XIII- PAIN

1.6K 105 17
                                    

IRENE'S POV

Today na makakalabas si Livy sa hospital. She's been here for a month already. At ngayon din yata lalabas ng result ng mga test sa isinagawa nila kay Livy. And I am so excited to bring her back home. The nurses were assisting Livy she'll gonna have that benda pa pero hindi na kagaya ng dati na halos hindi Makita ang kanyang mukha.

"Relax ka lang dyan, Hindi halatang excited ka as in" paniniko ni Liza.... Rinig ko naman na natawa si Ate Imee "Hay nako Liza sinabi mo pa baka nga magpa party pa 'yan HAHAHAAHAHHA" tugon ni Ate Imee.

"Who wouldn't be excited? My daughter will be home na, she won her battle that's why I am proud... And speaking of the party, its not too bongga. Just simple and intimate lunch date with family." I chortled. Their eyes widened upon hearing what I've said.

"Ay ohhh pak!!!! May pa lunch date pang nalalaman. Ikaw ba talaga 'yan Irene? As far as I remember you hate dates di'ba?" sabi ni Ate Imee and after that was an awkward and suffocating silence. I'm kinda offended, I mean HAHA never mind.

"Ano kaba Ate Imee syempre people change 'noh!!! HAHAHAHHAHA" Liza laugh trying to break the ice. We laugh together.

"Okay sweetie I'm gonna replace your benda na. And after that you can open your eyes na. okay ba 'yun? Syempre naman wala ka namang choice HAHAHA". I heard the nurse spoke up. Its just me, Liza, Bonget and Ate Imee who's here.

The boys are home together with Mama Meldy they're the one who helped me prepare the lunch date... "Okay last one and youre done!!! Tadaaaa. You look beautiful sweetie." I heard the nurse exclaimed kaya naman dali dali kaming tumayo para lumapit. "Ayan ang ganda mo Ate Livy halatang mana saakin" saad ni Liza.

"What are you talking about? Saaking nagmana 'yan. Tingnan mo oh!" sabi naman ni Ate Imee at hinawakan pa talaga ang mukha ni Livy. "Aba bigla naman akong nahiya sa inyo. Kung maka angkin naman, kayo ang Nanay? Kayo ang nag-iri? Waw ha. Nakakahiya as in." I said sarcastically. Kaya naman ay natawa sila pati rin ang nurse... I heard Livy tsked but I didn't mind it.

"Okay we'll gonna count sweetie ha. In the count of three you open your eyes, okay?? Three, two, one!!! Open!!!" she exclaimed. I am expecting her so to be disappointed kasi wala syang makikita.

She don't have the clue that shes blind... I heard someone knocking the door so I never hesitated to open. I saw a young man. If I'm not mistaken sya yung naparatangan na boyfriend ni Livy. He's carrying a bouquet of flowers and a box of pastel.  How thoughtful but still not gonna allow him to court Livy.

"Magandang umaga po Ginang Araneta. Maaari ko po bang Makita si Ms. Olivia?" he asked politely kaya natawa ako kasi he is too serious but I appreciate it tho.

"loosen a bit young man. Its fine you can see her. Come in" I said he chuckled and said thank you... "Hey kamusta ka? Namiss kita ha!Ito oh bigay ni nanay yung pastel na tinapay na gustong gusto mo.. and ito pasensya na wala pa akong budget eh, kinuha ko lang yan sa bakuran naming, tapos ako na nag arrange, hehe sa susunod bong—"  he was not able to finish his statement when Livy spoke up.

" Nathhh you don't have to. As long as it came from your heart. Saka I am so thankful kasi nag abala ka pang magdala ng ganyan..." she said sweetly... aba aba  sa kanya lang naging sweet si Livy ah. I smell something fishy... "uhhh " she gasped " why are you guys turning off the lights? ang bastos naman nag-uusap pa kami ni Nathan eh" she protested. That's when my heart started beating rapidly...

"Ha? Ang liwanag nga dito eh, Hindi kaparin talaga nagbabago joker ka pa ren talaga Livytots"patawang sabi ni  Nathan... "Mama?? Whats happening? Maaaaa Liza??" I heard Livy cried. It tore me apart knowing that my baby is in pain because of me

---

Were home  at kahit sa lunch ay Hindi man lang kumain si Livy kahit na sinusubuan sya ayaw nya talaga she even showed bad behavior natapunan pa ako ng pagkain but im not complaining... nandito ako sa kwarto nya im staring at her... "I know youre here.  I just want you to know that youre so stupid. Kung alam mo naman palang magiging bulag ako edi sana Hindi nyo nalang ako binuhay..." she cried..

"Livy you are my daughter and you are my responsibility, please don't say that anak"I replied calmly.... "Ohhh wow!!!your audacity tho, grabe wala akong masabi IRENE... kung makapag salita ka akala mo talaga ginampanan mo yung pagiging nanay mo saakin 'no?.. saka you want me to die diba? Edi sana dream come true na yun.. youre not using your brain akala ko ba walang bobo sa pamilyang ito"... she said emphasizing word for word

I sighed "Go on tell me about what you feel I'm willing to listen, maybe I can help you carry the burden you've been feeling." I said in defeat...she laugh sarcastically

"Alam mo? You better stop with your drama, Hindi ako bobo para Hindi ma-identify ang totoo at pirated. I want to talk with Tita Aimee...Yaya Soling prepare my things.  Im going with Tita Aimee and that's final..." she shouted

"Livy, anak please don't do that okay? I'm begging you. kaya mo ba akong iwan? Please I only have you... Don't leave Mommy okay?" I pleaded as I came close to her and hugged her... But instead of hugging me, she used all her force to push me..

"Stop hugging me. I DON'T HAVE A MOTHER. AND YOURE NOT MY MOTHER, IRENE..." she said putting emphasis on her words.

"And ofcourse kaya ko! Kinaya mo nga na baliwalain ako eh, ako pa kaya? From now on I am cutting my ties with you.. wala kang anak at wala akong nanay... wishing you nothing but the best for you... see you when I see you IRENE" she fearlessly uttered as Soling maneuvered her wheelchair downstairs..

Akala ko maaayos na kami, akala ko magkakaroon na kami ng masayang pamilya... too late Irene wala kanang magagawa... pinutol na nya ang ugnayan nyo... I stood up carrying a small box.

Pumasok ako sa kwarto ko at malungkot na binuksan ang box. It's a cute locket. I bought this five years ago, pero I wasn't able to give it to Livy. Ganon na ba talaga ako nilamon ng trabaho ko?.

Tama nga ang sabi ni Livy. I have my favorites, kasi simulat sapol si Oying lang yung napagtuonan ko ng pansin.  Nakalimutan ko na dalawa pala ang anak ko.. I am indeed a useless mom. Im so sorry Olivia.

---

END OF CHAPTER.
WALANG SASAYA SA ARAW NA ITO!!! CHOZZ HAPPY HEARTS DAY EVERYONE!!!! CELEBRATE THIS DAY WITH YOUR FRIENDS AND  LOVE ONES..  YUN LANG TAPOS NA... BABUSHHH

IF MAY TYPO THEN IM SORRY. MAHIRAP MAG TYPE SA LAPTOP PASHNEYA

Longing for LoveWhere stories live. Discover now