Taxichauffören

Kapitel 6

Det var tidig eftermiddag och många var på väg hem från sina arbeten. Alexandra följde trottoaren, gick så fort hon kunde utan att springa. Benjamin hade lämnat ett litet avstånd mellan dem men hon hörde att hans steg var i takt med hennes. Höstdimman hade sänkt sig som bomull mellan husen och med tårfyllda ögon var det inte lätt att se så mycket. Vid ett övergångsställe saktade hon in och lät Benjamin komma nära.

"Är du säker på att du inte vill åka taxi? Jag kan betala."

Hon orkade inte svara, hade redan sagt nej flera gånger. Tanken på att sitta instängd i en bil tillsammans med Benjamin och en chaufför gjorde henne stressad. Hon lutade sig mot en lyktstolpe och försökte urskilja vad som fanns på andra sidan gatan. Det såg ut som en brandstation.

"Vad är det här för ställe?" utbrast hon och bet sig i läppen för att inte skrika rakt ut. "Det finns ju inte ens restauranger?"

"Jo det gör det", svarade Benjamin. "De ligger bara inte just precis här. Du är inte i city längre."

"Så vad gör du om kvällarna?"

"Är med mina kompisar. Om vi inte hänger hemma hos någon så åker vi in till stan. Förr åkte vi nästan alltid västerut men sen testade jag söder och gillade det bättre."

Alexandra hade ingen större koll på området, hon var inte ens säker på alla gator kring lägenheten. Hon hade hittat några ställen och affärer som hon tyckte om och då fanns det ingen anledning till att utforska mer. Det var bara tidskrävande.

"Jag vill festa", muttrade hon och putade med underläppen. Hon brydde sig inte längre om Benjamin såg att hon var ledsen och arg.

"Häng med hem till Adam då."

Benjamin klev ut på övergångsstället, sneddade tvärs över asfaltsplanen utanför brandstationen och klättrade över ett staket med information om att gångvägen var tillfälligt avstängd. Alexandra stannade på andra sidan staketet och såg på marken framför sig. Trottoaren var helt borta och på vissa ställen såg hålen ut att vara en meter djupa.

"Det är inte långt, jag brukar gena här", sa Benjamin och sträckte ut en hjälpande hand mot henne. Hon tog den inte. Klarade av att klättra på egen hand. Brukade han gå här på nätterna? Om han gjorde det var det inte så konstigt att han kom hem med skador.

Dimman hade lättat lite när de kom fram till en liten trästuga med vildvuxen trädgård. Huset var rödmålat och såg felplacerat ut. Till höger fanns en stor parkering till ett shoppingcenter och till vänster låg ett fyrkantigt hyreshus. Den lilla stugan såg inklämd ut, som om någon tittat på en karta och hittat en yta där ett hus nätt och jämnt fick plats. Benjamin gick fram till ytterdörren och kände på handtaget utan att knacka. Dörren var låst. Alexandra tvekade vid vinbärsbusken precis innanför grinden.

"Han kommer snart", sa Benjamin glatt och mycket riktigt öppnades dörren några sekunder senare.

Adam var kort och tjock, hade ett nattsvart jättelockigt hår och buskiga ögonbryn. Han var klädd i hängselbyxor och en rutig flanellskjorta. När killarna stod bredvid varandra blev längdskillnaden så stor att Adam liknade ett barn.

"Jag trodde det skulle dröja innan du kom tillbaka." Adams röst var mörk och bullrig. Han öppnade dörren på vid gavel och backade så långt bak i den trånga hallen han kom. "Välkomna, kom in. Fan vad kul Benji. En dam har du hittat också."

Benjamin skrockade, klev över tröskeln och började ta av sig ytterkläderna.

"Det är inte riktigt så", sa Benjamin.

Alexandra var tyst. Hon förstod att det inte fanns något hon kunde säga för att Adam enkelt skulle förstå hur hon hamnat med Benjamin. Medan grabbarna checkade läget med varandra stirrade hon på en tavla som stod ovanpå hallbyrån. Motivet föreställde en varg som visade upp sitt stora gap. Det droppade blod från hörntänderna.