Vätten

Vättar

-Vad försiggår här, tänkte du slå Charlie ni båda borde skämmas! säger Berit och drar Willy och mig i örat. Hon kollar med menande blickar på oss.

-Förlåt! säger han till mig med ynklig röst.

-Förlåt. säger jag och kollar ner i marken. Man har respekt för henne hon kan vara sträng men även glad och snäll.

-Bra! och vad har hänt här då? säger Berit och ser på Max ben medan Willy och hans gäng tar chansen att smita.

-Det var därför vi var på väg till dig, han fastnade i en rävsax.

-Aj, aj och vem hade stoppat ut den?

-Vi berättar när vi kommer in. När vi kom in och hon hade plåstrat och sytt klart Max sår bjuder hon på självtillverkad hallon saft och bullar. Då berättade jag om allting som hänt och vad som hänt på natten och att Nils stoppade ut fällor. Hon gick ut till hennes stora bibliotek och drog fram en gammal bok, hon satte sig vid bordet bredvid oss och bläddrade till sidan tjugo. Hon tog fram en lornjett (glasögon man håller i handen framför sig). Hon läste högt:

- Vättar

De flesta vättar i folktron är små, gråklädda väsen. De kan likna djur som paddor, råttor eller igelkottar. De lever ofta under människors hus och gillar att bli lämnade i fred.

Om de blir störda av människor kan de orsaka olyckor och sjukdomar, men om man är snäll så kan de istället sköta om ens djur och göra så att man får tur. Vättar brukar ha korta namn, som Toss, Poss eller Knoss.

Vättarna vaktar ofta något där de bor. Det kan vara en skog, en ö eller någon annan plats. Den som går in på vättarnas område måste vara försiktig och tänka på vad man gör medan man är där så att man inte retar upp dem.

Vättar gillar inte att få varmt vatten på sig. Om en människa skulle hälla ut hett vatten utomhus kunde man varna vättarna genom att först ropa "Se upp där nere!". Då hann vättarna flytta på sig.

Om man råkar träffa på en vätte och gör dem en tjänst kan man ha tur och få en gåva som tack för hjälpen. Den gåvan ska man ta väl hand om, även om den inte ser så fin ut. Nästa dag kan gåvan nämligen ha förvandlats till guld eller ädla stenar. Det står ett helt kapitel om dem ta gärna med er boken.

-Är det en vätte!? säger Hugo förvånat.

-Jag skulle tro det. Ni förstår att när jag var liten brukade jag lägga ut mat åt vättar speciellt gröt, dem älskar gröt. Det var alltid borta nästa dag min familj tyckte jag var lite konstig och dem sa att det säkert var katten som åt upp maten, men jag visste att det var något, något som fanns där. En dag hade en av dem ställt en gråsten utanför dörren. Jag tog tacksamt emot den utan att klaga. Berit gick iväg till ett skåp och plockade ut en smaragd.

-Va, är det gråstenen!? säger Saga förvånat.

-Det kan du skriva upp. säger Berit och låter oss undersöka stenen.

-Vad hände sen? frågar Nils nyfiket.

-Jag fick aldrig träffa dem igen, dem flyttade, men om ni verkligen tror att ni sett en vätte låt ingen förhindra er att tro det, men kom ihåg, reta aldrig upp en vätte.

När Max mådde bättre gav vi oss av hem.