~ Max Perspektiv ~ Polismännen kom springandes mot vårt hus och stanna precis framför oss, "Jahap? Vad är de som händer?" Fråga ena polismannen.
"Dom har vår dotter!" Skrek Pappa1 väldigt högt! "Ni adoptera bort henne! Hon är min syster nu och ni kan inte komma hit och ta tillbaka henne!" Svara jag med en lugn ton.
Polismännen ville såklart se pappret som socialtjänsten gett oss om Emelie, och så ville de veta varför Emelis tidigare föräldrar lämnat henne. Vi alla att i vardagsrummet och det var en sådan pinsam tystnad men Emelies tidigare föräldrar sucka högt och då börja de igen. "Varför adoptera ni bort henne?" Fråga ena polisen som hette Gustav, "De hade aldrig tid med henne! De köpte aldrig mat till henne och hon hade inte ens en säng, de sket fullständigt i henne! Allt de där blev anmält och socialen bestämde att hon ska byta! Fråga Henne själv! Hon vill inte tillbaka, hon vill stanna här!" sa jag argt och reste mig upp och gick upp till Emelies rum och kolla i soptunnan efter de trasiga familjekortet.
Jag hitta några små delar, inte alla. Men snabbt gick jag ner och visa de tradiga bitarna för polismännen.
"Om hon älskar sin familj och vill tillbaka skulle hon inte riva sönder detta"
Polismännen tog tag i Mamma1 och Pappa2 och gick ut ur huset och stoppa in de i polisbilen. Varför de hände så? Jo för att de erkände själva. Barnmisshandel och mycket mer, hur kunde ens Emelie orka vara med dom?
Jag skulle inte klara av de.
~ Felix perspektiv ~ Eftersom att se var lördag så stängdes affärerna tidigare och jag hade inget val, jag var tvungen och ta hem Emelie, och jag hoppas på alla gudar att allt där har fixat sig.
Hon kollade i posen efter tröjan som jag köpt till henne. "Är du glad?" Fråga jag och log. Hon kollade upp mot mig och nicka ivrigt. "mer än glad" sa hon
_______
Asså jag gråter! 8k läsare?! De är sjukt hur glad jag är! Tack så sjukt mycket💞❤️
Rösta o kommentera
