Vätten

Dockan

-Charlie, Charlie, Charlie vakna! vaknar jag av att min lillebror Nils skriker i mitt öra han är sex år alltså åtta år yngre än jag, jag sätter mig upp i sängen och gnuggar mig i ögonen.

-Vad är det? säger jag yrvaket. Han skuttar runt i rummet:

-Kycklingarna har kläckts!

-Jaha kul, säger jag och lägger mig ner i sängen igen. Jag håller precis på att somna om då Nils rycker av mig täcket. Jag suckar.

-Jag fryser... Nog för att jag har pyjamas på mig men ändå. Jag bestämmer mig för att kliva upp iallafall, det är bara ännu kallare att ligga kvar. Jag tog på mig mina kläder men hann knappt ta på mig sockarna innan Nils drog iväg mig nerför trappan och in i det pyttelilla köket där det finns en säng där mamma sover.

-God morgon, jag gjorde gröt idag hoppas det smakar! säger mamma.

-Nils ska visa mig kycklingarna.

-Kycklingarna kan vänta! Så jag satte mig ner och åt gröten, den var inte så där jätte god men vi hade inte mycket pengar så man fick nöja sig med det man fick.

-Tack. Hon rufsade till mitt bruna hår:

-Det börjar nog vara dags att klippas. Jag gick till Nils som satt vid en liten låda, där i låg kycklingarna och pep. Nils tog upp en i händerna.

-Den får heta Nellie. Jag studerar den.

-Men det är en tupp.

-Oj då, hur visste du det?

-Pappa lärde mig att tuppar har små fjun på benen när de kläcks det har inte hönor. Pappa dog för ca ett år sedan nu, han hade ett hjärtfel. Elden höll på att slockna i kaminen jag skulle precis sträcka mig efter ett vedträ men upptäckte att dem var slut. Det var varmt på sommaren men på natten kunde det bli lite kyligt.

-Jag går ut och hämtar mer ved! ropade jag och stängde igen ytterdörren. Inne i ladugården har vi höns och på åkern har vi kor. När man går in till vänster finns det en stor trave ved. Jag tog så mycket jag kunde bära och gick ut igen. Det låg en liten docka där utanför, jag plockade upp den förvånat. Den var inte där tidigare det kan jag svära på. Den hade en grön toppluva, bruna kläder och ett bälte som kan varit gjort av silver. I bältet var det en kniv som var lika liten som mitt lillfinger. Jag bar in den. Släppte veden med ett duns på stengolvet som omger kaminen. Jag stack in handen i brasan för att sätta in två vedträn. Elden flammade upp.

-AJJ!

-Att du aldrig lär dig, ska det vara så svårt att sätta in ved i elden! säger mamma strängt och räcker fram en skål med kallvatten i. Jag sätter försiktigt i handen, det svider.

-Vad är det där!? säger Nils nyfiket, just ja, jag höll på att glömma dockan.

-Jag hittade den där ute, försiktigt! Han försöker ta den från mig. Tillslut sätter han sig på det kalla golvet bredvid mig, jag räcker dockan till honom. Mamma kommer för att kolla vad jag hittat.

-Vart där ute hittade du den? frågar mamma och undersökte dockan.

-Jag gick in i ladugården och när jag kom ut låg den bara där på marken.

-Men vem kan ha varit in på gården då?

-Ingen aning, du kan få den om du vill Nils?

-Ja! Tack! säger han och tar med dockan till sovrummet och lägger den på sängen.