Flash Fiction

Sedundelfax

Sedundelfax hade varit Maries bästa vän så länge han kunde minnas. Ända sedan den dagen hon fantiserade fram honom och namngav honom hade han alltid varit vid hennes sida. De hittade på bus tillsammans, det var oftast Maries idéer, men Sedundelfax fick sätta många av de i verket. Sedan skyllde hon alltid allting på honom, något som han tacksamt tog emot. Det var ett viktigt uppdrag att se till att barnet man blev tilldelad i skapelseögonblicket kom undan så gott det gick. Ett annat viktigt uppdrag var att skydda barnet från mardrömmar, monster under sängen och i garderoben och Sedundelfax tog åt sig det med ära, men det var också viktigt att man stämde in och delade barnets skräck. Balansen var svårnavigerad, men Sedundelfax hade snabbt kommit underfund med att det handlade om att första härma barnets rädsla, men sedan låta sig övertalas till att kika under sängen och konstatera att där inte fanns någonting. Marie brukade då be Sedundelfax att sova hos henne och det gjorde han gärna. Han förstod henne såväl eftersom han existerade i hennes huvud precis som alla hennes fasor, förtjusningar och osäkerheter gjorde det. Han blev en trösterik spegelbild för henne, och han mindes första gången Marie skulle gå till skolan. Efter att hennes mamma hade försett henne med hennes ryggsäck stod Sedundelfax bredvid henne; först som en spegelbild, men sedan klev han ut ur spegeln. Han visste att hon var nervös så han skämtade med henne och gav henne förtröstande ord ihop med beröm som spelade på hennes osäkerheter. Marie undrade den här dagen om hon dög. Skulle hon få några vänner osv. Sedundelfax försäkrade henne om att hon såg strålande ut och att alla som inte ville vara hennes vän var rena rama dumskallarna. Han följde henne till bussen och vinkade av henne och när hon åkte iväg upphörde han att existera.

Sådant var livet för Sedundelfax. Han existerade endast när Marie behövde att han skulle existera. Det gjorde honom ingenting först, men snart började Marie bli äldre och hennes huvud fylldes av andra saker. En pojke i första klass som hon gillade, matematik här, Gustav Vasa där och så vidare. Sedundelfax blev gradvis utträngd av de här nya sakerna som tog plats i Maries liv, och allt medan hennes fantasi (inte försvann, men) omvandlades började tiden han spenderade i existens bli allt kortare och ögonblicken däremellan blev allt längre. Gradvis började han märka att Marie växte mellan tillfällena han träffade henne. En centimer här - oj! vad lång du har blivit, en ny frisyr där - wow, vad häftig du ser ut; men Marie fick allt svårare att minnas hur Sedundelfax såg ut. Hans blåa päls blev en gräslig matt grön nyans. Hans svans försvann en dag, och sedan strax därefter hans ståtliga hästman. Han började förändras och blekna bort och han visste att snart skulle det komma en dag då han blev ett minne blott. En dag då Marie var vuxen nog att glömma bort honom för gott. Vad händer med låtsasvänner när de som fantiserat ihop dem slutar att låtsas?