Flash Fiction

Säg mig bartendern

"Säg mig bartendern; är dina föräldrar döda?"

Det var en sådan där typisk fråga som kommer när man berusningen övergått ifrån uppsluppen glädje till melankolisk introspektion; en sådan där fråga som endast kommer när man stirrat in i whiskyglasets och rullat det mellan tummarna för att se hur det förvränger ljuset, som ett prisma. Det var också en sådan där fråga som förtjänade att besvaras med en örfil; men örfilen kom aldrig. Istället lutade sig bartendern över disken och såg han också genom whiskyglaset, där hans ögon bröts upp i ett kalejdoskop tills han såg ut som en spindel.

"Ja, de är båda döda."

Kanske var det för att timman var sen och det inte fanns någon annan kvar i baren att servera, eller kanske var det tilltron till att allt skulle vara glömt nästa dag, kanske fanns det en tolerans för dumma personliga frågor efter många år i yrket, eller kanske tyckte han att frågan var genuint intressant; besvarade den gjorde han i vilket fall.

"Hur ser du dem när du tänker på dem?"

"Hursa?"

"Ser du dem som de var den sista tiden i livet... gamla, sjuka, bleka... eller ser du dem såsom de var i den åldern du är nu, mitt uppe i livet, stressad..."

"Vad är det för makaber fråga?"

"Jag vet inte..."

Kunden vände blicken ner i whiskyglaset igen, såg på isbitarna som sakta löstes upp. Snurrade runt dem lite innan han tog en djup klunk och hostade. Bartendern återgick till att torka disken med sin handduk, men mer långsamt än innan och tillslut hade han avstannat helt.

"Kom igen nu, vad får dig att fråga sådana saker?"

Mannen satt framåtböjd med krumma axlar och han var tvungen att stryka det stripiga håret ur pannan innan han kunde tala och då med en stämma som om bröstet hade slut på luft.

"Jag frågar, för jag vill veta hur mina barn kommer att tänka på mig, kommer de att minnas det här?", han gestikulerade brett med yviga rörelser som nästan fick honom att trilla av stolen.

"Om de kommer att minnas deras alkoholiserade far?"

"Ja"

"Endast om du dör en alkoholist"

"Bah!"
Whiskyglaset drämde emot bardisken och for sedan framåt mot bartendern som invant fångade upp det innan det han glida över kanten.

"En till?"

"Gärna det"

Whiskyglaset kom inte glidandes tillbaka utan sattes ner framför kunden, för hade det fanns inte en chans i världen att han hade kunnat fånga glaset utan att få innehållet i knät. Bartendern sopade upp lite rester av jordnötter och torkade upp limesaft och salt med disktrasan.

"Dina barn kan alltid minnas att deras far nyktrade till och blev mer delaktig i deras liv".

Kunden höjde ögonbrynen i sin bästa Jack Nicholson imitation och log ett leende som började klentroget men som så småningom sprack upp i ett frustande skratt. Han svepte sedan whiskyn och hoppade ner från barstolen klumpigt och föll nästan omkull. När han rätat upp sig gjorde han en konstig vinkning som bestod i att röra fingrarna i en arytmisk vågrörelse, innan han raglade hemåt. Bartendern släckte ljusen och gjorde sig redo att låsa för dagen.