Vit som månen

Del 2

Sofia är en varulv.

Jag stirrar oförstående framför mig. Det borde inte finnas några varulvar här. Jag flyttade hit av just den anledningen. De kommer inte vara glada att jag inkräktar på deras område, oanmäld dessutom. Av Sofias reaktion, eller snarare saknad av reaktion, är det tydligt att de redan vet att jag är här.
Jag försöker lugna ner mig, ta djupa andetag och fokusera på lektionen. Det finns inget jag kan göra nu, jag får bara göra det bästa av situationen.

När lektionen är slut stannar jag på vägen ut och säger förlåt till Markus för att jag var så sen men han viftar bort det.
"Det är din första dag och skolan är stor, det är inte ditt fel att du inte hittade" Säger han.
När jag kommer ut kollar jag på schemat och ser att nästa lektion är matte, men att det är en 20 minuters paus tills dess. Precis när jag ska börja gå mot mitt skåp kommer en grupp på fem personer fram till mig. Han som går längst fram är lång, har brunt hår och värkar vara ledaren. Mycket riktigt avger han en doft av auktoritet, inte lika stark som en alfas, men nästan. Det här måste vara gruppen varulvar i klassen och personen framför mig är betan.
"Vi måste prata" säger han, inte strängt, men på ett sätt som motsätter invändningar.
Jag nickar bara till svar och ser Sofia lite längre bak i gruppen som ger mig ett medlidande leende. Betan börjar gå mot ett klassrum en bit bort i korridoren och jag följer villigt efter. Han öppnar dörren och gör en gest för mig att gå in först.
Han kommer in efter mig, sedan resten av varulvarna och Sofia, som är sist, stänger dörren efter sig. Betan ställer sig framför mig med armarna i kors och säger:
"Förklara dig".
"Jag-" börjar jag innan jag blir avbruten av Sofia.
"Amanda viste inte att vi var här." Brister hon ut. "Hon såg jätte förvånad ut när hon satte sig bredvid mig."
"Hur vet du att hon inte fejkade?" Frågar en kort kille med ljust hår bredvid henne.
"Och hon måste ha känt vår doft i skolan, eller iallafall när hon kom in i klassrummet. Eller hur David?" Säger en annan kille som ser identisk ut.
Betan som tydligen heter David höjer ett frågande ögonbryn mot mig, och jag suckar motvilligt. Det här är ett av problemen när jag försöker övertyga folk att jag är en varulv.
"Mitt luktsinne som människa är väldigt dåligt" säger jag tyst och tittar ner för att övertyga dem att jag är generad. "Dessutom var jag väldigt stressad när jag kom hit" lägger jag till när de inte verkar helt övertygade. Jag ljuger faktiskt inte. Jag har inte en varulvs luktsinne i mänsklig skepnad, men jag hade antagligen upptäckt doften tidigare om jag inte varit så stressad.
"Om det inte vore för doften skulle jag inte trott att du var en varulv." Skrattar tjejen med mörkt, platt hår som står bredvid David.
"Förlåt för att jag inkräktar på ert område, men det är som Sofia säger är sant, jag visste inte att det fanns några varulvar här. Snälla låt mig stanna här." Säger jag bedjande. David tittar på Sofia och sedan mig.
"Jag måste diskutera det med alfan, men du kan stanna här tills vidare." Säger Han.
Helt plötsligt är det som om alla slappnar av och släpper den tvivlande fasaden och de hårda minerna. Alla förutom tjejen bredvid David som fnyser och går ut. Sakta följer de andra efter henne, men tvillingarna ser ut att fundera på att stanna innan de följer sin beta ut. Sofia kommer dock fram till mig.
"Förlåt för min kommentar tidigare, jag var bara sur för att jag trodde du medvetet inkräktade på vårt territorium." Säger hon ursäktande. "Vit är en jätte häftig favoritfärg förresten." Lägger hon till när hon följer mig ut ur klassrummet.

På vägen till skåpen berättar vi mer ingående om oss själva för varandra. Sofia gillar att läsa precis som jag, hennes favoritfärg är grön och hon är intresserad av astrologi. När jag inte förstår vad hon menar säger hon att det har med stjärntecken och så att göra. Utifrån min födelsedag som är första mars kommer hon fram till att mitt stjärntecken är fiskarna, och sedan berättar hon att hennes är tvilling. Inte för att det säger mig något. Sofia berättar också att hon bor i en stuga i flock byn tillsammans med David som tydligen är hennes mate.
Jag säger att min mamma (min påhittade såklart) inte är en varulv, för att jag adopterad.
När vi kommit fram till skåpen och hittat mitt lämnar jag sakerna från svenskan, men tar med mig penna och sudd, innan vi fortsätter till mattelektionen.

Efter matten har vi idrott och efter det är det äntligen lunch. Matsalen ser nyrenoverad och ren ut, men full med folk som äter spagetti och köttbullar. Eftersom jag är vegetarian vill jag ta det vegetariska alternativet, men varulvar måste äta kött, så jag lever mig in i rollen och väljer vanliga köttbullar. Jag och Sofia väljer ett tomt bord i närheten av de andra varulvarna i klassen som redan slagit ihop sig med tre till som jag antar är från en annan klass. Sofia märker vart jag tittar.
"Just det! Du vet ju vad David heter, men tjejen bredvid honom som du träffade tidigare heter Vendela, hon är hans lilla syster, men de går i samma klass för de har mindre än ett års skillnad mellan dem. Tvillingarna som du också mötte tidigare heter Sammy och Jimmie. De andra tre är Jakob, Oscar och Nicole. Oscar är han med mörkbrunt hår och Jakob är han långa med mer ljusbrunt hår. Oscar och Vendela är mates." Förklarar Sofia.

Just då når doften av alfa mig samtidigt som jag känner håren ställa sig upp i nacken. Jag vänder mig om och ser den vackraste person jag någonsin sett, sure, jag ser bara hans rygg, men hans mörka mjuka hår, hur han verkar stå ut från alla omkring honom och framför allt strömmen av elektricitet som verkar flöda genom mina ådror övertygar mig. Hur han än ser ut kommer jag tycka att han är det vackraste jag någonsin sett, det vet jag för med en konstig känsla av lycka blandad med förfäran inser jag att alfan är min mate.

________________________________

Ett till kapitel, yaay! Förlåt om det finns stavfel och så, jag har inte läst igenom det. Hoppas det går bra ändå!