Vätten

Den rör sig!

Det hade börjat bli mörkt och vi bestämde oss för att lägga oss vi sa godnatt och dem la sig i sina sängar i gästrummet uppe på vinden sedan gick jag upp en trappa och somnade bums.

-Charlie, viskar Nils till mig efter en stund.

-Vad!? svarar jag trött och irriterat.

-Dockan är borta, förlåt du får inte bli arg. Jag knyter näven för att hålla inne ilskan, inte för att jag är arg för att dockan är borta utan för att jag är trött och orkar inte leta mitt i natten. Kan Holger tagit den, nej det tror jag inte tänkte jag för mig själv.

-Vart la du den sist?

-På sängen, här. Jag hör ett morrande nerifrån köket. När jag kommer ner sitter Tiger och morrar och fräser åt dockan. Den hänger på mage över dörrhandtaget.

-Hur hamnade du där!? jag tar upp den, den håller i en liten flaska med ett hårt grepp. Det enda jag hinner se är hur den tar i och kastar flaskan rakt i ansiktet på mig, allt blir svart, det svider i ögonen jag tappar den "levande dockan". Kusinerna måste ha vaknat och det förvånar mig inte för Nils stod och skrek: Den rör sig!

-Vad har hänt, vad är det där!? hör jag Max röst. Jag började få tillbaka synen och såg kaoset. Tiger och Milky jagar efter dockan eller tomten jag vet inte vad det är. Den springer för glatta livet men Milky lyckas sätta tänderna i den, konstigt nog släpper Milky dockan och den klappar henne på nosen. Vi alla står där som fån och gapade. Den rörde sig snabbt och ut genom det öppna fönstret.

-Jo jo en docka... säger Holger och stirrar tomt ut genom fönstret.

-Va? var det enda jag fick ur mig. Milky kom med en liten lapp i munnen inte brukar katter bära lappar, hursomhelst kom hon fram till mig och släppte den. Lappen var nästan omöjlig att läsa, bokstäverna var snirkliga och skrivna slarvigt. Vi satte oss vid bordet med ett brinnande ljus så vi kunde se vad det stod vi stavade oss fram.

-Te nej Tac..ck. säger jag

-F...ör mj...ölken, hä...lsningar l...lotus kan man heta Lotus? fortsatte Max

-Tack för mjölken, hälsningar Lotus. Det är vad det står. säger jag och rusar ner till potatiskällaren, mjölken från kossan Eva var borta. Nils, Saga, Max och Hugo kommer efter mig.

-Jag vet inte vad för skämt ni håller på med men jag tänker iallafall gå och lägga mig. säger Max och går upp ur källaren och antagligen till gästrummet.

-Ni tror väl mig...

-Jadå, hur skulle du kunna fejka den där dockan. säger Saga

-Jag tror dig, men vi borde kanske ändå ta reda på mer imorgon och gå och sova lite? säger Holger trött.

-Ja det kanske vi borde.