Jag är inte den starkaste av vargar, men jag kan vara den snabbaste. Jag svänger upp på en klippa och följer honom med blicken där han rusar framåt nedanför. När klippan kommer till sitt slut tar jag ett långt skutt och landar rakt på honom. Vi rullar runt och jag lyckas på något sätt sluta på topp, tittandes ner på honom.
"Fick dig" skäller jag innan jag kliver av honom så att han kan återhämta sig. Alfan pustar och tittar imponerat på mig innan vi beger oss tillbaka till flocken som kommit fram till deras by.