Flash Fiction

Rumskamraten

Man kan tycka att jag borde ha förstått tidigt att det var något som var annorlunda med min rumskamrat. Han dök upp en dag, bara någon vecka efter att jag satt ut annonsen om att jag letade efter en rumskamrat och jag tog emot honom utan någon vidare bakgrundskontroll för jag var i desperat behov av att klara hyran. Jag själv var student, men min rumskamrat varken studerade eller jobbade, ändå hade han alltid tillräckligt för hyran och att leva i överdåd. När jag förhörde mig om hans bakgrund berättade han bara att han hade tröttnat på sitt gamla jobb och ville leva som vanligt folk ett tag. Måhända förstod han inte vad "att leva som vanligt folk" faktiskt innebar för det fanns inget vanligt över honom. Helt plötsligt blev min lägenhet frekventerad av attraktiva studentskor, och jag som aldrig hade haft någon som helst framgång med kvinnor. De var alla där för min rumskamrat, men han gjorde aldrig några närmanden mot dem. Istället var han den ultimata wing-mannen och jag gick från en nobody till en playboy med ett rykte på Campus. En skamfläck senare i livet och definitivt en dålig effekt på min studiemotivation, men jag kunde inte stå emot. Min rumskamrat konsumerade också enorma mängder alkohol utan att bli synbart påverkad. Jag däremot - som fick precis hur mycket jag ville utan att behöva betala - jag spenderade mina dagar i ett suddigt rus. Sömnen blev dålig och jag började missa föreläsningar på grund av de konstanta bakfyllorna. Jag intalade mig själv att detta endast var vad som förväntades av studentlivet och fyllde ytterligare ett glas bräddfullt med vin. Min rumskamrat iakttog mig alltid när jag drack, med en iver i blicken som om han själv blev påverkad av mitt intag. Lika såg han på mig när jag spelade bort mina studiebidrag på travet som han hade fått mig att börja med. Att pengarna rann iväg var inget jag kände av särskilt nämnbart för min rumskamrat verkade kunna dra pengar ur tomma luften. Ibland var jag också tvungen att fråga mig själv om inte min rumskamrat stod dold någonstans i skuggorna och spionerade på mig under mina sexuella eskapader. Kanske var han typen som åtnjöt njutning av att se andra njuta. Det kändes lite olustigt, men jag slog bort tankarna för mitt liv var ett enda party, och medan mina grader dalade och mitt studiestöd drogs in ägnade jag det inte en tanke, tills den dagen.

Dagen då min rumskamrat reste sig och sade: "Det har varit kul att lära känna dig Ingvar, men nu är det dags för mig att ge mig av". Lika plötsligt som han kommit var han nu försvunnen. Mattan och med den räkmackan drogs undan under mina fötter och fallet blev hårt. Än idag vill jag minnas att jag såg klövar när han satte fötterna i kängorna, och visst hade det varit horn som stack upp ur huvudet som han försökte dra hatten över. Jag blev inte klok på det då, och jag är det inte nu heller, men sakta återgick jag till att vara en nobody. Nu en nobody med usla framtidsutsikter till råga på allt, men en nobody som under ett års tid var hinhåles rumskamrat.