Kapitel 31

2.7K 120 31
                                    

Ville bara säga ett par få saker inan vi ni kan läsa! men hoppa inte över detta! Fortsätt läs!

Jag har funderat väldigt länge nu och jag känner nästan att jag vill sluta med denna! Jag tycker verkligen inte att den är bra! men de är upp till er! de är trotts allt ni som läser och inte jag! Men det var de ända jag ville få sagt!


°Emelie's perspektiv° "Är du helt säker på att du inte behöver någon hjälp?" Sa jag till Max som försökte resa sig ifrån sjukhus sängen, Det var idag han skulle hem, Mamma och Pappa väntade hemma, Och såklart missa vi julafton, Och om bara 2 dagar är de nyårsafton. "Ja de är lugnt" svara han och log ett äkta leende mot mig. Jag besvara snabbt leendet.

-

Jag tryckte in nyckeln till dörren och vred ett varv inan ett litet klick som betydde att dörren är upplåst, Sakta öppna jag dörren och små ljud hördes i övervåningen. Max gick på en gång och satte sig på soffan och försökte vila men de var nog lite svårt med tanke på hans smärta som han bär. Jag bankade på dörren och några sekunder senare öppnade mamma dörren. Hon drog snabbt in mig i en kram och det gjorde pappa också. "Vart har ni vart under hela denna vecka?" Viska jag för att inte Max skulle höra. "Det är ganska komplicerat nu! ni får reda på de snart! och ni kommer även se de snart" Hon log när hon sa de. Jag log snabbt tillbaka och krama hårt om båda två. "Max är där nere! han har nog också vart väldigt orolig och saknat er! jag går upp till rummet" Jag nästan sprang upp och tog upp mobilen och skrev in ett sms till Felix


Skickat 16:56

Hörrö Felix? Kan du komma över?


Det tog inte så lång tid inan han svarade "okej..." De ända jag undrar är varför han skrev punkter? Han brukar annars alltid använda sig av minst 100 emojis och har även stora bokstäver typ som

"OMG JA JAG KOMMER PÅ EN GÅNG =D =D =D =D =D =D =D =D =D =D =D"

Han är sådär överdrivet glad! Men han kanske bara är trött vem vet? Medan jag väntade på honom så droppade de in ett sms ifrån Oscar

"Hej! Det som hände i sjukhuset! de ända jag ville säga angående de är att det var de bästa jag vart med om, Första gången jag såg dig stanna mitt hjärta och första gången vi kysstes så var de som om vi flög ut i rymden helt själva och ingen annan! Och blickarna, kyssarna, kramarna. allt. Allt betyder något för mig"

Mina kinder fick en röd nyans och och jag kunde verkligen inte hjälpa att le, Mina tummar dansade över skärmen som samtidigt bildades ord på min mobil.

"Oscar åh Oscar! jag är rörd! kan inte säga så mycket än att det var precis samma för mig! <33"

Dörren till mitt rum öppnades och Felix gick sakta in. "Sorry om jag inte knacka.."

"Felix?"

"Ja?"

"Är de något?"

"Nej why?"

"Säker?"

"Ja"

Han satte sig bredvid mig och la sin ena hand runt mig "Är bara trött" sa han kort och sedan la han sig raklång i sängen. "Film?" fråga han

"Vad för film?" svara jag

"Hannah Montana?!" la jag till och han nickade snabbt

"Borde testat att fixa en brunett peruk till mig så slapp jag bli förföljd in på toaletterna i McDonald's" Sa Felix och skratta tyst "Men jag älskar dom ändå"

Han stärkte sig mot datorn och sökte upp Hannah Montana på Netflix.

-

Efter att vi kollat på minst 5 delar så tröttna vi båda två. "Vad ska vi göra nu?" Sa han och blunda samtidigt. "Ehm detta" Sa jag och tog snabbt en kudde och kasta den i hans ansikte, Hela hans kropp ryckte till för att han inte var beredd på att kudden skulle attackera honom. "Hörrö! Så kan du ju inte göra! Nu blir jag ju ledsen" Han gjorde en sadlip samtidigt som han sa de. "Men aw" svara jag och nöp till hans kinder och tryckte på så hårt som jag bara kunde.

Han börja snabbt gnälla och de ledde till att han tog tag i mina händer och samtidigt drog hans tröjarm upp mot armbågen, fast lite i mitten av armen mer. Jag blev genast seriös och bara kollade på hans hand som såg ut att vara några timmars gamla sår. "Vad är d-dedä-r?" Sa jag skakigt och fören då märkte han sin tröja och drog snabbt upp den "Ehm min katt rev mig" Sa han för att försvara sig själv. "Felix du har ingen katt" Sa jag och min röst börja spricka och tårar bildades i ögonen. Jag försökte dra upp hans tröjarm igen men han vägrade låta mig. "Lita på mig Felix, Jag har också ärr" Jag drog då upp min tröja och visa min handled, Han suckade då och lät mig dra upp tröjan. Jag kollade på hans arm som bestod av säkert 10-15 sträck. "Varför Felix? Varför?" Mina tårar började rinna eftersom jag innan hållit dom inne. "Mitt liv är inte så bra som de låter..." Svara han och hans ögon var glansiga av sorg. "Jag är så sjukt jävla mesig! värdelös!" sa han, han trakasserar sig själv vilket han inte borde göra. "Felix! du är ingen mes, Och du är inte värdelös" Han höll ut sina armar och jag tryckte min kropp mot honom, Mitt ansikte var in mosat i hans bröst och han begrava sitt ansikte i mitt hår. "Snälla Emelie! säg inget till någon.. Lova mig" Han kollade då rakt in i mina ögon.

"Jag lovar"

_____________________

Har bara lust att hoppa in i datorn och sedan krama om den där saken! åh Felix :c

HÄR ÄR ETT KAPITEL OM NI INTE MÄRKTE DE BTW!

Rösta och kommentera!

Sprid kärlek! Alla dom som ni kanske tror mår bra kan falla till botten så sprid kärlek <3


Adopterad - O.EWhere stories live. Discover now