Författardrömmar

36. Känsloguide (Reaktioner)

Lite tips på karaktärernas känslor och reaktioner inom realistiska mått – enligt förfrågan. ;)

Dåliga och överdrivna reaktioner är något som kan förstöra en bok, men att veta vad som är lagom är inte alltid så lätt.
Man kan jämföra det med en dålig skådespelare.
Vi har nog alla sett dem.
En bra film kan bli värdelöst dålig för att en eller flera skådespelare inte är särskilt bra.
En bra skådespelare får en att glömma att man ser en film. Man är med i äventyret och allt känns verkligt.
En dålig skådespelare får hela ögonblicket att tappa sin realism och gör det pinsamt uppenbart att det är en film med dåliga skådespelare.

Själv är jag lite förtjust i B-skräckisar.
Det är något underhållande med dem – och de är ofta ett strålande exempel på dåliga manus och billiga skådespelare.
Att se en skådespelare försöka se seriös ut medan han/hon förklarar något som är helt ologiskt och låtsas vara expert på området är ganska lustigt.
Samtidigt lär man sig vad dåligt skådespel innebär.
Samma sak gäller med bra skådespelare.
Studera deras reaktioner och minspel noga och hitta de små eller stora nyanserna som gör deras prestationer bra eller dåliga.

Jag kan varmt rekommendera att se videos på Youtube som referens.
För att visa vad jag menar har jag letat fram den video som jag tyckte att var bäst av de jag själv hittade. Jag kan varmt rekommendera att se den i studiesyfte.
Whet Ones är skådespelare som recenserar skådespelare och de visar både bra och dåliga exempel. De har flera videos på sin kanal, så det är fritt fram att välja hur mycket man vill se, men det är helt klart lärorikt.

I mitt tidigare kapitel om dialoger nämnde jag kroppsspråk.
Det är en ganska bra lista på reaktioner, men för att vara lagom tar man inte alla tecken på en gång.
Ta så många eller få att reaktionen känns logisk.

Exempel:

Förvåning i överdrivna mått:
Personen flämtar till, spärrar upp ögonen, lutar sig bakåt, smäller handen över bröstet och gapar.
Extremt överdrivet och rent löjligt.

Förvåning i mer lagom variant är att ta så många ”tecken” som behövs för att möta nivån på förvåningen.
T.ex. bara höja ögonbrynen, lägga handen på bröstet och vidga ögonen men inte röra sig i övrigt, dra efter andan och stelna till, eller luta sig lite bakåt med vidgade ögon.

Ett tips är vara sin egen skådespelare.
Använd en spegel och spela lite med känslorna. Ser det löjligt ut så kommer det säkert att låta löjligt också.
Kan även göras utan spegel om man bara vill sätta sig in i karaktärens situation med mer inlevelse.
Kanske inte är en exakt vetenskap, men det ger en känsla för karaktärernas minspel.
Skadar ju inte att prova om man finner minspel svårt.

Reaktioner är förstås inte bara miner och gester, det är också situation vs karaktärens sätt att hantera den.
Något händer – vad gör din karaktär?

I det fallet kan man alltid ge perspektiv på karaktärens reaktion genom att fråga varför.
Föreställ dig en irriterande läsare som ifrågasätter karaktärens reaktion.
Kan du svara enkelt på frågan är reaktionen logisk.
Det gäller även när en karaktär reagerar ologiskt på något – då måste läsaren få veta varför.

Exempel:

”Jag beklagar att behöva berätta det här, men din mor gick bort i en olycka i morse.”
”Aj då. Det var ju tråkigt... Jag ska ringa begravningsbyrån och låta dem ta hand om saken.”

Den reaktionen är helt logisk om det finns en bakgrund.
Modern kanske var frånvarande, misshandlande eller extremt jobbig, eller så kanske karaktären som får nyheten är psykopat.
Reaktionen är alltså logisk om det finns en anledning.

