Flash Fiction

I buskagen

Alligatorn kom med regnet och åt upp Alva. Holger hade sett allting, men det ville inte de vuxna veta av. Det finns inga alligatorer i Sverige brukade de säga, men Holger hade visst sett en. Poliskvinnan som frågade ut honom om vad han sett hon hade varit mer förstående och hade till och med fått honom att skratta vid ett tillfälle. Det var svårt att inte bli trodd och Holger var tvungen att skaffa bevis. De vuxna vill på ett envist sätt inte lyssna efter hur det prasslade i buskagen där alligatorn smög omkring. Pappa gick så långt i förnekelsen att han inte kunde tro på att alligatorn gömde sig i kloakerna om dagarna, inte ens när Holger visade honom att det var så alligatorerna gjorde i New York minsann. Enligt pappa var allting en myt. Fast Holger förstod att pappa endast sade så för att pappa var rädd. Han visste att alligatorn fanns och förbjöd Holger att leka utomhus om han inte var inom synhåll och Holger löd för det mesta, men han smet iväg då och då, om till exempel pappa fick ett jobbsamtal, men han såg alltid till att vara tillbaka precis i tid för när pappa skulle leta efter honom.

Ibland åkte de intill stan för att hälsa på mamma där hon låg på sjukhuset och kämpade för sitt liv. Då kunde Holger se hur det rörde sig i buskarna när bilen passerade och försöka uppmärksamma pappa på detta som alltid låtsades inte höra Holger utan istället höll en sammanbiten blick på vägen framför dem. Mamma var mager i sin sjukhussäng och Holger undrade ofta när hon skulle komma hem och fick alltid samma svar "snart". Snart blev alltid försenat dock och ibland när han gick ut ur rummet för att mamma och pappa skulle prata med läkaren - en snäll man som hette Jabbar eller Jabir, han kunde aldrig komma ihåg säkert - då kunde han höra de tala om prognoser, på samma sätt som de talade om vädret. Holger höll alltid bra koll på vädret, väldigt ovanligt för en kille på sju år, men han väntade på nästa stora regnoväder för då skulle han fånga alligatorn.

En hel sommar hann passera och försvinna ut i etern för att endast bli ett barndomsminne innan ovädret äntligen kom. Holger var på tå och smet ut i regnet sent i natten för att rigga sin fälla som bestod av en låda på en pinne och vid pinnen lade han en köttbit som han hade stulit ur frysen. Det var en entrecôte som de skulle ha när mamma skulle komma hem, men Holger ansåg att vissa uppoffringar fick man göra. Han hade svårt att sova när han låg under täcket och väntade spänt, ibland kikade han ut genom fönstret och försökte se fällan där i mörkret, men tillslut blev han så trött att han föll i en djup dvala.

Morgonen därpå skulle han vissa pappa fångsten. Stolt öppnade han lådan som skulle innehålla alligatorn, men där fanns endast en huskatt som satt med tänderna i köttet och inte verkade ett dugg brydd över den plötsliga publik som tornat upp sig över honom. Besvikelsen var enorm och Holger petade i maten i flera dagar framöver, tills en middag några veckor senare då pappa berättade att polisen hade gillrat en fälla och fångat alligatorn. Holger sken upp som solen och ville med ens åka och se den, men pappa sade att polisen redan hade låst in den, men nu fick Holger sin frihet att leka var han ville tillbaka och två veckor senare kunde han skina upp som solen igen när en medtagen mamma rullades in i hemmet i en rullstol, hon hade missat nästan ett halvår, men nu skulle hon få vara hemma och till middagen blev det tacos.