Mira

Kapitel 19

Blodet börjar pulsera ut ur min kropp och efter ett tag blir jag helt medvetslös.

"Skjut honom!" Hör jag någon ropa alldeles innan jag försvinner bort.

Det är inte bra att bli medvetslös såhär ofta..

När jag vaknar ligger jag i samma hårda sjukhussäng som tidigare, bara det att dörren in till rummet nu är stängd och låst.

"Hur är det?" Hör jag en röst bredvid mig fråga.

Kvinnan från tidigare sitter i sängen på andra sidan av det lilla rummet.

"Jag vet inte. Vad hände?"

"Du mötte the madman's hellhound. Han nästan dödade dig"

"Hellhound?" Upprepar jag frågande.

"Ja, the madman har forskat fram honom, någon galen vargmänniska som dödar allt som rör sig typ. Du hade tur som överlevde"

Jag nickar långsamt som för att visa att jag har förstått vad hon menar.

Ett stort plåster sitter över min hals och flera lite mindre på armarna. Det konstiga är att det inte gör ett dugg ont, inte ens om jag rör vid det.

Jag reser mig upp och går fram till spegeln som hänger på väggen, sedan börjar jag sakta dra av plåstret på halsen.

"Vad gör du?" Skrik-viskar kvinnan.

Jag svarar inte, bara fortsätter dra bort plåstret.

Till min förvåning så är där inget sår längre, det är som att det aldrig varit ett sår där. Inget ärr, ingenting.

Kvinnan tittar chockat på när jag tar bort de andra plåstrerna där det heller inte är några sår kvar.

"Alltså vi läker ju fort, men det där är extremt!" Utbrister hon.

Jag antar att det är för att jag är en Tenshi, men nämner det inte för henne. Rhydian sa att jag inte skulle berätta det för någon och det tänker jag hålla.

Nycklar hörs och plötsligt låser någon upp dörren och kliver in.

The madman.. även om jag aldrig sett honom tidigare så vet jag ändå att det är han. Han ser verkligen galen ut.

Han är lång och stor i kroppsformen och ögonen ser alldeles röda ut. Han har även ett skynke som ser blodigt ut runt kroppen.

"Du!" Ropar han och pekar på mig. "Följ mig"

Jag står bara där som paralyserad, jag vill inte med honom!

När han märker att jag inte tänker följa med så stapplar han in i rummet och rycker tag i mig.

"Låt mig va!" Skriker jag och försöker desperat att få bort hans hand som håller hårt om min arm.

Då plötsligt smäller han till mig med knytnäven, rakt i ansiktet. Och för en stund så snurrar allt och det känns som att jag ska svimma.

Jag bara hänger dinglande i hans grepp när han drar mig genom korridoren och vidare in i ett rum som stinker av blod.

"Nu ska vi se vad du går för" skrockar mannen och ler elakt samtidigt som han hänger upp mig mot en vägg.

Han knäpper fast mina armar och ben så jag inte kan ta mig därifrån. Sedan vänder han mig ryggen och går och plockar fram något som ser ut som en batong eller någon sorts el-pinne.

Jag börjar komma tillbaka till verkligheten och inser att jag är i en tortyr-kammare och kommer att bli torterad.

Han trycker till med elpinnen rakt i magen på mig och en stöt går genom min kropp, men jag lyckas behärska mig och hålla mig ifrån att skrika, det nöjet vill jag inte ge honom.

"Okej, då provar vi något annat" Säger han och vänder sig om igen och fifflar med något vid det lilla bordet som står på andra sidan utav rummet.

Jag försöker se vad han gör men det är omöjligt, allt jag kan se är hans rygg.

Han vänder sig om och kommer fram med en kniv.

"Nu ska vi se här" säger han och sticker snabbt in kniven en bit i min mage och vrider om.

Jag stönar till av smärtan och känner hur mina ögon skiftar.

Nej nej nej, inte nu..

Jag blundar för att han inte ska se mina lila ögon. Men han uppmanar mig till att öppna dem.

"Ska jag få lov att skära av dig dina ögonlock?"

Jag fortsätter blunda och då drar han ut kniven och hugger den djupt in i mitt lår, vilket får mig att skrika till av smärta och öppna ögonen. Samtidigt som jag skriker så växer mina huggtänder och klor ut.

Mannen skrattar. "Jasså, så du är en riktigt bråkstake du?"

Jag hänger där blödande och morrar åt honom. Jag kan inte förvandla mig helt eftersom jag är fastkedjad, men med min vargstyrka försöker jag rycka sönder kedjorna.

"Du kommer inte lös, det där är gjort för att hålla såna som er"

Jag hör vad han säger men bryr mig inte. Jag kan ta mig loss, jag måste.

Han öppnar en dörr inne i rummet och ut kommer han.. the hellhound.

Det är hemskt att se på honom, han ser ut som någon som fastnat mellan varg och människa. Hans ben är långa men vikta så han ser ut som en schäfer med snerygg när han kryper fram. Pälsen har växt ut lite här och var som små tussar bara och istället för naglar så spretar långa klor ut från hans fingrar. Ansiktet är halvt utvecklat till varg och ser fruktansvärt ut, om jag ska vara ärlig.

"Nu ska vi se vad du går för" säger dr. Grey och beordrar the hellhound att attackera mig.

Det är fusk. Jag sitter i kedjor och han är helt lös, jag har inte en chans emot honom!

Han slänger sig mot mig. Men precis när han snuddar vid min hud så flyger han iväg genom hela rummet och smäller i väggen.

Kedjorna går sönder och faller till golvet. Jag vet inte hur det gick till, men jag antar att det var jag som gjorde något.

Jag morrar och skyndar efter Dr.grey som försöker fly, men han hinner inte mer än ut ur rummet innan jag fått grepp om honom.

"Du.. Du.. du är.." stammar han med en darrig röst.

"En Tenshi, ja"