Hälsningar Från Hjärtat

8.

Värmen från Adams nakna kropp fick Alva att slappna av. Hon la sin arm över hans bröstkorg, försökte komma så nära som det var möjligt. Han grymtade i sömnen, rörde lite på sig men vaknade inte. Försiktigt la hon sitt huvud precis vid hans. Tittade på hans ansikte som såg så mjukt och oskyldigt ut när han sov. Hon pussade honom på kinden och hoppades att han skulle vakna. Det ryckte lite i ögonlocken och små glipor blottade hans ögon.

"Godmorgon sömntuta", sa Alva och log.

Han la sina armar kring henne och kramade hårt. Alva lyssnade på hans hjärtslag och tänkte att hon kunde stanna här för evigt.

Solen lyste in genom de små källarfönstren precis vid taket. Lördagen såg ut att bli lika fin som de senaste dagarna varit. Det var skönt att sova i källaren som var sval trots sommarvärmen utanför. Lägenheten var nog olidlig nu. Hon hade inte varit hemma på flera dagar och glömt bort att svara på sin mammas sms igår. Idag eller senast imorgon var hon tvungen att hälsa på familjen och hämta rena kläder.

"Vad tänker du på?"

Adam drog sina fingrar genom hennes trassliga hår.

"Mamma", svarade hon sanningsenligt.

"Vi kan väl fika hos dig senare idag?"

Alva sken upp. Om Adam ville följa med skulle det inte kännas lika jobbigt, plus att morsan inte skulle få tillfälle att klaga på något.

"Vill du det?"

"Såklart."

Han sökte upp hennes läppar med sina. Det pirrade till i hennes kropp, precis som det hade gjort i början. Hon hoppades att det aldrig skulle försvinna. Hon kysste honom tillbaka, smekte hans bröstkorg och mage. Förväntan och spänning dallrade i luften. Det var som om varje gång var första gången.

"Du är så fin", viskade Adam och kysste henne på halsen. "Jag älskar dig."

Alva sjönk ner bland lakan, täcken och kuddar med Adams tyngd över sig. Hon skulle aldrig tröttna. Det var vid de här stunderna, när han var sitt rätta jag, som hon lovade sig själv att aldrig någonsin ge upp igen.

Efteråt var de så varma att det var omöjligt att ligga kvar i sängen. Alva tog en kall dusch och stod kvar extra länge. Vattenstrålarna piskade hennes hud, fick hjärnan att klarna lite. Hon borde fråga morsan om det var okej att hon flyttade hit, hon spenderade ändå nästan alla dygnets timmar här redan. Det som grumlade till den annars så klara bilden hon hade över situationen var Simons skeptiska inställning. Han var ändå hennes bästa vän och trots att hon inte ville lyssna så fastnade lite av det han sa. Hon påminde sig själv om att han inte kände Adam, han visste inte mer än det som hon berättade och av någon anledning delade hon oftast bara med sig av sakerna som gjorde henne nedstämd. Det var dags att hon började prata om det som var bra också. Då skulle Simon kanske ändra uppfattning.

Knackningar på badrumsdörren avbröt hennes funderingar.

"Är det min tur snart?"

Hon stängde av vattnet och klev ut från duschkabinen. Med en handduk virad kring kroppen låste hon upp dörren och släppte in Adam.

"Äntligen", sa han retsamt och klev direkt in i duschen. Han började sjunga en riktig sommarplåga och stampade takten i golvet.

Alva smet ut, log för sig själv och började leta genom sin klädhög på golvet. Det fick bli den röda kjolen med det svarta linnet till. Hon såg på sig själv i den stora spegeln på Adams garderobsdörr och tänkte att det hade sett riktigt snyggt ut om brösten bara varit lite större. Hade de verkligen växt klart?

Adam kom ut med handduken virad kring höfterna. Vatten droppade från håret som han inte ens kan ha försökt att torka. Snabbt var han framme hos Alva och omfamnade henne så att kläderna blev våta. Hon försökte att protestera men det slutade med att han skrattande brottade omkull henne på sängen.

"Det här ska du få igen för", fnissade Alva medan hon försökte undkomma hans kittlande händer.

"Jag vet att du gillar mig."

"Jag kommer... kissa på mig... om du inte slutar."

Adam gav sig och de blev liggande på varsin sida och bara såg på varandra. Var det här verkligen samma kille som ljugit för henne förra helgen?

"Har du sett det här?"

Adam höll upp sin mobiltelefon och visade ett videoklipp på instagram. Det föreställde en karusell där en av de snurrande vagnarna plötsligt lossnade och for ut över kanten på attraktionens plattform.

"Men gud, jag kommer aldrig våga åka någonting igen", utbrast Alva och bad om att få se klippet en gång till.

"Det är nog inte så vanligt", svarade Adam och scrollade vidare.

Alva vilade huvudet mot hans axel och slötittade på flödet. Mycket var bilder från olika sportevenemang. En del festbilder från kompisars utekvällar flög förbi, vissa belönades med en gillamarkering. Så dök det upp en bild som fick henne att haja till. Hon hävde sig upp i sittande position för att se bättre. Adam hade lagt märke till att hon sett fotot.

"Han verkar ha roligt i helgen", sa han nonchalant och såg ut att vilja svepa vidare. Alva hindrade honom från det.

Bilden föreställde Simon och en orangehårig tjej. De satt på en bred gunga som hängde ner från ett träd alldeles i vattenkanten. Förmodligen kunde man hoppa rakt ner i sjön från den. Det var tjejen som hade publicerat inlägget och av användarnamnet att döma verkade hon heta Angelica Nordin.

"Vem är hon?" undrade Alva och önskade att hon hade följt med ut till ön. Då hade det varit hon och Simon som gungat i solnedgången. Som det skulle vara. Hon försökte mota undan känslan. Det var bara roligt om Simon träffade någon. Bara tjejen gillade henne. Fast vad hade hon egentligen att säga till om den saken?

"Vad spelar det för roll?" Adam såg fundersamt på henne. "Är du svartsjuk?"

"På vem då?"

"Ja, det börjar jag också undra", muttrade Adam och vände ryggen åt henne.

"Nu är du bara larvig. Det skulle bara vara roligt att veta vem tjejen som Simon träffat är. Jag har aldrig sett henne innan. Hon är söt."

Alva ansträngde sig för att behålla ett neutralt röstläge. Det verkade fungera, för Adam rullade tillbaka och la sig på rygg.

"Om du verkligen vill veta så är det mitt ex. Eller det kanske är att ta i, det är en gammal dejt skulle man väl kunna säga."

Alva såg på Adam utan att riktigt förstå.

"Jaha. När då?" fick hon fram utan att vara säker på om hon faktiskt ville veta.

"Efter att vi gjort slut."

Hon hade ingenting med det att göra, ändå gjorde det ont. Hur snabbt hade han kommit över henne? Hade det varit lätt? Hade han träffat Angelica redan innan de gjort slut på riktigt? Hur kom det sig att Simon hängde med henne nu? Det fanns så många frågor hon ville ha svar på. Adam däremot verkade ha pratat klart om saken. Han hade lagt ifrån sig telefonen, lämnat sängen och gått för att ta på sig kläder. Morgonens magi kändes inte  lika stark längre.