Nutid
Dante
Smärta.
Det är det första jag känner när jag vaknar. Psykisk smärta. Finns det? Om det finns så tror jag att det är såhär det känns.
Alla börjar bli oroliga över mig nu. Det gör mig så sjukt irriterad. Och arg. Arg på allt. Skulden gör mig arg. I många år trodde jag att jag hade lyckats få bort alla känslor om det som hände, men sen några veckor tillbaka har hela händelsen hemsökt mig igen och det känns som att det inte alls hände för tio år sedan. Kanske bara någon månad sen.
Det blir inte bättre av att ha andra som oroar sig för mig. Det ger mig bara mer skuldkänslor att handskas med. Ludwig är på mig som en jävla telefonförsäljare.
Han säger att jag behöver söka hjälp.
"Uppenbarligen är det något som är fel" jag möter inte hans allvarliga ögon utan villar istället blicken på en av Axels alla datorer. "Du måste prata med någon, och är det inte med någon av din vänner eller din egna flickvän, gå till en utbildad istället. Eller någon, vem som. Jag bryr mig inte bara du pratar med någon. Det funkar inte längre."
Han förstår inte. Jag kan inte prata med någon om det. Inte en enda människa. Inte ens mamma, som vet om hela händelsen. Jag har försökt tidigare. Det gick inte.
Han kommer aldrig förstå.
~
Kan vi åka tillbaka hit igen någon gång?
Ville du det?
Ja
Då är det klart vi kan<3
}{
1k läsningar!! jag är så lättmotiverad, så fort jag får notiser från den här boken skriver jag minst ett nytt kapitel
gillar typ inte sättet jag skriver Dantes kapitel?? ska försöka fixa tills nästa
vad tycker vi om boken? vad tycker vi om lapparna?<3
YOU ARE READING
10 år och en resa | Dante Lindhe
FanfictionDantes förflutna börjar 10 år senare förfölja honom i vardagen. Gör honom galen. Det som gör mest ont är att det var hans fel, och han kan inte göra någonting för att ändra på saken. TW - psykisk ohälsa, traumatiska upplevelser, sexuella övergrepp...
