Taxichauffören

Kapitel 8

Benjamin tog ett djupt andetag. Fingrarna klämde runt aluminimburken i hans hand.

"Tyvärr min sköna. Jag har ingen aning."

Mark brast ut i skratt. Allas uppmärksamhet landade på honom.

"På riktigt Benji", sa Mark och lutade sig tillbaka med armarna sammanflätade bakom nacken. "Du kan väl ändå inte mena att vi ska tro på dig när du i själva verket inte vet någonting?"

"Måste du hacka på honom hela tiden?" Sophias röst var gäll.

"Måste du försvara honom hela tiden? Han gillar liksom inte ens dig", svarade Mark och avslutade med en fnysning.

Sophia putade med underläppen och försökte få Benjamins intresse genom att peta på hans överarm.

"Visst ljuger Mark?" sa hon och fortsatte petandet.

Benjamins kinder blossade och han knöt händerna som vilade i knät hårt. Han reste sig upp, vände ryggen mot Sophia och stegade iväg mot köket. Stolen bredvid Alexandras skrapade mot golvet när Adam reste sig upp och följde efter. Tjejerna viskade med varandra och Sophias ansikte drog ihop sig i fula grimaser. William höjde volymen på stereon och Philip stampade takten.

"Mark", sa Nadja uppfordrande. "Kan du följa med oss?" Det såg ut som tjejerna satt ihop när de i armkrok gick mot altandörren. Mark himlade med ögonen innan han släntrade efter dem.

Alexandra tittade på tavlan igen. Lyssnade på musiken och lät det snabba gitarriffet fylla huvudet.

"Du verkar intresserad av taxin."

Det tog några sekunder innan hon förstod att William hade pratat med henne. Hon blinkade, återvände till rummet.

"Det lät spännande bara", svarade hon. "Ni verkar ha pratat en del om den?"

"Benji är helt fast vid den. Vi andra är inte helt ointresserade heller, men ett tag verkade han helt besatt. Pratade om den så fort han fick tillfälle."

"Jag tror inte ett dugg på det där", sa Philip samtidigt som han försökte få av sig hörlurarna som trasslat in sig i hans lockiga hår.

"Nej det finns en del frågetecken", instämde William. "Vad hände efter att de åkt tillbaka i tiden? Förändrades hela framtiden, eller nutiden som det egentligen är? Jag fattar verkligen inte."

Alexandra försökte formulera ett bra svar när Adam och Benjamin återvände till rummet. Benjamin bar på en träbricka där små shotglas stod i dubbla rader.

"Vem vill ha hotshots?" undrade han och höjde brickan i luften. "Var är alla?"

"Fråga inte oss", svarade Philip och ryckte på axlarna.

Glasen klirrade när brickan ställdes ner på soffbordet. Benjamin tog ett av glasen och Alexandra följde hans exempel. Grädden låg vit och sliskig, guppade på likören och kaffet.

Mark kom tillbaka med bister min.
"Du borde nog snacka med Sophia", sa han och gick rakt fram till brickan.

Benjamin låtsades inte om kommentaren. De skålade och log belåtet. Alexandra grimaserade illa och fick killarna att skratta.

"Ni är sämst på att blanda", sa hon och torkade sig kring munnen med handryggen.

Altandörren knarrade. Nadja och Sophia steg in, fortfarande i armkrok. Sophias mun var hopsnörpt och ögonen smalnade när hon såg på Benjamin. Hon sa ingenting. Det gjorde ingen annan heller. Philip pausade stereon. Adam harklade sig.

"Ska vi fortsätta?" Adam sträckte sig efter kortlekarna.

"Jag tycker att vi ska lära känna Alexandra först. Det är inte jättenajs att berätta saker om sig själv för någon vi inte känner", sa Sophia medan hon lösgjorde sig från Nadja.