Kapitel 37

1.7K 79 10
                                    


"Oscar?" den mörka siluetten som tidigare gömt sig i suggorna vid trappan gick nu mot mig.

"Han är inte här" upprepa han åter och suckade plågsamt. "Jag skulle be om ursäkt för hur jag beteende mig mot honom, Men de ända som fans var detta" Han räckte fram ett papper. Jag tog sakta emot pappret med skakande händer.

"Jag har verkligen sabbat allt denna gång. Alla är inte menade för livet, Och speciellt inte jag. De senaste gångerna har jag bara förstört allt, Jag förstör karriären, Jag förstör förhållanden. Jag kommer inte tillbaka, Hur mycket tårar som än rinner ifrån mina kinder just nu kan jag inte stanna och förstöra mer än vad jag redan gjort. Självförtroendet jag hade ligger på 0. All ångest tar över mig helt. Ni kommer inte längre få se mitt fake-smile. Ni kommer inte få stå ut med att jag bryter ihop och låser in mig. Fansen kommer slippa undra, Fansen kommer slippa bli arga och ledsna för att jag inte alltid hälsar. Och hon kommer inte längre kunna krossa mig. Och jag kommer inte längre kunna krossa er.. Ni betyder fortfarande mycket för mig. Jag älskar er alla och allt ni gjort för mig är jag evig tacksam för, Men jag står inte ut att leva i denna pest jag gör nu. Denna Felix Sandman ifrån The Fooo Conspiracy är inte här längre, Vakren livet eller något annat, Jag kommer inte längre så bredvid er på scenen, Jag kommer inte längre bli intervjuad. För, Man kan inte intervjua något som inte finns inte sant? Jag har kämpat så länge, Men jag tappade balansen och föll, Denna gång var ingen där som tog emot mig, Därför hamna jag skiten igen. Jag tar den lätta vägen ut.

Nu blir jag sådär blödig igen. Men ni får lova mig att stå kvar. fortsätt med allt. Jag kommer fortfarande finnas där, Men inte i livet, Jag kommer fortfarande stötta er, Men inte i livet. Jag kommer fortfarande vara Felix Sandman ifrån The Fooo Conspiracy... Men inte i livet."


__________________________

Och nästa kapitel är de sista kapitlet på denna bok! Tack så jävla mycket för allt nig gort, Ni betyder så så så så så mycket för mig. Jag har inte vart aktiv jag vet. Men min mobil var sönder sen kom jag på att man kunde skriva ifrån datorn.

Jag vet att detta slut kan vara ett utav de jobbigaste. Sitter själv ovh gråter. Men! tro mig. Det kommer ett bra slut. Så elak är jag inte.

Men jag vill att ni ska veta att.. nästan 90 000 läsare är för jävligt mycket, Många har såhär 500 000, Men jag är jag, Jag var glad med bara 100 läsare. Och nu sitter jag här med nästan 90 000. Alla ni som läser, Kommenterar, Röstar. Ni ska veta att ni gjort allt detta. Verkligen bara ni. ni fick mig att skriva. Utan er skulle jag just nu ligga och sova. Men jag ville avsluta min kväll eftersom jag ändå kom på en idé så varför inte skriva ner den? om ni vill ha en epilog så är det bara att kommentera så gör jag de.

Men jag är inte klar med Wattpad! Absolut inte!! Jag kommer fortsätta, Kanske till och med kommer en Adopterad 2 i framtiden ;) Man vet aldrig. Men ni kan fortfarande läsa "Feel this moment" som finns i min profil, Snart uppdaterar jag även den. Men tack för allt! och imorgon kommer de sista kapitlet.

Godnatt alla super fina människor därute

xX-S


Adopterad - O.EDonde viven las historias. Descúbrelo ahora