Mira

Kapitel 27

Jag rusar fram till Jenna. "Vad håller du på med?" Frågar jag med låg ton.

Men Jenna bara himlar med ögonen. "En död Mira kan iallafall inte kyssa min kille" fräser hon och puttar undan mig "Nu ska jag till Leah och prata lite"

Fan.. vad ska jag göra nu?

Jag får syn på Rhydian en bit bort, jag måste berätta för honom, så jag skyndar mig över gräsmattan och fram till han.. min mate.

"Rhydian du måste hjälpa mig!" Nästan skriker jag.

"Lugn Mira, vad har hänt?" Säger han och kramar om mig. Här är jag trygg, i hans famn.

Jag berättar om Cassidy och att hon är utskriven och vet om att vargmänniskor existerar, även det som hände vid cafét med Jenna och att hon nu är påväg för att berätta för Leah.

"Fan också" mumlar han och knyter näven. "Jag får ta ett snack med henne"

"Det är nog redan försent.." säger jag och pekar mot Leah's stuga där Jenna kommer ut, med ett leende på läpparna.

Rhydian tar min hand. "Ingen ska få röra så mycket som ett hårstrå på min mate" morrar han lågt.

Jag fylls utav kärlek, han kallade mig för sin mate. Jag är så glad att jag har honom.

Leah kommer ut ifrån stugan och både hon och Jenna patrullerar rakt mot oss.

"Jasså Mira.." säger Leah lite besviket. "Du har alltså avslöjat oss för en människa?" Frågar hon.

Jag vet att det inte är någon idé att ljuga. "Ja.. men hon är min bästavän och jag vet att hon inte kommer berätta för någon" svarar jag.

Jenna lägger sig i, såklart.. "Bara avrätta henne och hennes dumma kompis så är det här över!" Skriker hon.

"Jag kan inte" svarar Leah.

Både jag, Rhydian och Jenna stannar upp.

"Vadå kan inte?" Frågar Jenna.

"Jag har pratat med Samarķ och ingen får röra dig tills kriget är över, du behövs där" säger Leah med blicken fäst på mig.

"Och hennes dumma kompis då?" Skriker Jenna.

Leah flyttar blicken till Jenna. "Hennes kompis tar jag hand om senare, men för nu släpper jag det" sedan går hon.

Jag ser hur Jenna blir rasande, hon trodde verkligen att hon skulle bli av med mig den här gången.

Rhydian knyter min hand och jag kollar upp på honom. "Allt löser sig ska du se" säger han och drar mig till sig.

Jag känner Jennas arga blickar i ryggen på mig, vilket gör att jag kramar Rhydian lite extra bara för att retas ännu mer med henne.

"Din jävla h*ra!" Skriker hon och grabbar tag i mig och sliter mig ifrån Rhydian.

Hon slänger ner mig på marken och sätter sig över mig och ska precis till att slå mig när Rhydian lyfter undan henne.

"Rör du henne igen så lovar jag, jag dödar dig!" Skriker han rakt i ansiktet på Jenna.

Jenna muttrar någonting surt innan hon vänder om och går.

Okej, låt mig höra! Nu vill jag veta vad ni tycker om berättelsen :))

Tar både positiv och negativ kritik!

Kram till er ♡