Hälsningar Från Hjärtat

1.

Musiken tystnade så plötsligt att det tog några sekunder innan alla hade uppfattat det. Dansen på vardagsrumsgolvet upphörde och blickarna vändes mot högtalaranläggningen där en man i grå kostym stod med strömkabeln i handen. Simon Lodensjö drog sig bakåt och sjönk ner i soffan bredvid Hampus Thungren som var upptagen med att stapla tomma ölburkar på varandra.

"Jag tror att vi har problem", viskade Simon och petade till kompisen i sidan.

Hampus skakade på huvudet och placerade ytterligare en burk på tornet.

"Vi bor inte här. Det är inte vår farsa. Jag ser inga problem", sa Hampus och vände sig mot Simon. Han hade ett skadeglatt leende på läpparna som snabbt dog ut när hans konstverk rasade och orsakade ett skrammel som fick de flesta i rummet att vända sig om. Kostymmannen släppte ner kabeln på golvet och pekade med ett darrande finger på Hampus. Simon vred sig på sin plats och försökte sjunka djupare ner i soffan. Kroppen pirrade av både alkohol och nervositet.

"Den här festen är över, alla ska ut nu!" skrek mannen. Ansiktet ådrog sig en rödare nyans och blicken var mörk.

Simon reste sig snabbt upp och rättade till skjortan som hamnat på sniskan. När han började gå mot hallen tog Hampus tag om hans handled och bad honom vänta.

"Jag stannar inte en sekund", väste Simon lågt. "Han verkar ju galen."

"Vi smiter ut bakvägen. Det finns mer öl på altanen", viskade Hampus till svar och drog en hand genom det blonda ostyriga håret.

"Skorna då?"

"Du glömmer att jag känner Tony som bor här. Har du sett Ali och Sebbe?"

Simon såg sig om. Klungan med ungdomar hade packats ihop när alla skulle leta på skor och ytterkläder. De resterande i deras lilla gäng syntes inte till och han antog att de redan hade tagit sig ut. Tonys farsa hade försvunnit från stereon och hade fullt upp med att se till att ingen spillde något mer på de dyra mattorna. Hampus tog tillfället i akt, reste sig kvickt upp och drog med sig Simon mot altandörren.

Altanen var inglasad och inte en smutsfläck gick att se på väggarna. Det doftade gott från stora blomsterkrukor och varmvita ledslingor lyste upp matplatsen. Vid bordet stod en nästan full låda med öl som Hampus snabbt roffade åt sig under armen innan han la händerna mot kortsidans glasparti för att försöka skjuta upp det. Det enda som hände var att stora avtryck lämnades efter honom. Simon såg sig om över axeln.

"Fan", muttrade Hampus. "Hur öppnar man?"

Simon fick syn på en liten silvrig knopp i andra änden. Han vred om den och drog samtidigt åt sidan. Kvällsluften som mötte dem var sval och gräset var fuktigt av dagg. Det rasslade till bakom dem när altandörren gled upp.

"Spring", ropade Hampus och fick fart på benen. Simon rusade efter medan farsans svordomar ekade efter dem.

Inte förrän de kommit till grannkvarteret stannade de upp vid en bänk. Andfådda och rödmosiga satte de sig ner. Hampus tog upp två burkar ur kartongen. De hade blivit omskakade under flykten och skummade över när han öppnade dem. Simon tog tacksamt emot den kladdiga ölen trots att han egentligen inte tyckte att det var så gott. Först nu märkte han att fötterna värkte. Det blödde från ena hälen efter att han trampat på en vass sten.

"Vilken start på sommarlovet", sa Hampus och kunde inte hålla tillbaka skrattet.

Simon drogs med i det och kunde slappna av igen. Han kände sig glad trots att festen blivit förstörd. Det här var hans sista sommarlov och han hade gett ett löfte till sig själv om att ta vara på det. Inte en enda dag skulle han slösa bort med att ligga i sängen.