Chapter 58

211 12 151
                                    

Happy reading!

"Have you had breakfast?" Kuya asked over the phone.

"Hindi pa, Kuya." I yawned and rubbed my eyes.

As I went out of the hotel room, I head straight to the elevator.

I pressed the arrow button and waited for the elevator to open. Pagbukas no'n ay meron din na iilang guest sa loob pagpasok ko doon.

"Who's that?" tanong ko kay Kuya nang may marinig akong boses.

"That was Finley. Asking when his Mom will be home."

"Kadadating lang namin kahapon miss niya na agad." I chuckled. "Let me talk to him."

The elevator opened again.

Hands on his pocket, wearing a white V-neck shirt and black board shorts, Vernon stepped inside the elevator and stood beside me.

From my peripheral view, I saw how his muscles flexed when he crossed his arm.

"Hello, Euri. Nakikinig ka ba?"

"O-Oo, I can hear you."

"Finley wants to talk to his Mom. Is Carlynn still asleep?" Kuya asked for the nth time.

I rolled my eyes.

"Oo nga. Ilang beses mo ba itatanong yan?" Tumawa ako sa kakulitan ni Kuya. Isang araw pa lang ang bakasyon namin, hinahanap na agad si Lynn. Baka sa kanya nga nagmana si Finley.

"Kalalabas ko lang ng room namin. I'll have breakfast muna."

"Tita!" biglang sigaw ni Finley.

"Finley, come here. Talk to your Tita." si Kuya.

"Hello Tita!"

"Hi baby, kumain ka na ba?"

"Not yet. I miss Mommy na, Tita." There was a hint of sadness in his voice. I could imagine him pouting his lips.

"You have to eat. Ayaw mo naman siguro magalit si Mommy diba?"

"Yes, Tita." he replied.

"Kaya kumain ka na dyan. Mommy will be home tomorrow so don't be sad na." I assured him.

"Listen to your Daddy while Mommy is away, you understand?" I added.

"I always listen to Daddy naman po.

"Good," A smile crept into my lips.

Pagkatapos ko makipag usap kay Finley ay pinatay ko na ang tawag, nag send ako ng message kay Yaya para kamustahin si Magui.

I tried hard to act like I didn't see him, but his manly and after shower scent filled my nostrils.

Nakatayo lang ako doon at walang emosyon na naghihintay mag bukas ulit ang pinto.

Parang ito na ang pinakamatagal na elevetor na sinakyan ko.

"Was it Magui?" He asked sternly.

"Bakit curious ka?"

"Bawal na ba magtanong?"

"Si Magui man 'yon o hindi, wala ka na doon." seryosong sagot ko sa kanya.

And then, the elevator finally opened again!

Sa wakas!

Mabilis akong lumabas doon at dumiretso sa restaurant. Umupo ako sa table for two since wala naman akong kasama.

What If (St. Mary's U Series #1)Tahanan ng mga kuwento. Tumuklas ngayon