Mira

Kapitel 23 - mate

Vi rusar rakt in i skogen och Rhydian tar täten, men jag är inte långt efter.

Snart dyker en stor glänta upp, där finns även en liten sjö, alltså väldigt liten sjö, man kan nästan kalla det en damm. Vattnet är kristallklart, det är magiskt.

Medans jag stannat upp och stått och utforskat platsen så har Rhydian hunnit skifta om till människa och satt sig på en stock.

När jag ser honom så ler han mot mig, jag blir varm i hela kroppen.

"Kom och sätt dig" ropar han.

Jag gör som han säger och sätter mig bredvid honom.

Rhydian tar ett djupt andetag. "Den här platsen är magisk, känner du det?" Frågar han.

"Mhm" svarar jag, allt för upptagen av att inte smälla av utav kärlek. Och kanske lite upptagen med att inte glo på hans magrutor också..

"Nej på riktigt Miranda" säger han men rättar sig själv "förlåt, Mira. Det här är en av alla platser där Tenshis brukade samlas och finna ro och styrka. Jag älskar den här platsen"

Älskar.. jag har aldrig hört Rhydian säga att han verkligen älskar något förut, det låter så olikt honom.

Jag andas in luften och lyssnar till vattnet, ja, det är en speciell plats.

"Ska vi fortsätta träningen eller ska vi ta ett bad?" Frågar Rhydian och sneglar flörtigt mot mig.

"Hmm.." säger jag och sätter handen under hakan. "Svårt val asså" svarar jag, lite ironiskt.

"Då har du inget val!" Ropar Rhydian inman han fiskar upp mig som en vante och springer mot dammen och kastar i mig.

Jag skratt-skriker i luften och landar med ett plums, vattnet är djupare än vad jag hade trott så jag får hålla mig uppe genom att simma.

"Din tur!" Säger jag och viftar åt honom att hoppa i. "Vattnet är varmt!"

Vi är så galna,  det är mitt i april och vi badar!

"Jag kommer!" Säger han och gör bomben.

Vattnet stänker på mig och jag skrattar medans jag torkar bort vattnet ur ögonen. När jag öppnar dem igen så kommer Rhydian simmandes upp till ytan, alldeles bredvid mig.

Jag får den där känslan i kroppen igen, pirret i magen, det är som massvis med fjärilar som fladdrar omkring där inne.

Det här känns som en sån där stund när det är pågång att kyssas. Men i mitt huvud ekar Jennas ord.

Om jag vinner låter du bli Rhydian.

Jag vet ju inte om hon egentligen vann direkt, hon fuska ju! Nej, vi säger som så att hon inte vann. Det blev oavgjort, det blir bra.

"Vad tänker du på?" Frågar plötsligt Rhydian.

Jag har inte riktigt hängt med så jag rycker till när han säger det.

"Äh, inget särskilt" svarar jag.

"Du såg så väldigt koncentrerad ut bara"

"Nejdå" säger jag och skvätter lite vatten på honom så han inte ska fortsätta tänka på det.

"Akta dig!" Säger han och simmar under ytan.

Jag ser hur han kommer mot mig och plötsligt lyfter han upp mig och slänger mig över axeln.

Jag skrattar och så gör han. "Släpp mig Rhydian!" Befaller jag, men icke. Så jag bankar honom lite lätt på ryggen.

Han svarar med att smiska till mig på röven.

"Fan dig!" Skriker jag och bankar hårdare, Rhydian bara skrattar.

Sedan simmar han mot land och slänger upp mig på strandkanten. Han hamnar över mig och håller sina två händer på varsin sida utav mitt huvud. Han står på knäna som äe placerade vid mina höfter.

"Rhydian.. jag eh-" längre hinner jag inte innan han tar ordet.

"Var bara tyst en liten stund, lyssna på fåglarna och vinden"

Jag blundar och gör som han säger.

Detta är så laddat, Rhydian över mig, så nära mig.. jag känner fjärilarna i magen än en gång och mitt hjärta dunkar hårt, det gör Rhydians också, det hör jag.

Plötsligt bryter Rhydian tystnaden. "Miranda-"

Jag avbryter honom. "Mira."

"Okej okej, Mira.."

Sen säger han ingenting mer.

Han biter sig i underläppen, sådär sexigt som nog bara han kan. Sedan tittar han bort i några sekunder.

"Äh vafan, jag har velat göra det här så länge nu" säger han och.. kysser mig!

Jag besvarar kyssen direkt.

Den bästa kyss jag någonsin fått. Jag kan känna gnistorna emellan oss, vi är verkligen mates, han är min mate.

Tack till över 1,8 tusen läsare! Ni är bäst! ♡