Nutid
Dante
Falling med Harry Styles spelas i mina AirPods och utanför bussens fönster flimrar Sveriges huvudstad förbi. Jag verkar ha prickat en bra tid på dygnet för bussen är nästan tom och i handen har jag en bunt med lite äldre papperslappar. De är fyllda med allt från lite längre texter till bara korta meningar men alla har samma stora betydelse. De är skrivna med två olika handstilar, den ena tydlig och rak för att det ska vara lätt att se vad det står och den andra lite mindre van men ändå otroligt bra för att vara runt sex-sju år. Det är min och det är din.
Redan innan du började förskoleklass hade jag lärt dig skriva så bra som en sexåring kan och du tyckte att det var så kul så du ville skicka små, hemliga lappar till mig som jag skulle svara på. I början skrev du bara små, korta och otydliga meningar men din handstil blev bättre och du lärde dig skriva mer och då blev även texterna på lapparna längre.
Lapparna skickades mellan oss hela tiden, under matbordet, i tv-soffan, på utflykter. Vi höll på med det i över ett år och hade troligtvis fortsatt längre om det inte blev som det blev.
Jag sparade alla. Och de betyder fortfarande lika mycket.
~
Dante
Ja syrran?
Jag älskar dig
Jag älskar dig också Miranda, mer än du tror
YOU ARE READING
10 år och en resa | Dante Lindhe
FanfictionDantes förflutna börjar 10 år senare förfölja honom i vardagen. Gör honom galen. Det som gör mest ont är att det var hans fel, och han kan inte göra någonting för att ändra på saken. TW - psykisk ohälsa, traumatiska upplevelser, sexuella övergrepp...
