Nutid
Dante
Jag tror jag håller på att bli galen. Ingenting hjälper. Ingenting. Absolut ingenting. Inte Amanda. Inte bandet. Inte musiken. Inte cigarretterna jag konsumerar. Inte alkoholen jag missbrukar.
Fan.
Amanda är och hälsar på sina föräldrar just nu. Vår enkla lägenhet ser ut som skit. Det är fullständigt kaos, det har jag lyckats se till. Jag har för mig att jag någonstans hört att ens hem speglar ens psyke. Det kanske stämmer ändå.
Varför blir det aldrig bättre? Varför blir det bara fucking sämre?
Jag vet inte hur länge till jag kommer palla med det här. Jag borde berätta för någon, jag vet det. Tro mig jag vet, men jag skäms för mycket. Det var mitt fel. Ingen kan någonsin få veta. Hellre att jag förlorar allt. Det kommer jag ändå göra om någon får veta.
"Du förresten, visste du att jag hade en syster förut? Och att jag är anledningen till att hon inte längre finns?"
Nej. Absolut inte.
Jag tror jag håller på att bli galen.
~
Det behövs inga palmer
Nej, allt behövs inte alltid
}{
hej Dantes tankar (och ett till kapitel direkt??)
jag har fått flera röster och en lämnade en jättefin kommentar så jag blev jätteglad och fick en massa ny motivation <33
YOU ARE READING
10 år och en resa | Dante Lindhe
FanfictionDantes förflutna börjar 10 år senare förfölja honom i vardagen. Gör honom galen. Det som gör mest ont är att det var hans fel, och han kan inte göra någonting för att ändra på saken. TW - psykisk ohälsa, traumatiska upplevelser, sexuella övergrepp...
