STORMHJÄRTA

KAPITEL 7

Alina klev ur bilen som stannat utanför polisstationen. Idag skulle de ha mötet för att se hur Sköldhjärtas kriminella status hade minskat sedan hennes fars död för tre år sedan och Elizabeths födelse för ungefär en månad sedan. "Alina, du okej?" frågade Oscar och lade sin arm runt hennes axlar. Alina log mot honom. "Jag är okej", svarade hon. "Lite nervös bara." Hon såg sig lite omkring innan de gick in på polisstationen. När de kom in stod de andra och väntade på dem. "Alina!", sa Victoria och kramade om henne. "Så härligt att se dig, hur mår Elizabeth?" Alina log mot henne. "Underbart", sa hon. "Med hennes gammelmormor." Charlene log. "Så ska vi börja?", frågade Alexander. "Vi har inte hela dagen på oss." Alina log. "Härligt att se dig också, morbror", sa hon. Alexander flinade åt henne. "Vi börjar med de kriminella i den östra delen av stan", sa Fredrik. "Jag tror att det är smartast." Lovisa nickade. "Låter som en bra idé", sa hon. Elliot nickade. "Såklart", sa han ironiskt. "Det är mina områden!" Alina nickade. "Toppen", sa hon. "Är alla med på planerna?" Lovisa nickade. "Såklart", sa hon. "Vi litar på dig, Alina." Alina tittade på Oscar och vände sig sedan mot de andra. "Okej, då åker vi", sa hon. Caspian tittade tveksamt bakom dem. "Alina, ska de följa med oss?", frågade han. En grupp män kom in på stationen, klädda i svart skinnjackor. "Ursäkta oss!", sa Caspian. "Ni kan inte bara storma in här utan tillåtelse." "Jag är rädd för att vi kan det", svarade en av männen och höll upp sitt agent legitimation. "Chefens order", sa han. "Du och dina vänner är härmed utkastade från det här uppdraget, vi kommer att ta över nu, och din morbror och hans allierade är härmed arresterade." Alina skakade på huvudet. "Jessica skickade oss hit!", försvarade hon. "Och, jag är drottning av Marcia och Hitterdal-familjens överhuvud, ni kan inte arrestera mig!" Agenten skakade på huvudet. "Inget personligt, agent Hitterdal", sa han. "Men Sköldhjärta är nu under AG8s kontroll." "Var är er chef?", frågade Alina. "Jag skulle gärna vilja tala med honom! Jag är dotter till en av de mest fruktade Salazar som någonsin levt, och du kan inte skrämma mig..." De blev avbrutna av ett skratt och någon som klappade händerna. "Asteria Salazar", sa den unga mannen som kom upp bakom agenterna. Han hade gyllene vågigt hår och mörkblåa ögon. Han var klädd i en mörkblå kostym. "Jag är imponerad, kusin", sa mannen. "Coriolanus Serrano den III, jag antar att du har hört om mig", sa han. Alina gav honom en blink. "Ursäkta mig?", frågade hon. "Vad för rätt har ni att kritisera min familjs stad och rike?" Coriolanus ryckte på axlarna. "Ingen", svarade han i en simpel ton. "Vi har endast hållit det vid lovade din mor." Alina tittade misstänksamt på honom. "Vad pratar du om?", frågade hon. "Min mor... Hon är död..." Coriolanus nickade och visade henne att sätta sig ner. "Vi vet, Asteria", sa han och satte sig ner framför henne vid skrivbordet. "Men din mor fruktade att det skulle bli problem när du tog över Marcias tron eftersom du inte var det äldsta barnet", fortsatte han. "och din bror... Han är lik er far, fast..." "Lämna Jonathan utanför det här!", sa Alina. "Han har ingenting med det här göra, han är frisk och han vill stanna här i Sköldhjärta med hans hustru, Juliette... Han är oskyldig!" Coriolanus tittade upp på henne och nickade. Han log. "Det blev fred i Marcia", fortsatte Alina. "Vad är problemet?" Coriolanus harklade sig. "Isåfall, måste du tänka efter noga, agent Hitterdal", sa han. "Om du vill skydda dina nära och kära..." Alina svalde hårt. "Hotar du mig?", frågade hon. Coriolanus skakade på huvudet och ryckte lätt på axlarna. "Jag önskar bara att vi kan bli vänner", sa han. "Om inte vänner, allierade", förklarade han. "Du stred väldigt hårt under din träning, men det var träning, ers nåd, skulle du vilja vara i ett riktigt krig?" "Nej!", sa Alina, innan Coriolanus knappt hade hunnit avsluta meningen. Coriolanus log mot henne. "Inte jag heller", svarade han. Alina tog ett djupt andetag. "Så vad måste jag göra?", frågade hon. Coriolanus log mot henne. "Låta AG8 sköta sitt arbete här i staden", svarade han. "Och, hålla din morbror och hans affärer borta från mina agenter medan de hjälper till att bygga upp din stad igen, och hålla koll på ditt folk i Marcia." "Jag litar på min farbror", sa Alina. Coriolanus nickade. "Bra", sa han. "Då hoppas jag att vi kan lita på varandra, Asteria." Alina nickade. "Ja", svarade hon. Victoria svalde hårt och Coriolanus tittade upp på henne. "Din syster saknar dig, Victoria", sa han och ställde sig upp. Han slängde en blick på Alexander och Elliot som stod frusna och tittade ilsket på honom. Coriolanus vände sig om och skulle precis lämna polisstationen, när Alina avbröt honom. "Vänta!", sa hon. Coriolanus vände sig om och han log mot henne. "Ja, kära kusin", sa han. Alina suckade djupt och gick fram till honom. "Jag vill inte att vi ska vara fiender", sa hon. "Vi är familj, så jag tänkte varför vi inte anordnar ett firande, ett firande för vår allians." Coriolanus log och nickade. "Det skulle vara en ära, ers nåd", sa han. Alina log mot honom. "Toppen..." sa hon. "Imorgon kväll, Hitterdal företags festsal." Coriolanus nickade. "Vi ses imorgon kväll", sa han och lämnade sedan polisstationen. Alina vände sig om och Alexander stirrade chockat på henne. "Är du galen?", frågade han. "Hur kan du lita på honom?" Alina skakade på huvudet. "Morbror", sa hon. "Oroa dig inte, jag har allt under kontroll." Alexander suckade. "Jag hoppas det...", sa han. "För jag kommer inte att hjälpa dig om allting faller i bitar imorgon kväll!" Och han och Elliot lämnade polisstationen.