Vätten

Rävsaxen

Jag sov inte mycket den natten. Jag låg och funderade över vad vi skulle göra nästa dag och vad Lotus eller vad han nu hette skulle hitta på. Men morgonen kom, och Max var fortfarande tveksam efter vad som hade hänt. Nils däremot, höll på att göra upp en karta.

-Gör inte slut på allt bläck bara, då blir mamma arg. säger jag åt honom, han visar kartan för mig och jag blir förvånad. Han har ritat upp vart han stoppat upp fällor och ja, jag vet inte vad.

Hugo började leta efter någonting.

-Vart är brödet eller är det bara jag som är hungrig.

-Det är i potatiskällaren. Jag hämtar det. säger jag men Max stoppar mig.

-Jag hämtar det annars gömmer du väl det och säger att Lotus tog det. Han och jag har aldrig riktigt kommit överens över någonting, han är så...självsäker.

-Akta dig för fällan i källaren vid mjölken! säger Nils innan Max går ut.

Det går inte lång tid innan vi hör ett skrik. Vi springer ner i källaren och där sitter Max med något som ser ut som en rävsax runt vristen. Blod sipprar fram från byxkanten

-Nils! Kolla nu vad du har gjort! skriker jag åt honom och slänger ner honom på golvet bredvid rävsaxen.

-Nu tar du bort den! Hugo håller i Max ben och Nils drar i ett snöre så rävsaxen släpper vristen och vi lyfter undan den.

-Vi ska fånga den inte döda, huvudet hade flugit om Lotus skulle fastnat, vi får åka till Berit hon kan säkert sy ihop såret. Max stönade när vi bar han över axlarna och han haltade sig fram med det friska benet. Saga hade stoppat blödningen och knutit en tröja hårt runt hans vrist.

Vi hade bara kanske hundra meter kvar till Berit då mina "jätte snälla" grannar kommer förbi, Willy och hans gäng. Men jag lyckas hämnas. En stor sten ligger vid min fot och bara väntar på att få kastas, jag prickar perfekt på hjulet så Willys cykel flyger och han landar med en duns på marken.

-Ska du ha stryk eller, är det de du vill ha! Han reser sig och knyter näven. Slagsmål! Slagsmål! Ropar hans kompisar i takt.

-Nu har du ingen pappa som alltid beskyddar dig! säger han och jag känner hur jag börjar koka av ilska.

-Men lägg av era idioter! ropade Hugo till dem. Berit kommer vilket jag är glad för, för förra gången jag hamnade i slagsmål bröt jag näsbenet och tro mig det var inte kul, fast jag hade gärna slagits för pappa.