Mira

Kapitel 16

Vi följer trappen långt ner i mörkret. Jag ser ingenting och är orolig att jag ska snubbla och slå ihjäl mig i trappen.

"Rhydian!" Väser jag tyst.

"Vad är det?" Hör jag honom svara en bit nerifrån.

"Jag ser ingenting" klagar jag medans jag känner mig fram med händerna i mörkret.

Rhydian skrattar. "Använd din varg-syn"

"Hur fan gör man det då?" Svarar jag argt. Kunde han inte ha sagt det tidigare?

Jag känner plötsligt hur trappstegen tar slut och hårt stengolv tar vid under mina skor.

"Blunda och fokusera på dina ögon" Säger Rhydian som nu låter som att han är en bit längre fram åt höger.

Jag gör som han säger. Blundar och tar några djupa andetag, fokuserar på mina ögon.

Jag känner hur det bränner till för en sekund i mina ögon och rycker snabbt upp dem igen.

Nu ser jag Rhydian som står och ler lite retsamt en bit bort. Hans ögon lyser gult och han håller i något slags snöre som hänger ner från taket.

Hans ögon slutar lysa och i nästa sekund så drar han i snöret och rummet fylls utav ljus.

Mina ögon bränner till av det starka ljuset innan de snabbt övergår till människosyn igen.

"Kunde du inte förvarnat innan du tände den där lampan" muttrar jag surt åt Rhydian som bara står och ler.

"Sorry" säger han och rycker på axlarna.

Jag skakar hopplöst på huvudet och följer efter Rhydian som börjat gå längre in i den mörka källaren.

Det är lågt till tak här nere och på vissa ställen får man nästa huka sig för att inte slå i huvudet. Väggarna är bara sten och jord, golvet ser ut att vara utav cement.

Rhydian tänder fler lampor ju längre in vi kommer och till sist kommer vi in i ett litet rum med fyra sängar, en i varje hörn.

I tre av sängarna ligger det människor som ser ut att sova. De är uppkopplade till någon apparat och får något slags dropp ifrån en påse.

"Vilka är det?" Viskar jag frågande och kollar upp på Rhydian.

"Kenai, Sakko och Lo" svarar han, stirrande på en utav de personerna som sover.

Det är en tjej, jag antar att det är Lo. Hon har svart halvlångt lockigt hår, ser ut att vara något år äldre än mig.

Han tar ett djupt andetag och vänder sedan blicken mot mig.

"Taros har lagt en sömnbesvärjelse över dem." Säger han och fortsätter. "Du är den enda som kan väcka dem"

Jag gör en frågande grimas. "Jag?"

"Ja, du"

"Hur?"

Rhydian suckar och himlar med ögonen. "Du är en Tenshi, remember?"

Jag svarar inte. Bara kisar misstänksamt med ögonen och gör en sur grimas åt honom. Det är nästan så jag sträcker fram tungan och lipar åt honom, men så barnslig tänker jag inte vara.

"De är våra starkaste soldater och har legat här i tre år nu" Säger Rhydian med en lite mer allvarlig ton.

Jag drar ett djupt andetag.

"Okej. Hur ska jag göra för att väcka dem?"

"Jag vet inte, men vi har en bok.."

Han vänder sig om och går ut ur rummet och in i ett större rum bredvid, jag följer efter.