Annat exempel:

”Sorry, men hunden tuggade sönder din ena sko.”
Karaktären som får nyheten bryter ihop och slänger sig gråtande på sängen.

Kan vara logiskt om personen som fick skon söndertuggad upplever stress, ska på en dejt och står handfallen inför en lösning på vad man ska ta för skor istället då skorna som förstördes var vad de hade tänk ha på sig.
Stress gör att man blir väldigt känslig, eller om det rör sig om hormoner, psykisk ohälsa eller effekt av en annan starkt påverkande upplevelse (trauma).
Sömnbrist kan störa den normala tankegången också (vet jag av erfarenhet).

En stark eller svag reaktion kan alltså vara helt logisk om det finns en bra anledning, men då ska det finnas en anledning.
Blir karaktären tvärilsken på grund av en enkel fråga behöver det förklaras varför.
Tjatar personen som frågar eller finns det något som gör karaktären känslig?

En sak jag glömde att ta upp i det tidigare kapitlet är hur folk brukar göra som försöker dölja vad de känner, så vi tar det här.

Som jag nämnt tidigare hittar vi en lista på reaktioner och minspel för olika känslor i kapitlet om dialoger.
Här kommer en lista på hur folk som försöker maskera sina känslor troligen agerar:

Ilska – personen ler spänt

Glädje – kisar och ser sammanpressad ut

Sorg – höjer inre halvan av ögonbrynen innan de försöker se glada ut

Rädsla – spänd, visar lite av tänderna, försöker oftast dölja sin rädsla med ilska

Överraskning – vidgar ögonen, men ser sedan avslappnade ut

Äcklad – rynkar på näsan, ser sedan överraskad ut

Motvilja – knycker med ena ögonbrynet innan de ler vänligt

Kom ihåg att en person kan uppleva mer än en känsla åt gången.
Man kan vara rädd, men full i skratt ändå - som när man ser en skräckfilm med sina kompisar och skrattar åt sig själva mellan de läskiga scenerna.
Man kan vara glad över något, men samtidigt lite sorgsen för att någon man vill dela ögonblicket med inte är där.
Man kan vara skärrad efter en skrämmande upplevelse samtidigt som man är lättad över att det inte är värre – och så vidare.

För att bli en bra författare måste man först vara en bra läsare – det har nog de flesta hört.
När det kommer till känslor och minspel är det lättare att använda sig av film. Att se känslorna med egna ögon och notera de små nyanserna som får en känsla att växla till en annan. Att bygga en uppfattning om var gränsen mellan för mycket och för lite går.
På samma sätt som man läser mer medvetet när man studerar en annan författares stil kan man studera människor och skådespelare med samma medvetenhet. Vad som sedan är realistiskt för just din karaktär är upp till dig och den karaktär du byggt.
Är karaktären hispig, dramatisk, tillbakadragen eller dämpad?
Bakgrund och historia spelar också en stor roll.
En lugn karaktär kan reagera kraftigt i en traumatisk situation och en dramatisk karaktär kan bli väldigt samlad när adrenalinet kickar in.

Har ofta stött på tipset ”utsätt din karaktär för prövande situationer för att avslöja deras sanna jag”.
Med det menas att en person som kan tyckas på ett visst sätt kan visa en helt annan sida i en prövande situation.
En omtänksam person kan plötsligt knuffa sina vänner mot faran för att fly själv.
En sur och tvär enstöring kan plötsligt kasta sig in i en farlig situation för att rädda någon.
Vi vet inte själva hur vi reagerar i en svår situation förrän vi hamnat i den och det samma gäller karaktärer. Skillnaden här är att du som författare vet och det är upp till dig att visa det för dina läsare i den mån det behövs.

Det var vad jag hade om känslor och reaktioner, så håll det i åtanke nästa gång du ser en film. ;)
Hoppas att de som ville ha hjälp och tips i ämnet hittade något användbart. :)