Werewolves - Glowing Eyes (Under Redigering)

Seth

Beep , beep , beep , beep!

Jag stönar och slår av väckar-klockan.

07 00. Om en timme måste jag åka.

Jag går in i duschen och sätter på vattnet. Efter en kvart går jag ut igen och börjar borsta håret. Ett svart linne och denim jeans fick bli kläderna för mig idag. Jag skuttade ner till köket och fixade en macka åt mig själv.

Medan jag åt tänkte jag på vad som hade hänt igår. Någon hade tydligen hittat knark på skolgården, och rektorn var helt övertygad om ett det var någon i vår klass som var skyldig.
Han hade sagt oss ett och ett annat om hur otrevligt det vore för oss ifall våra föräldrar fick reda på det. Min bästis Elin hade snackat sig runt det som hon alltid gör och då också räddat klassen ifrån ett fruktansvärt öde.

Just det! Vår lärare Thompson hade visst nämn efteråt att en ny kille skulle komma till klassen. Hoppas bara han inte är en lika stor idiot som den där efterblivna ungen Josh. Isåfall svär jag att jag flyttar till Finland.

Jag kom snart på andra tankar när jag såg på klockan att den var 07:58. Mamma satt i bilen och jag gick till hallen för att sätta på mig skorna.

När jag kom in i klassrummet satt alla uppe på sina bänkar och snackade. Jag ser mig omkring och ser inte Elin. Fan. Nåja, jag kan ju lika gärna sitta ensam då.

Mr. Thompson marscherar in och alla sätter sig ner. Efter honom går en kille med brunt hår och bruna ögon. Han har en svart tröja som är uppdragen till armbågarna, och svarta byxor. På nått konstigt sätt påminner han lite om en hundvalp. Mr. Thompson började:

"Det här är er nya klasskamrat Seth. Se till att visa honom runt och göra honom hemmastadd."

Jag tittar mig omkring, flinar och tänker roat:

Tyst som i graven.

Alla har uttryckslösa ansikten och några tittar till och med bort. Verkar som att nykomligen får klara sig själv. När Mr. Thompson märkte detta så la han till:

"Och glöm inte vad rektorn nämnde igår, om incidenten på skolgården."

En tyst suck går igenom hela klassrummet. Några vänder på huvudet och andra nickar lite diskret, nästan uppgivet. Alla tycks svara: Jaja. Om vi måste så.

Mr. Thompson verkade nöjd med det och fortsatte vänd mot Seth:

"Jag litar på att du sköter dig. Sätt dig där det finns en plats."

Han svepte med handen och vände sig om för att skriva något på tavlan. Seth såg inte stöddig eller osäker ut när han började röra på sig. Hans ansiktsuttryck var nästan lika blankt som ett papper. Jag insåg att platsen bredvid mig var tom precis innan han satte sig ner. Helvete också.
Jag har inget emot killen, men jag skulle inte heller säga att jag vore intresserad. Mitt största problem var bara om han började bli intresserad i mig. Nästa dag var Elin fortfarande sjuk, och jag insåg att mina problem skulle bli större.