Mira

Kapitel 18

Jag och Sam får ögonkontakt och jag kan se hans ondskefulla flin trotts att han är i vargform. Sekunden senare sätter han fart över gräsmattan och in i skogen.

Jag slänger mig ner för trappen och landar på fyra vita tassar.

"Mira stanna!" Skriker Rhydian efter mig. Men jag har redan satt fart efter Sam, jag ska döda honom för det han gjort mot Cass!

Ilskan tar över, allt jag känner är att jag vill sätta tänderna i halsen på Sam. Jag vill slita honom i stycken. Döda honom. Få honom att lida så som Cass måste ha lidit, ensam och söndertuggad ute i skogen.

Han springer bara några meter framför mig mellan träd och stenar.

Vi kommer in på en stig och farten ökar. Det är härligt att springa såhär som varg. Pulsen ökar och adrenalinet sätter igång. Jag har inte riktigt tänkt på det förut, men att vara varg och springa såhär i skogen är något av det härligaste jag gjort.

Men just nu springer jag av ilska. Och ilskan får mig att till slut hinna ikapp Sam. Jag trycker ifrån hårt från marken och slänger mig över Sam som ramlar omkull.

Vi rullar runt några varv på marken och jag hugger frenetiskt efter honom.

Plötsligt hugger han tag om min hals och slänger iväg mig. Jag flyger som en vante ett par meter och slår i en stor sten.

Min kropp värker och jag förvandlas ofrivilligt tillbaka till människa.

Sam förvandlas också tillbaka och tittar ner på mig som kämpar med att försöka resa mig från marken.

"Mördare!" Får jag ur mig.

Sam får ett frågande ansiktsuttryck, han ser ut att låtsas som att han inte vet vad jag pratar om, så jag påminner honom.

"Du mördade Maria och nästan Cassidy också, min bästavän!"

"Jag skulle aldrig skada Cassidy!"

"Jag vet att det var du!" Morrar jag tillbaka och har nu kommit upp på fötter igen.

Ett 'huh' kommer ut ur hans mun och han ler sådär ondskefullt igen.

Sedan går han fram till mig och höjer en hand, jag förbereder mig på att bli slagen. Men istället gör han en liten snurr med handen.

"Siora da movo" säger han och jag känner hur benen på mig viker sig.

"Vad gjorde du?"

"Ingen fara Miranda, du kommer bara sova en liten stund nu"

Han sätter sig på huk och smeker mig på huvudet. "Det är inte som du tror. Jag skulle aldrig skada Cassidy."

Jag känner mig allt sömnigare och kroppen känns förlamad, jag kan inte röra mig.

"Är du en Ten-" men mer får jag inte ur mig innan mina ögon faller ihop och allt svartnar.

När jag efter flera timmar senare vaknar igen så ligger jag i en hård säng som påminner väldigt mycket om en sjukhussäng.

Jag tittar runt i rummet och ser ännu en säng, täcket ligger rörigt och det syns att någon har sovit där.

En fotölj står i ett av hörnet i rummet och ett varsitt sängbord står bredvid sängarna.

Jag kliar mig i ögonen för att vakna till. Sedan ser jag att dörren ut från rummet står lite på glänt.

Ett litet runt fönster sitter på dörren och jag går dit och kikar ut genom det. Precis då ser jag någon gå förbi i korridoren utanför, hon såg ut att vara väldigt nerdrogad för hon vinglade fram.

Vart är jag någonstans? Vad är det  Sam har tagit mig till? Ett fängelse? Mentalsjukhus?

Jag går ut ur rummet och ser allt fler människor. Några sitter vid en tv och stirrar in i skärmen, utan att ens lyfta blicken när jag går förbi dem, andra vandrar fram och tillbaka i korridoren.

Jag går in i det som verkar vara matsalen, där sitter en kvinna i min egen ålder och ritar.

"Hej. Är du ny?" Viskar hon och lyfter blicken när jag slår mig ner mittemot henne.

"Ny? Vad är det här för ställe?"

"Förvaringen" svarar kvinnan kort.

"Jag förstår inte, vad är det med alla människor här?"

Kvinnan lägger sig lite halvt över bordet så hon kommer närmre mig, sedan viskar hon:

"Dr. Grey, också kallad the madman, håller oss här medans han grejar med annat."

"Dr. Grey?" Frågar jag förbryllat, någon sån har jag aldrig hört talas om förut.

"Dr. Grey är en galen vetenskapsman som forskar på vargmänniskor."

Mina tankar börjar snurra. Forskar på vargmänniskor? Detta kan inte vara bra, jag måste härifrån.

"Var är vägen ut härifrån?"

"Det finns ingen. Vi är fast här"

Hon nickar upp bakom mig och jag vänder mig om och kollar vad det är hon menar.

Där sitter en övervakningskamera och blinkar rött för att visa att den är igång.

Jag känner hur ilskan stiger.
Fan Sam. Jag kommer mörda dig när jag kommer ut härifrån.

Ett skrik hörs ifrån korridoren och av ren instinkt så reser jag mig upp och springer fram och kollar vad som händer.

En man slängs in på avdelningen och en stor dörr stängs bakom honom.

Där måste vara vägen ut..

Mannen ligger och kravlar av smärta på marken.

Jag går mot honom för att hjälpa han men kvinnan jag nyss suttit och pratat med rycker tag i min arm.

"Låt han va" uppmanar hon och drar iväg mig en bit bort.

"Men han är skadad!" Påpekar jag strängt och drar mig ur hennes grepp.

Jag skyndar genom korridoren och bort till dörren där mannen ligger.

"Hallå, hur är det med dig?" Frågar jag och sätter mig på knä bredvid honom.

Han tittar upp på mig och ryter, hans ögon lyser gult och huggtänderna blottas.

Plötsligt smäller han till mig över magen med handen så klorna gräver sig in i min hud och river sönder både min tröja och mig.

Jag reser mig kvickt och backar några steg. Jag försöker förvandla mig för att klara av bråket ifall det uppstår något.

..men det funkar inte, jag står kvar som människa.

Mannen, som är mycket större än mig, slänger sig över mig och förvandlas i samma sekund till en stor mörkgrå varg. Han river och biter mig överallt och allt jag kan tänka är att..

..nu dör jag.