Författardrömmar

61. Mitt bästa skrivtips

Tänkte jag skulle dela med mig av mitt absolut bästa tips för författare.
Efter att ha kommit ett anta kapitel i den här boken så är det väl på tiden att jag ger något som är helt baserat på min egen erfarenhet och något som hjälpt mig mest med mitt eget skrivande.
Jag har, som tidigare nämnt, baserat dessa tips på så många olika källor som möjligt för att folk ska ha en chans att hitta det som hjälper just dem i deras skrivande – och så här i efterhand kanske den här boken hade sett lite bättre ut om jag samlat allt material först och bearbetat helheten lite bättre, men jag har mest bara tagit med saker som de kommit när jag hittat något värt att dela. Det är vad det är. Var och en får rota fram sina egna russin i min hopmosade kaka – eller plocka guldkornen ur mitt kaos.

Mitt absolut bästa tips för den som vill bli författare är: Att lära sig lyssna.

Nu menar jag givetvis inte ”ta till dig allt du hör” typen av lyssna, utan att lära sig att lyssna på rätt sätt. Lyssna på allt folk har att säga, sålla ut det som är värt att ta till sig och gör det bästa med det.

Kritik är sällan roligt att höra, men utan kritik lär vi oss absolut ingenting som förbättrar oss.
Samtidigt finns risken att man missar sin egen författarröst och tappar skrivlusten om man suger åt sig precis allt som folk säger.
Att lära sig lyssna på rätt sätt är en konstform och det är inte alltid så lätt att få det rätt i början. Man blir att pendla mellan att ta åt sig för mycket och att ignorera saker man kanske borde lyssna på.

En sak man ska komma ihåg är att man inte kan göra alla nöjda. Alla har olika syn på saker och olika värderingar. Det är helt omöjligt att skriva något som tilltalar precis alla. Det gäller att hitta det man vill skriva och sedan använda sig av kritik för att ta ett steg tillbaka och granska det man skrivit för att göra det till det bästa det kan bli.
Det låter kanske lite rörigt, så jag ska ge ett exempel;

Jag bestämmer mig för att skriva en ”kär i min bror”-berättelse. I min berättelse är det blivande paret i sena tonåren, den enes förälder har blivit ihop med den andres förälder när barnen i fråga var ungefär tio år och nu när de börjar bli vuxna fattar de tycke för varandra.
Givetvis kan jag räkna med att folk har delade åsikter om ämnet.
En del kanske tycker att det är lite lagom twisted och att berättelsen blir bra. Andra rynkar på näsan åt att paret vuxit upp som syskon och att det blir lite incestkänsla över det hela. Jag har därmed ett antal val;

♡ Jag kan låta det vara som det är och anse att det är precis så twisted som jag vill ha det.
◇ Jag kan låta parets föräldrar träffas när de är äldre så att de aldrig haft en syskonliknande relation.
♤ Jag kan även gå fullt ut och slå klorna i incestanspelningen G.R.R. Martin style och låta dem vara syskon på riktigt (vilket är ok här på Wattpad om båda parter är 18 år eller äldre).

Oavsett vilket jag väljer så kommer givetvis folk att ha åsikter och det är åsikter jag får vara beredd på. Vissa kan tycka att de första alternativen är för mesiga och andra kan tycka att det sista är alldeles för magstarkt. I slutändan handlar det om var jag vill ha i min berättelse, men jag får också acceptera vad folk kan tycka.
Om kritik ses som statistik är den inte lika svår att ta och man är mer beredd på de åsikter som man kan tänkas få.

Ett exempel på författare som lyssnat på sina tidiga läsare är G.R.R. Martin. I hans första version av A Song of Ice and Fire (det som blev tv-serien Game of Thrones) hade han inte med några drakar. Det var en av hans första beta-läsare som sa att ska han skriva episk fantasy ska han givetvis ha med drakar – och det resultatet är vad vi kan se och läsa idag.
Troligen hade någon åsikter om incestinslagen också, men där valde han att gå sin egen väg. Så det är lite det som är vägen till framgång – lyssna där det är till hjälp och gå en egen väg där det känns viktigt.
Känns det som att det förstör bokens handling om man väljer att följa en läsares råd så kanske man inte ska vika sig och ändra något man vill ha kvar.
Å andra sidan finns ju också risken att andra är av samma åsikt och då riskerar man att skriva något som inte blir så omtyckt.