4.

15 7 26
                                    

Maten doftade ljuvligt och var upplagd på tallrikar med guldkant. Alva greppade sitt vinglas och smuttade på drycken medan hon såg på den fina uppläggningen. Vinet var beskt och fruktigt, långt ifrån något hon själv hade beställt men Adam hade övertalat henne att de skulle beställa en flaska eftersom det enligt honom var oemotståndligt.

"Det ser fantastiskt ut", sa Adam och höjde sin mobil. Han knäppte en bild på Alva med glaset höjt, för att sen dokumentera deras middag.

Hon kände sig vuxen. Hon hade aldrig ätit middag på ett såhär fint sätt innan. Speciellt inte med vin. Det spelade egentligen inte så stor roll om det var gott eller inte eftersom det gav henne en bra känsla.

"Skål för oss", svarade Alva.

Adam log brett. Han hade ett stort plåster i pannan och ett mindre skrubbsår på kinden. Trots det tyckte Alva att han strålade av skönhet.

"Gör det mycket ont?" Hon nickade mot bandaget runt armbågen.

"Inte så farligt, det är bara ytliga skrapsår."

"Tur i oturen."

De såg på varandra. Hon skulle aldrig tröttna på de där havsblå ögonen. Till och med efter att ha kört omkull på sin skateboard hade han både energin och humöret på topp.

Fisken var perfekt tillagad och vitlöksbrödet som serverades vid sidan av var det godaste bröd Alva ätit. Det här var något helt annat än de snabbmatsburgare hon och hennes kompisar brukade äta.

Sorlet i restaurangen skapade en trevlig atmosfär. Svag musik hördes från baren och belysningen var dämpad. Levande ljus brann på borden och inne i hörnet fanns en liten scen där en trubadur förberedde sin gitarr.

Adam och Alva läste efterrättsmenyn när Simon och hans kompisar släntrade in. Alva såg dem i ögonvrån och övervägde att låtsas som om hon inte sett dem men det dåliga samvetet vann. Hon tittade upp lagom som de gick förbi, klistrade på sig ett leende och hälsade glatt. Grabbarna stannade upp och utbytte sina vanliga hälsningsfraser med henne.

"Hänger ni här ofta eller?" undrade Hampus och flinade retsamt.

Alva sneglade mot Adams håll men han granskade fortfarande menyn.

"Lika ofta som ni verkar det som", svarade hon och snurrade runt silverarmbandet, varv efter varv.

Simon höll sig i bakgrunden men Alva la märke till hur han såg växelvis mellan henne och Adam.

"Vi ska fira Alis födelsedag", upplyste Sebbe henne om och dunkade Ali i bröstet.

"Ge fan i det där", gnällde Ali och låtsades se sur ut.

Ali fyllde år. Det borde hon ha kommit ihåg. Hon brukade alltid vara med och fira det. Oftast hade de ätit pizza i parken och avslutat med jordgubbar och en tub chokladsås. Nu hade de tydligen uppgraderat firandet och hon hade helt glömt bort det. Hon hade också glömt bort att höra av sig till Simon.

"Grattis", fick hon ur sig. Det lät ansträngt men ingen verkade märka det.

De försvann längre in i restaurangen och lämnade kvar Alva med en olustig känsla i magen. Adam vek ihop sin meny, knäppte händerna på bordet och spände blicken i henne.

"Har du bestämt dig?"

Hon fumlade med menyn, fick upp rätt sida men kunde inte fokusera på den lilla texten. Allt flöt ihop till en suddig massa.

"Jag tror att jag tar glassen", mumlade hon och slog igen de hårda pärmarna. "Jag måste gå på toaletten."

Snabbt reste hon sig upp och kilade iväg. Hon fick syn på Simon och dem, de satt längst in i hörnet vid ett runt bord. De skrattade högt åt något. Alla fyra hade skjortor på sig och fixade frisyrer. När slutade de med svettiga kepsar och urtvättade T-shirts?

Hälsningar Från HjärtatWhere stories live. Discover now