3 - Tyst

122 3 0
                                    

Nutid

Dante
"Är allt okej Dante? Du är så tyst?" Amandas oroliga röst väcker mig från att ha virrat iväg i tankar. Vi ligger i vår soffa, jag lutad mot ett par stora kuddar och fötterna uppe på soffan. Amanda ligger på mig i min famn och med huvudet på mitt bröst. En fluffig, stor ljusgrå filt ligger även placerad över oss båda, men mest Amanda då.

"Jadå, allt är lugnt älskling, jag är bara lite trött." En lätt kyss lämnar jag försiktigt på hennes hjässa.

"Okej." Svarar hon lågt och i ögonvrån ser jag hur hon blundar och andas ut tungt.

"Är du trött?" Ett lågt mummel som ska föreställa ett ja bemöter min fråga. "Sov du." Orden lämnar min mun i en varm ton.

Hon börjar röra sig lite och gosar ner sig i min famn och jag kramar om henne.

"Sov gott, älskar dig." Ett leende sprider sig på hennes läppar medans hon fortfarande blundar. "Jag älskar dig också" kommer lågt som svar och ett leende sprider sig även på mina läppar.

Med fingertopparna tillhörande min högra hand som är innanför filten och hennes, eller ja min, tröja gör jag små osynliga figurer på hennes bara korsrygg. Amanda slappnar av och hennes andetag blir tyngre och mer rytmiska.
Hon har somnat.

Mina tankar släpps från Amanda som nu sover lugnt i min famn.

Sen tar det inte många minuter innan även jag somnar.

10 år och en resa | Dante LindheDär berättelser lever. Upptäck nu