Werewolves - Glowing Eyes (Under Redigering)

Jag gillar inte överraskningar...

Seth vände på huvudet. Han såg orolig ut, och jag tog hans hand.

- Vad är det?

Frågade jag. Han tittade ner på mig.

- En flock är på väg hitåt...

- Är det bra eller dåligt?

Hans blick var som fastklistrad på skogen.

- Det är det vi måste ta reda på...

Han drog iväg med mig och började dela ut order. Flera började springa mot husen och många gick fram för att fråga vad som pågick.

- Säg till alla barn och kvinnor att ta skydd i husen. Placera en krigare utanför varje hus. Jag ska försöka köpa oss lite tid.

Sa Seth till Jakob. Jakob log, men det var inte utav glädje:

- Förbereder vi för det värsta?

Seth svarade med hård blick, vänd mot skogen.

- Det gör vi alltid. Jag gillar inte överraskningar...

Jakob nickade och gick iväg för att ge instruktioner. Seth drog iväg med mig till utkanten av folkmassan. Han grabbade tag i mina axlar.

- Hitta James. Du kommer ihåg honom eller hur?

Jag skakade förvirrat på huvudet.

- Va? Ja jag vet, men varför då?

- Han kommer ta dig till ett hus. Det här betyder förhoppningsvis inget, men jag vill vara på den säkra sidan.

- Och det innebär att jag är inlåst och säker inomhus där jag inte är i vägen?

- Du har aldrig varit i en strid-

- Någon gång är den första. Hela flocken har erkänt mig som Luna. De ser upp till mig och litar på mig precis som du sa. Det här är min chans att bevisa att jag är värd deras tillit.

- Att du är trygg är det viktigaste-

- Det viktigaste är att vår flock är trygg. Att min flock är trygg.

Han tittade motvilligt på mig men gav upp när han såg min trotsiga blick.

- Håll dig i bakgrunden. Och lova att retirera om jag säger till.

- Okej.

Jag började gå mot skogen men han grabbade tag i mina axlar igen och tvingade mig att se på honom.

- Alwa, lova.

Jag mötte hans blick och förstod att han menade allvar. Han hade samma blick som han hade i skogen. Jag nickade och svarade lågt:

- Jag lovar.

Han höll kvar min blick men nickade sen.

- Gå till bakre ledet och hitta Zac. Säg åt honom att jag vill att han ska ge stöd åt de mindre erfarna.

Jag flinade.

- Som jag?

Han tillät sig själv ett litet och snabbt leende innan han lutade sig framåt och kysste mig. Jag kände hur färgen på mina kinder ändrades när flera blickar drogs mot oss i tumultet av människor. Han bröt kyssen och sa:

- Gå!

Jag drogs med i strömmen av människor som hittade till sina positioner. Mitt i röran fick jag syn på en rödhårig kille med fräknar. En jag kände igen.

- Zac!

Han vände på huvudet och skyndade sig fram. Sen tog han tag i min underarm.

- Alwa, du måste till ett hus!

Jag tog tag i hans arm och hindrade honom.

- Seth behöver dig i bakre ledet.

- Han behöver också ha dig i säkerhet-

- Seth bestämmer inte över mig. Och jag tänker slåss.

Han tvekade men svarade till sist:

- Okej... Men om du dör är det mitt skinn som ryker!

Jag log.

- Jag ska försöka att låta bli det...