Författardrömmar

50. Är din berättelse bra nog?

Alltid när jag börjat komma en bit på en berättelse ställer jag mig frågan om min berättelse är värd att publicera.
Med en myriad av idéer som susar i huvudet vet jag aldrig om jag kommer att ta mig längre än tre kapitel innan en annan idé känns mer lockande, så jag föredrar att komma så långt som möjligt innan jag börjar publicera något.
Håller berättelsen inte ens författarens intresse i mer än några kapitel så lär inte många andra uppleva den som läsvärd heller.
För att inte tala om berättelser som börjar med enorm potential, för att sedan snubbla på sina egna fötter och göra ett platt fall efter några kapitel.

Har man däremot kommit en bra bit, känner sig nöjd och har berättelsen klar för sig kanske man vill börja tänka mer seriöst på det man skriver. Det är inte längre en berättelse som man bara skriver för skojskull.
Det kanske inte ens är en berättelse bara för Wattpad, utan något man rent av vill skicka till ett förlag eller publicera själv.
Ju mer seriös man är med en berättelse ju mer kritisk blir man.
Något som känns som en riktigt bra idé kan plötsligt bli tveksamt när kraven blir högre.
Hur vet man att det man skriver är gott nog för publicering?

Jag känner mig ofta ganska självkritisk och framför allt om jag överväger att skriva ett mer seriöst manus gott nog att skicka till ett förlag.
På Wattpad kan vem som helst publicera vad som helst så länge det ligger inom ramen för Wattpads regler. Små misstag spelar inte så stor roll och de går alltid att fixa i efterhand om det behövs.
Ska manuset till ett förlag stiger kraven direkt.

Känner jag mig tveksam finns det sex frågor att svara på för att få en bild av hur bra berättelse man har.
Ju tydligare svar man har på frågorna ju bättre berättelse och då jag hört flera författare nämna samma eller en linkande lista på frågor känns det som en ganska trygg måttstock att följa.
Därför tänkte jag dela med mig;

1. Vem handlar det om?

2. Vad vill de ha/vad behöver de?

3. Varför kan de inte få det?

4. Vad gör de åt det?

5. Varför fungerar det inte?

6. Hur slutar det?

1. Vem det handlar om ska vara tydligt. Jag har tidigare nämnt vikten av att som nybörjare bara ha en huvudkaraktär om det är möjligt.
Det finns förstås andra berättarformer där man kanske inte ens har en huvudkaraktär, utan skriver om händelser.
Att inte ha en huvudkaraktär är väldigt svårt om man inte har lång erfarenhet, så de flesta avråder från det. Jag föredrar i alla fall själv att veta vem jag följer i berättelsen. Annars känns det som att man inte får grepp om handlingen om man bara halkar runt bland en serie karaktärer, men aldrig egentligen följer någon.

2. Vad huvudkaraktären vill ha och vad de behöver är inte alltid samma sak.
Katniss i Hungerspelen vill hålla sin syster säker, men för att göra det behöver hon gå med i motståndsrörelsen som får slut på huvudstadens övergrepp. Gör hon inte det kommer det alltid ett nytt Hungerspel som hennes syster kan råka hamna i.
Det är bara ett exempel.
Huvudkaraktären vill kanske bli rik, men vad de behöver är att ta kontroll över sitt liv.
Karaktären vill kanske få dejta skolans snyggaste person, men behöver egentligen någon som är trevligare.
Det viktiga är att det finns ett tydligt mål. En berättelse utan mål kommer ingenstans. Det finns ingen risk, ingen konflikt och ingenting att eftersträva - med andra ord finns inget som binder en läsares intresse till att vilja höra fortsättningen.

3. En historia behöver en resa.
Antingen om prinsen försöker rädda prinsessan eller om någon söker en skatt så kan de ju inte lyckas i första kapitlet. Läsaren behöver veta vad hotet är.
I den här frågan kan förstås boven i dramat vara dold för läsaren, men som författare ska det vara tydligt.
I en deckare kan vi ju inte få veta vem mördaren är med en gång och en riktigt bra plottwist är utan tvekan om skurken i boken visar sig vara någon helt oväntad.
Det som hindrar kan ju också vara en naturkatastrof, en epidemi, en komet eller något annat, men i vilket fall som helst ska man som författare ha hindret klart för sig. En bok utan hinder blir fadd och många hinder blir rörigt och kaotiskt.