~ Emelie's perspektiv ~ Max drog mig bakom sin rygg och gick saknat ner och öppna dörren. Där stod han, min äckliga pappa som jag hatar! "Emelie! Du ska följa med hem nu!" Sa han argt, man såg tydligt att han var full, "Jag känner inte dig!" Skrek jag i tårar. Trappsteg hördes och där kom Mamma och pappa ner springandes, "Max gå upp med henne" sa Mamma och ställde sig vid dörren. "Och vem är du?!" Sa pappa1 (Pappa 1 är an som övergav Emelie och Pappa 2 är han som typ Adoptera henne) "Jag tror att jag är Emelies Mamma, lämnar inte du vårt hus nu så ringer jag polisen" Sa mamma argt och ryckte fram mobilen. Max höll hårt om mig och Jag tryckte mitt ansikte mot hans bröst. Mina tårar forsa ner och jag grät mer och mer när de svor mot varandra. "LÄMNA MITT HUS NU!" Skrek Pappa2 och peka med fingret mot finger som visar typ ut-härifrån fingret. "Emelie kom nu!" sa Pappa1. Snabbt sprang jag upp till rummet och gömde mig undertäcket. Efter cirka 15 minuter av gråt så kände jag att någon satte sig på sängkanten och klappa mig löst i ryggen, snabbt drog jag bort täcket, jag trodde de var Max men de var se inte... det var....
______
SNART 4K LÄSARE
Kort kapitel förlåt men jag är as teött
