Vätten

Brevet

-Hejdå! säger Max och hoppar. Vi bara ser på när han faller ner och tillslut landar i vattnet.

-Kom nu då var inte så mesiga! ropar Max nerifrån vattnet. Tillslut hoppar Saga och Hugo medans jag stannar med Nils och säger åt han att det inte är någon fara.

-Du har ju alltid velat flyga eller hur? Vi gör det tillsammans. säger jag och han nickar. Jag tar tag i hans lilla hand och räknar till tre sedan hoppar vi. Det blev en rejäl smäll, jag hjälpte Nils upp till vattenytan och han var överlycklig över hur modig han varit, vi simmade in till land och värmde oss i handdukarna sedan turades vi om att byta om i utedasset, alla var klara och vi gick tillbaka. När vi kommer hem kollar Nils fällan men inget hade hänt där så vi gick in och tog oss lite mat och jag rengjorde Nils sår och satte på ett bandage. Jag skulle precis smöra en macka då vi hörde ett högt skrammel. Vi såg på varandra och sprang ut till ladan, helt mållöst kollade vi på den lille vätten som kämpade med att komma loss från nätet. Fällan hade funkat.

-Hej Lotus här är din kniv! säger Nils och ger kniven till vätten.

-Tack ska du ha! Du var en trevlig liten en. Säg mig vad heter du? säger Lotus med en liten röst och Hugo viskar till mig: Den kan prata!

-Jag heter Nils det här är min bror Charlie och mina kusiner Saga, Hugo och Max.

-Och vad ville ni mig? säger Lotus irriterat och ser på fällan.

-Jag ehh ville veta mer om vättar och om dem verkligen fanns. säger jag och går fram till vätten för att hjälpa han komma loss.

-Så vart har du Gustav? säger vätten och jag hoppar till.

-Pappa, pappa är död. säger jag och det blir tyst en stund.

-Hur vet du vad han heter? säger jag efter ett tag.

-Det är tragiskt, jag berättar när vi kommer fram. säger Lotus och trasslar sig loss från nätet.

-Kommer fram vart? säger Saga

-Till mitt träd såklart, följ mig! säger Lotus. Saga, Hugo och Max glor på mig men jag bara rycker på axlarna och följer efter vätten. Jag trodde det skulle ta en evighet för Lotus att ta sig fram men han liksom svingade sig mellan trädgrenarna.

-Charlie det gör ont i benen! klagar Nils och sätter sig ner.

-I benen? Du är nog bara trött. säger jag men kollar såret på hans ben, det hade blivit lite varigt men det såg inte så farligt ut men han får rida på min rygg. Efter en stund kom vi fram till en tall som det hänger en repstege ner för, Lotus började klättra. Jag släpper ner Nils på marken.

-Vi kommer inte upp, stegen är för liten. säger Nils och när Lotus kommit upp droppar han en grön droppe från en av hans flaskor på stegen och den blir perfekt storlek för att vi ska komma upp. Jag börjar klättra, eftersom det hade börjat bli kväll så var det ganska mörkt ute och Nils höll sig nära mig. Vi kommer upp bland grenarna och försökte sätta oss ner bekvämt bland kvistarna. Inne i den tjocka trädstammen fanns en liten dörr och ovanför dörren stod det med stora bokstäver HEM. Lotus gick in men kom snart ut igen med ett litet brev i handen han droppade en av dem gröna dropparna på brevet och det blev större, sedan gav han det till mig och jag läste för mig själv:

Hej!

Jag har hört talas om vättar men aldrig träffat på dem själv,

jag har även hört att dem är bra på örter och vill därför be er

(om ni finns) att hjälpa min mamma, hon sover så mycket och

jag börjar bli orolig för igår vaknade hon inte fast jag tillochmed

ropade åt henne. Pappa säger att det inte är mycket tid kvar

och att hon försvinner snart men jag undrar om ni kan hjälpa mig?

//Vänliga hälsningar Gustav!

Det var pappa som skrivit det, han kan inte ha varit mycket äldre än Nils när han skrev brevet. Jag kände tårarna trycka fram i ögonvrån ju mer jag tänkte på brevet. Jag räcker brevet till Lotus.

-Behåll det, din pappa var godhjärtad. Det brukade stå en skål med gröt på trappan ibland, men när vi inte kommit för att hjälpa hans mamma tappade han tron om oss. Jag var där när hon dog men det var försent jag kunde inte rädda henne. Jag ville gärna träffa honom. säger Lotus med sorg i blicken. Vi satt där länge och pratade tills Nils blev så trött att han började nicka till med huvudet och vi bestämde oss för att gå hem och lägga oss, vi sa hejdå till vätten och började gå. Nils red på min rygg igen. När vi kom hem gick vi och la oss direkt. Jag la brevet som pappa skrivit på nattduksbordet och somnade.