Flash Fiction

Det Dolda

Det ringde på dörrklockan och en kall kåre gick längs ryggraden. Ibland vet man att när det ringer på dörrklockan så är det inte av några festliga skäl och det här var ett sådant tillfälle. Fred skruvade på sig som om han försökte slingra sig från att öppna dörren. På vägen genom hallen till dörren for en massa tankar genom hans huvud på vad ringningen kunde innebära, inga av dem goda tankar.

Genom kikhålet såg han en lång och reslig man med mörkt hår och en fyra dagars skäggstubb, och en vass näsa. En näsa som var som skulpterad för att snoka med. Ögonen var de lika vassa, de plirade fram över näsan som om den var ett kikarsikte och ögonen var fingrar som vilade på avtryckaren. Fred öppnade dörren.

"Kan jag hjälpa er med något?" Mannen i trapphuset sträckte fram handen. "Detektiv Boogerbottom", sade han kort. Fred positionerade sig så att han täckte upp hela dörrvalvet. "Det vore bra om ni släppte in mig så att vi kan prata", sade Boogerbottom, och Fred som inte ville verka misstänkt släppte in mannen. Sedan slog de sig ner vid köksbordet och Fred skyndade sig att få igång kaffebryggaren. Boogerbottom kommenterade hans hem, kallprat, Fred genomskådade det direkt som ett försök till att bygga förtroende mellan de två männen, men han spelade med ändå och serverade kaffet rykande hett. Boogerbottom tog en klunk kaffe och visade inte på att han brände sig på den svarta drycken. Ett proffs, med enorm självkontroll, tänkte Fred.

"Jag ska gå rakt på sak", sade Boogerbottom och letade igenom sina rockfickor för att snart lägga tre fotografier på bordet framför Fred. "Känner ni igen den här flickan?" Fred granskade korten länge och väl, trots att han hade känt igen henne vid första ögonkastet, sedan sköt han dem ifrån sig och skakade på huvudet. "Tyvärr inte, har hon försvunnit?" Boogerbottom gjorde ingen ansats att samla in korten. "Nej, hon har mördats. För arton år sedan". Fred såg på ett av fotografierna som var ett porträtt på kvinnan, hon log mot kameran, men det kändes som att hon log mot Fred, som om hennes leende ville säga "nu åker du dit din jävel".

"Vad har det med mig att göra?" Boogerbottom åtnjöt inte förmånen att le åt honom när han med iskyla fällde den följande kommentaren: "Jag tror att du dödade henne". Fred var nära på att sätta kaffet i vrångstrupen. Snacka om att gå rakt på sak. "Ursäkta", sade han medan han dunkade sig på bröstet. "Jag har aldrig mördat någon, och jag flyttade inte hit förrän för sex år sen". Det var ett djärvt drag för han visste att detektiven satt på korten om att flickan inte hade mördats i den här staden men utan i hans gamla stad, däremot tänkte han att det var bra att inte verka för insatt i fallet.

Den här gången unnade sig Boogerbottom att le lite, om det så bara var en lätt ryckning i mungiporna. "Vi vet båda att hon inte mördades här, men jag tror att hon har flyttat med dig hit". Freds huvud snurrade. Han mindes mordet klart och tydligt, han mindes motivet. Det var hans enda mord, och det hade krävts en hel del mod för att genomföra det och han hade inte tagit någon trofé för han tyckte det var hemskt att det hade behövt gå så långt att någon hade behövt sätta livet till. "Förlåt, men om kroppen aldrig hittades, hur vet ni att hon mördades?", sade han tillslut efter att funderat ett slag. "Det är inte kroppen jag talar om. Det är hennes ande", sade Boogerbottom. "Har ni inte upplevt att saker och ting har flyttat på sig medan ni sover?" Fred skakade på huvudet även om detektiven hade rätt, oförklarliga saker, som om en ond ande våldgästade honom, hade skett. Det var skälet till att han lämnat otaliga hem ända sedan mordet, för att slutligen tappa lusten att packa ner allt och packa upp allt. 

"Jag har en kompis i bilen. Hon är medial, skulle ni ha något emot att hon kom in och tog sig en titt?". Fred slog ut med händerna: "inte alls, men jag tror inte att ni kommer upptäcka någonting". Samtidigt var han både lättad och besvärad. Tänk om han kunde bli kvitt gasten för gott, men tänk om det kom fram vilket brott han hade begått. Det sista av kaffet smakade beskare än vanligt.