Taxichauffören

Kapitel 7

"Det är bättre om jag börjar eftersom Alexandra förmodligen aldrig har spelat det här tidigare", invände Benjamin och gav Alexandra ett leende som mest såg medlidsamt ut. "Leken går ut på att man ska dra ett kort ur en av kortlekarna, får man spader ska man självmant berätta en sanning om sig själv som ingen i rummet redan vet. Om du får hjärter eller ruter får en i gruppen ställa en fråga till dig som du måste svara på. Klöver innebär att du måste dricka lika många klunkar som kortet är värt. Det var nog allt." Benjamin såg på Alexandra medan hans vänner nickade medhållande. "Just det, essen fungerar som livbojar så får du ett ess kan du spara det och undvika en fråga som du kanske inte vill svara på."

Magen drog ihop sig. Det här var det absolut sista hon ville spela. Speciellt med personer hon inte ens visste namnet på. Ingen verkade ha en tanke på att presentera sig, eller fundera på vem hon var. Eller visste alla redan vem hon var? Hon korsade ena benet över det andra, satte sig rakryggad och fäste blicken på tavlan föreställande en björnfamilj som hängde på väggen bakom soffan.

Tjejen bredvid Benjamin höll fram kortleken som en solfjäder. Han drog ett kort långt till vänster och visade upp det för gruppen. Ruter fyra. Killen med tatuerade kinder sträckte upp sin hand i vädret och Benjamin vände sig mot honom.

"Vad vet du mer om taxin?"

Killen med hörlurarna, som han nu hängt runt halsen, skrattade hest.

"Du är inte så ivrig va?" sa han och knuffade till sin kompis.

Benjamin strålade som en sol. Han knäppte händerna och reste sig upp ur soffan.

"Jo det ska jag berätta för dig Mark. Vi har ju många gånger pratat om att det är farligt att åka taxi, att man kan bli kidnappad, rånad eller något annat hemskt. Ni trodde inte på mig när jag berättade att det finns en spöktaxi som inte tar dig dit du vill åka, utan dit du behöver åka. Nu kan jag berätta att det är sant. Jag har frågat runt och hittat två personer, oberoende av varandra, som råkat ut för det här."

Fnysningar hördes från tjejen längst ifrån Benjamin. Hon drog fingrarna genom håret och började fläta det.

"Lyssna inte om du inte vill, men stör inte oss andra", sa Adam och bad Benjamin fortsätta.

"Jag vill veta vilka personerna är", sa Mark innan Benjamin hann fortsätta.

"Den ena är en kille, tjugosju år gammal, som råkade ut för taxin när han var här på semester. Jag hittade honom på en anonym sida på nätet men efter många timmars samtal kan jag garantera att han inte ljuger för mig. Hur som helst skulle han åka hem till sin kompis men hamnade istället två år tillbaka i tiden, dagen innan han och hans flickvän kraschade med bilen så illa att hon omkom."

Om det inte varit för stereon hade det varit alldeles tyst i rummet. Inte ens den flätande tjejen hade något att säga. Hon hade slutat fläta och hennes ögon var uppspärrade.

"Den andra personen är en tjej som jag känner. Min faster. När hon var ung och på väg hem från en klubb hamnade hon istället utanför sitt barndomshem, några timmar innan huset började brinna och familjen blev bostadslösa."

Adam visslade. Historien var färdigberättad och Benjamin sjönk ner i soffan igen. Frågorna var inte slut, de ställdes samtidigt och blev till ett högt sorl.

"Lugn", sa Benjamin. "Frågorna är slut. Ni får vänta tills nästa gång jag får hjärter eller ruter. Nu är det Adams tur."

Klöver nio resulterade i att Adams öl tog slut och han försvann ut genom bakdörren för att hämta en ny från altanen. William, som killen med skrindan hette, hade under flera år i lågstadiet retat en tjej för att hon saknade ögonbryn och hans kompis med hörlurarna, Philip, hade haft två tjejer under samma natt utan att tjejerna visste om varandra.

Turen närmade sig Alexandra. Det var varmt i rummet och hennes hud var klibbig under huvtröjan. När som helst skulle hon bli tvungen att dra ett kort. Varenda del av henne protesterade. Handen skakade när hon sträckte sig mot solfjädern. Hon önskade klöver av hela sitt hjärta. Dricka var inga konstigheter i jämförelse med att eventuellt riskera att vända ut och in på sig själv.

Hjärter två. Hon kramade kortet hårt, kände dess kanter skära in i handens mjuka hud. Ingen tvingade henne att vara här. Ändå satt hon kvar. Långsamt vände hon spelkortet och lät dem andra se det. Benjamins hand flög genast upp.

"Varför har du inga vänner här?" Han la huvudet på sned. Frågan lät inte elak men Alexandra blev så överrumplad att hon inte fick fram något svar. Hon satt med halvt särade läppar och blängde på honom.

"Förlåt, men vad menar du?" fick hon till slut ur sig.

William sänkte volymen på stereon. Luften kändes elektrisk. Benjamin lutade sig framåt, placerade armbågarna på knäna och vilade hakan mot sina knäppta händer.

"Du hade inte varit här med oss ikväll om du hade haft några andra. Eller hur?"

Alexandra ville skrika att han hade fel. Fast hade han fel? Kunde hon kalla sina bekanta för vänner? Skulle någon av dem ens bemöda sig med att gå på hennes begravning?

"Tommy då?" undrade blondinen. Hon smaskade på ett tuggummi, käkarna jobbade hårt.

"Nadja", svarade Benjamin snabbt. "Du vet att det bara är en fråga per omgång."

Nadja lutade sig mot soffans ryggstöd och korsade armarna över de fylliga brösten. Hon viskade något till sin kompis som nu hade placerat sin hand på Benjamins lår.

"Jag tycker det är kul att lära känna nya personer", ljög Alexandra och pressade fram ett leende. Benjamins panna fick djupa rynkor och ögonen smalnade. Till hennes lättnad gav han sig och bad Mark att fortsätta. Klöver tre. Nadja fick spader och delade glatt med sig om hur hennes första kyss ägt rum i ett lärarrum på mellanstadiet. Idrottsläraren hade tittat på och gett killen tips om hur han skulle använda tungan.

Otåligheten växte i Alexandra. Det här var galenskap.

"Sophia, din tur", kvittrade Nadja.

Sophia drog hjärter kung och Nadja var snabbast att räcka upp handen.

"Hur kär är du i Benji på skala ett till tio?"

Sophia fnittrade och blev rödmosig i ansiktet. Benjamin tittade bort, verkade plötsligt väldigt intresserad av köksingången.

"Lägg av", svarade hon med pipig röst.

"Svara bara så att det kan bli Benjis tur igen", sa Philip och himlade med ögonen.

"Sex", sa Sophia så snabbt att det var svårt att uppfatta svaret.

Spänningen steg i rummet när Benjamin drog ett kort. Han log finurligt och väntade en lång stund innan han avslöjade vilken färg som dolde sig på det. Rött. Hjärter fem. Alexandra var beredd och kastade upp armen. Sophia och Mark gjorde samma sak.

"Jag tror Alexandra var snabbast", sa Benjamin. Sophia bet sig i läppen och tog bort handen från hans lår.

"Vet du var man kan hitta den här taxin?" Pulsen bultade i hela kroppen.