Vätten

Blodförgiftad

Jag vaknar av att solen skiner in genom fönstret, jag försökte övertala mig själv om att allt som hände igår var på riktigt. Men när jag ser brevet vet jag att det var på riktigt

-Charlie... jag mår illa. säger Nils och hostar. Jag springer ner i pyjamas och hämtar en hink till Nils, han hostar några gånger och spyr sen. Jag känner på hans panna.

-Du är kokhet! säger jag och reser mig upp.

-Gå inte! säger Nils med svag röst.

-Vänta här, du måste vila jag kommer snart. säger jag och går ner till köket och sedan ut och tömmer ut spyan, jag går upp till Nils, han ligger och gråter i sängen.

-Det är ingen fara, du måste ha blivit magsjuk.

-Det är inte det... Det gör ont i benen! säger han medans han gråter. Jag drar bort täcket och ser att hans ben hade blivit svullna och hans sår fullt med var och blod. Det första jag får i huvudet är blodförgiftning, jag ropar på Max som kommer in i rummet.

-Har det hänt något? säger han yrvaket men ser Nils ben och hajar till. Jag hör hur han går ner för trappan till köket.

-Vad har hänt? säger Saga och Hugo i kör.

-Nils har blivit blodförgiftad, Hugo hämta vatten från brunnen fort. säger Max och kommer upp med Saga till rummet. Jag kramar om Nils och Hugo kommer med vatten och en handduk. Jag lägger det på hans sår, han gråter. Den ända gången jag sett honom gråta så här mycket var när pappa dog, så han hade verkligen ont. Efter någon timme somnade han om, jag reste mig och gick ner till köket. Satte mig på en av stolarna och lutar huvudet mot armarna och gråter. Hugo satte armen om mig.

-Det var mitt fel... jag såg att hans sår hade blivit infekterat men trodde inte det var så farligt. Tänk om han dör nu! säger jag medans jag gråter.

-Han kommer inte dö. säger Max för att lugna mig men jag visste att det var för sent. Han kanske redan hade dött i sömnen. Den tanken plågade mig och jag gick upp till sovrummet igen, han sov fortfarande och andades som tur var. Jag gick genom köket mot ytterdörren.

-Vänta Charlie, vart ska du! ropade Saga efter mig.

-Låt han vara ifred. säger Max. Jag gick ut och sprang in i skogen till en träddunge, jag sjönk ihop på marken, något mjukt strök sig mot mina ben, det var Tiger. Jag lyfte upp honom i min famn, han spann tryggt och lugnt. Jag förstod att Milky var i närheten någonstans, dem var alltid tillsammans och som jag trodde hoppade Milky upp på ett fallet träd och började klösa på det. Jag tröck ansiktet i Tigers päls och lyssnade när han spann. Jag ville bara försvinna, skulle jag förlora min bror nu också, det räckte väl med pappa. Och vad skulle mamma säga när hon kommer hem och får se en gravsten på gården. Jag gosade med Tiger medans jag kollade på när Milky jagade trollsländor.

-Jag kanske borde gå tillbaka. säger jag till Tiger efter en stund. Tiger gäspar och tassar iväg till Milky. När jag kommer tillbaka går jag direkt till Nils. Han sover fortfarande med en blöt handduk över såret. Jag sätter mig på min säng och ser på brevet pappa skrivit, jag läser det igen. När jag läst klart vimlar det av tankar i huvudet jag hade glömt bort Lotus, han kanske kunde rädda Nils. Jag sprang ner för trappan och snubblade in i köket där Saga och Hugo satt. Dem verkade bli förvånade över hur glad jag verkade.

-Vart är Max? säger jag och letar med blicken runt i köket.

-Han gick för att mata hönsen, han blev lite ledsen. Hurså? säger Saga

-Vätten, Lotus, han kanske kan hjälpa Nils! nästan skrek jag, Saga och Hugo kastade en snabb blick på varandra och följde sedan med mig till skogen där vätten hade sitt träd, Max glömde vi helt bort så han satt kvar i ladan när vi gick.

-Lotus! skrek jag för full hals. Han svarade inte jag ropade på honom igen men det enda jag fick som svar var tystnad. Vi kunde inte klättra upp för stegen för han hade krympt den igen. Men jag började klättra iallafall. På något sätt lyckades jag dra mig upp för den pyttelilla stegen. Jag satte mig på en gren utanför hans dörr och knackade på. Ingen öppnade så jag röck upp dörren och kollade in, det såg riktigt hemtrevligt ut där inne. Men jag såg inte så mycket eftersom det var så litet att jag inte kunde se in så bra. Men jag såg ingen Lotus någonstans. Jag klättrade ner igen.

-Nå? säger Hugo men jag skakar på huvudet.

-Var kan han vara!? säger Saga på vägen tillbaka. Vi kommer in i köket och där sitter Max och Lotus.

-Vart? Hur? Hur hittade... börjar Saga men jag avbryter henne.

-Nils är blod... Lotus avbröt mig den här gången.

-Max har berättat allt. säger Lotus lugnt.

-Tror du att du kan hjälpa honom? säger jag

-Vi får se. Jag bär Lotus upp för trappan till Nils och sätter honom på sängkanten, han ser på såret.