Mira

Kapitel 21

"Jag ska vadå sa du?!" Utbrast jag chockat inför ledaren Samarķ.

De hade lett in mig i en utav stugorna och berättat för mig att jag ska leda en flock med vargar..

..i krig.

"Du kommer inte vara själv, Sam kommer vara med dig hela tiden, ni gör detta tillsammans"

Hur han än försöker få det att låta bra så.. tja.. det låter inte bra.

"Jag kan inte gå i krig! Jag kan ingenting om krig, speciellt inte vargkrig!"

Samarķ tar ett djupt andetag och sätter armbågarna i skrivbordet framför sig.

"Du är en Tenshi, Sam också" säger han och blickar bort mot Sam som står som en vakt vid dörren. "Ni är de starkaste vi har och de enda som kan besegra Taros."

Jag kan inte tro att det är sant. Nyss var jag en vanlig, okej.. kanske inte helt vanlig tjej.. men iallafall så hade jag ett mer normalt liv. Jag hade en bästavän och jag gick i skolan. Gud, skolan.. Jag har totalt struntat i den och nu är det nästan så att jag saknar den.

"Det är vår plikt Mira" hör jag Sam säga bakom min rygg.

"Plikt?" Upprepar jag och vänder mig om mot honom.

Sam byter ut några menande blickar med Samarķ som sedan tar ordet.

"Vet du vad en Tenshi är?" Frågar han mig.

Jag rynkar på näsan. "Ja? någon slags häxvarg. En vargmänniska med magiska krafter.. typ..?"

Han hör osäkerheten i min röst och skakar roat på huvudet. "Nej Mira, jag menar vad en Tenshi verkligen är."

Han reser sig upp och viftar med handen åt Sam att komma fram.

"Visa henne" säger han, eller mer beordrar honom.

Sam tar ett djupt andetag och i nästa sekund så växer stora svarta.. vingar.. ut från hans skulderblad och omringar hans lilla kropp.

"Vingar?!" Utbrister jag förvånat.

"Du förstår Mira.." börjar Samarķ. "Tenshi betyder ängel. Och det är vad ni är, änglar, födda för att skydda och hålla ordning bland vargmänniskor"

Jag skakar på huvudet och reser mig från stolen. "Nej, bara nej.. jag kan inte göra det här"

Allt blev plötsligt så mycket mer komplicerat och förvirrande. Änglar nu också? Är jag en ängel?

Jag vänder mig om och går, men blir stoppad utav Sam som rycker tag i min arm. "Stanna här" säger han bedjande. "Du tillhör vår flock"

Jag skakar på huvudet. "Nej, jag tillhör Snow"

"Alla Tenshis härstammar från Baagøe. Vi är din riktiga flock" säger Samarķ.

Jag drar mig ur Sams grepp om min arm.

"Jag måste få vara ifred" säger jag och lämnar rummet. Ingen av dem gör något mer försök till att hindra mig från att gå.

Jag måste prata med Rhydian..

* * *

Väl tillbaka vid Camp 55 skyndar jag upp till Rhydians stuga.

"Hallå! Rhydian!" Ropar jag medans jag dunkar på dörren.

Men ingen öppnar. Istället kommer Tara ut från sin stuga bredvid.

"Vad har hänt?" Frågar hon förvirrat.

"Åh, Tara.. Det är så mycket. Jag måste verkligen prata med Rhydian, vart är han?"

"Först ska du förklara för mig vem som gett dig de där blåmärkena!"

"Blåmärken?"

Jag vänder mig om och speglar ansiktet i fönstret. Hela mitt ansikte är blått och gult efter slagen från the hellhound och det är först nu som jag börjar känna att det faktiskt ömmar i ansiktet och min läpp är sprucken och uppsvälld.

"Jävla hellhound.." muttrar jag för mig själv.

"Hellhound? Har du träffat the hellhound?!"

Tara's ögon blir ännu större och hon står nu bara och gapar.

"Ja.. Det är en lång historia.." suckar jag.

"Jag vill höra, kom"

Tara drar med mig in i sin stuga och rotar fram lite plåster åt mig.

Jag berättar hela historien för henne, vad som hände hos the madman, att jag befriade alla vargar och att Sam är en Tenshi och medlem i flocken Baagøe. Även att jag tydligen är utnämnd att leda ett krig mot Taros. Och att jag är en ängel, vad nu det ska betyda.

"Men gud! Mira! Det här är ju supercoolt!" Utbrister Tara och man kan riktigt se hur hennes ögon lyser av spänning.

"Coolt?" Upprepar jag förvånat.

Jag förstår att Tara är mer van vid sånt här och att det i hennes värld kanske är helt normalt med krig och då supercoolt att just jag ska leda en flock, men i min värld är det inte normalt och absolut inte coolt!

Tara ignorerar mig, eller så hörde hon mig helt enkelt inte i all sin iver.

"Vi måste träna! Kom!" Ropar hon och drar i mig.

"Vart ska vi?" Frågar jag medans hon drar med mig ut från stugan.

"Om du ska leda en flock in i krig så måste du veta hur man slåss!"

"Jag vet hur man slåss" fnyser jag och följer med Tara över gräsmattan och fram till boxningsringen.

Jag kliver in i ringen direkt och börjar hoppa för att komma igång.

"Vem ska jag slåss mot?" Frågar jag Tara som står nedanför ringen.

Hon hinner inte mer än öppna munnen innan hon blir avbruten.

"Mig" säger en mörk, välbekant röst. Och en rysning går genom min kropp.

"Rhydian! Jag måste prata med dig" ropar jag och kliver ur ringen igen.

"Jag vet redan, jag har pratat med Sam. Kliv in i ringen igen" beordrar han.

Äääntligen ett nytt kapitel! Förlåt förlåt förlåt för att jag är superseg med att uppdatera, livet kom emellan.. här är det och jag ska börja skriva på ett nytt! :)