Mira

Kapitel 25 - Cassidy

Jag möter upp Cassidy nere på stan.

"Hallå! Jag har saknat dig!" Utbrister hon när hon ser mig och springer fram och kramar om mig.

"Jag har saknat dig med" svarar jag och kramar henne tillbaka.

"Ska vi gå in på något café? Jag har något jag vill prata med dig om" säger hon och vi letar upp ett lämpligt café och slår oss ner vid ett bord lite avskilt från de andra.

"Jo.." börjar hon. "Jag vet att du är en varulv och jag ber om ursäkt för att ha kallat dig för monster"

"Jag är varken en varulv eller ett monster, jag är en Tenshi"

"En vad?"

"Jag förklar senare"

"Okej.. alltså inne på psyk, det var svårt, men jag har låtsas att jag var sjuk och att varulvar egentligen inte existerade, det var så jag kom ut därifrån." Säger Cassidy alldeles innan servitrisen dyker upp och frågar om vi vill beställa något.

"En kaffe bara" svarar jag.

"Jag tar samma" säger Cassidy, sedan går vi över till att fortsätta prata om vargmänniskor.

"Jag har forskat, åh gud vad jag har forskat.." Hon himlar med ögonen. "Allt jag gjort där inne är att forska om varulvar"

"Säg inte varulvar, vi är inte monster" påpekar jag.

"Ja okej, men vad säger ni då?"

"Vargmänniskor för det mesta"

"Aha okej, förlåt" svarar Cassidy.

"Ingen fara. Vad har du fått fram?" Frågar jag nyfiket.

"Mycket. Jag tror jag vet allt om vargmänniskor vid det här laget" skrattar hon.

Sedan blir hon allvarlig igen. "Och jag tror, eller snarare vet, att en varulv dödade honom. Jag minns fortfarande hur han såg ut, vi måste hitta honom!"

Jag funderar en stund på om jag kan ta med henne til Camp 55, hm.. det är väl inte så farligt? Eller är det?

"Jag förstår dig och är helt med dig." Svarar jag. "Vi har ett camp, men jag är inte säker på att du kan följa med dit"

"Ett camp!? Oh, supercoolt!"

"Och jag har en till sak att berätta" säger jag och fnittrar.

"Säg vad är det?" Frågar Cassidy nyfiket, eller mer eller mindre befaller, hahah.

"Rhydian.." får jag ur mig och blir genast generad. Bara av att höra hans namn så blir jag helt till mig.

"Säg!" Befaller hon igen. "Ni har väl inte..?"

Jag sätter händerna för munnen och fnittra. "Det kan ha blivit en *host* liten *host* kyss.."

"Omg! Jag visste det! Jag såg hur du kollade på honom och hur han kollade på dig!"

"Jag vet! Omg" jag är så exalterad. "Vi är mates dessutom!"

"Åh, jag läste om det, det borde kännas underbart va?"

"Ja, verkligen! Det gör det"

"Hallå ursäkta" hör jag en stöddig röst bakom mig, som jag så väl känner igen. Jenna..

"Vad vill du Jenna?" Suckar jag när hon kommer fram och sätter nävarna på bordet.

"Mycket!" Säger hon med en arg blick.

Precis då kommer servitrisen med vårat kaffe. "Ursäkta mig" säger hon åt Jenna som står framför bordet och hindrar henne från att komma förbi. Jenna aktar sig en aning men inte mycket.

"Här, erat kaffe. Varsågoda" säger hon och sätter försiktig ner kaffekopparna innan hon går igen.

Jag fortsätter samtalet. "Vad gör du egentligen här? Spionerar du på oss?!"

"Det är mitt jobb. Leah skickade mig faktiskt"

"..Och du och Rhydian är INTE mates, för det är han och jag"

"Hur länge har du lyssnat av oss egentligen?" Frågar jag

"Länge nog"

"Så du hörde om kyssen?" Säger jag för att retas.

Jenna svarar inte, bara blänger surt på mig, som om hon skulle kunna hoppa på mig när som helst.

Först nu tar Cassidy ordet för att lätta på stämningen. "Så ni känner varandra?"

"Ja tyvärr" svarar jag och Jenna i kör.

"Vi är i samma flock" förklarar jag.

"Oh.. du har en flock.." svarar Cassidy och tittar ner i bordet för någon sekund, hon verkar ledsen.

Jag tar hennes hand i min och kollar henne djupt in i ögonen. "Jag överger dig inte Cass"

"Du kanske måste" protesterar Jenna.

"Nej, aldrig!"

"Du ska in i krig Mira, du kanske till och med dör"

"Krig?!" Utbrister Cassidy.

"Vi tar det sen" svarar jag.

Vi dricker upp vårat kaffe och reser oss upp för att gå, men Jenna står i vägen.

"Jenna flytta på dig" säger jag och sänker tonen "innan jag dödar dig"

"Åh så du ska wolfout mitt på ett kafé huh?" Säger Jenna stöddigt.

Cassidy tar min arm "kom, bry dig inte om henne mer"

Jag går förbi henne och knuffar till hennes axel påvägen därifrån.

Jag följer med henne ut och vi går hem till mig.

Först vill jag tacka för att ni läser, ni är underbara!

Och bilden högst upp ska föreställande Cassidy, men ja, ni vet.

Lämna gärna en like ifall du tycker att berättelse är bra.

Puss! ♡