Vätten

Kusinerna

Röster ekar nerifrån köket. Nej kusinerna måste ha kommit. Jag har inget emot dem, det var bara så länge sedan vi träffades. Jag kommer ner och möter tolv stirrande ögon. Mamma, kusinernas mamma och pappa, mina kusiner, Saga, Holger och Max. Dem är lika gamla som jag förutom Max han är ett år äldre än mig.

-Hej det var länge sedan, du var bara fyra år när vi sågs sist, jag heter Christina! säger deras mamma, jag hälsar även på deras pappa Thor.

-Jo, vi har tänkt åka bort jag, Thor och Christina för det var väldigt länge sedan vi sågs så kan ni lära känna varandra bättre. sa mamma. Det var ganska stelt mellan oss barn.

-Följer Nils med er?

-Nej ni får ta hand om honom, vi blir bara borta fyra dygn blir det problem kan ni alltid gå till Berit. Det var våran åttioåriga jätte snälla granne. Efter att mamma packat skulle dem åka mamma upprepade hela tiden. Hejdå och jag älskar er. Men tillslut åkte dem iväg i en vagn som en brun häst drog. Jag berättade lite vart köket var och vart dem skulle sova sedan blev det sådär stelt igen.

-Hur länge har ni bott här? säger Saga för att avbryta tystnaden.

-Jag har bott här hela livet, vi har ärvt det av släktingar.

-Vad är det här? Frågar Holger och tar upp den lilla dockan från golvet. Jag berättar hela historien om hur jag hittade den och sedan började vi prata om saker vi hittat och samtalen gick vidare. Lite senare gick jag ut med dem och visade ladan och djuren vi hade riktigt roligt.