Kapitel 27

4.1K 160 38
                                    

Asså! tycker ni ens om denna fanfic? Jag suger seriöst på de! jag förösker mitt bästa! Ja jag vet att mina kapitel är korta men jag lovar att jag gör mitt bästa!

°Oscar's Perspektiv° Flera gånger hade Emelie gått ut, utan att säga ett ända ord till mig, hon prata knappt med Felix heller. Klockan var nu 18:30 och hon hade sutit där sen 14:40 typ. Jag tog tag i en filt och gick sakta mot dörren. Sakta låste jag upp och gick med små steg mot Emelie. "Emelie?" sa jag tyst och satte mig bredvid henne! "Fryser du inte?" Fråga jag och la filten runt henne, Hon skaka lätt på huvudet och kollade mot grinden som stod cirka 7 meter ifrån oss. "Emelie?" viska jag tyst men ändå hörbart. "Vad?" svara hon ganska ireterat, "Vad har hänt?" fråga jag tyst och tog hennes hand. "Asså.." börja hon och fällde några tårar, "Seriöst Oscar! säg de bara! du skämms över mig! du våga knappt erkänna att vi kysstes! Du h-" Jag avbröt henne! "Emelie! jag skämms inte över dig! men anlednigen till att jag inte sa något var för att.." Jag blev tyst oh kollade mot hecken på andra sidan. "För att?" sa hon. "Max är min bästa vän! jag kysste hans syster! Felix är också Max bästa vän, Vad tror du händer om dom får reda på de?" Sa jag lungt och tog hennes hand, "inget! Max respekterar mina känslor!" Sa hon bestämt och reste sig upp hon gick tillbaka till huset vilket jag också gjorde. "Emelie kom!" sa jag och drog snabbt hennes hand mot köket, Hennes kinder var röda efter kylan som mött hennes ansikte. Hennes fingertoppar var frusa efter att hon suttit ute i snön i cirka 4 timmar. "Ät!" sa jag och gav henne en av de varma makorna jag gjort iårdning inan.

"Men jag är inte hung-"

"Ät"

"Men Oscar! Jag är seri-"

"Ät"

"Oscar!!"

"Ät! jag slutar inte fören du äter"

Hon skratta tyst över att jag vunnit. små tuggor tog hon inan hon la tillbaka mackan på fatet jags tält. "Men du har knappt ätit! ät eller så matar jag dig!" Sa jag envist och lyfte upp mackan och tryckte in den i munnen på henne. (Våga inte misstolka dedär snälla jesus!xD)

Hon skratta högt inan hon tog tag i min hand och tog mackan och åt en två tre tuggor inan hon gav den till mig.

"smaka" mumla hon med munnen full.

Jag tog tacksamt emot den och smaka en liten del av den. Vi satt länge i köket och bara prata om olika saker, Bland annat berätta Emelie om hur hon hamna här, hon berätta hur hennes föräldrar groft misshandla henne, hon berätta hur hennes föräldrar tvinga henne sova i ett hörn i hallen.

"Ingen förstod mig, ingen förstod hur mycket jag försökte, men jag lyckades inte! jag har klättrat och fllit! från toppen till botten! jag är tjej utan framtid! ingen förstod mina känslor, Och de ända vissa sa var "Åh Emelie! jag vet precis hur de känns" Men ingen vet de! ingen vet hur de är att bli slagen av sina föräldrar!"

Hon tårkade hennes tårar som hunnit rinna ner från hennes röda små kinder, jag drog min tumme snabbt över mina ögon eftersom jag själv inte kunnde hålla minna tårar. "Emelie..Jag visste inte dehär" sa jag och tog tag i hennes små skakiga händer och höll dom båda två i mina.

Hon svara inte helt utan bara kollade på våra samflätade händer, "Oscar?" Sa hon tyst knappt hörbart. "Ja?" svara jag och höll ett lite hårdare grepp om hennes händer. "Betydde kyssen något?" Jag kolla chokat på henne och visste inte vad jag skulle svara direkt, "Vet du? Jag vet faktist inte!" svara jag på hennes fråga och kollade in i hennes bruna stora ögon. "för mig ****************" viska hon tyst, knappt hörbart. "Förlåt! vad sa du?" Hon kollade mot mig och upprepa de hon sa. "För mig betydde de något, hörde du nu?" Jag nicka glatt mot henne och log stort, Men hon besvara inte leendet. "Men du? Du är i säkerhet nu!" Viska jag och drog min hand till hennes hår som kommit franför ögonen och drog de bakom hennes öra. "Ne Oscar! jag är inte säker! du såg själv vad som hände med Max! du såg de!" Morra hon argt ut och reste sig upp, Snabbt gick jag efter henne och tog tag i hennes hand. "Vem sa att han inte är säker? Han är säkert på väg hem nu" hon slet sig snabbt loss sin hand, "Det vet du inte! Ingen vet om han ens är i stockholm! vem vet! han kanske är i sundsvall! han kanske är ho-" Jag avbröt henne genom att snabbt gå fram till henne och lägga mina händer på varsin sida av hennes kinder och sedan pressa jag mina läppar mot hennes, det tog ett tag inan hon besvara kyssen och kysste tillbaka. Jag pressa mina läppar hårdare mot hennes och hon bevsra ennu mer, Jag slicka lite på hennes underläpp för att få tillträde till mer av hennes mun, frivilligt öppna hon munnen och min tunga steg in i hennes mun

Våra tungor brottades i hennes mun, Hennes händer var intrasslade vid mitt nackhår, Själv var mina händer ganska långt ner vid hennes midja. Jag börja gå långsamt mot väggen, och Emelie backade bara, tills hennes rygg slogs mot väggen så släppte våra läppar gräppet om varandra, Jag luta min panna mot hennes och log lätt vilket hon också gjorde, "Hopppa" Mumla jag och hon drog sina armar runt min nacke och hoppade svagt upp med sina ben på varsin sida av min midja, Snabbt pressa jag minna läppar mot hennes igen, igen, igen och igen!

_______________

Tack till nästan 30k läsare och över 1k röstar <3 älskar er! längre kapitel kommer om ni vill de!

Tack för precis allt ni gjort! tack till alla kommentarer! de betyder verkligen mycket för mig!

Älskar er fina människor <3 <3 <3

Adopterad - O.EWhere stories live. Discover now