STORMHJÄRTA

KAPITEL 15

Emersion tog bort sin hand och Coriolanus öppnade långsamt ögonen. Anastasia kramade om sin brors hand. "Corio?...", frågade hon försiktigt. Coriolanus vände huvudet och tittade upp på henne. Anastasia log i lättnad, tårar rinnande nerför hennes kinder. "Vi trodde att vi hade förlorat dig!", grät hon. Coriolanus svalde hårt. "Pappa!" Lucinda klättrade upp i sängen och lade sig på honom. Coriolanus log och kramade om sin dotter. "Jag mår bra, Lucy", sa han och kysste sin yngsta dotters panna. Giuliano kom in i sovkammaren tillsammans med Eleonora och Lorenzo. Coriolanus log mot sin äldsta son och lutade sig tillbaka. "Pappa, vet du vilken dag det är idag?", frågade Lucinda exalterat. Coriolanus låtsades se förvirrad ut och han skakade på huvudet. "Nej", sa han. "Vet du?" "Det är min födelsedag!", jublade Lucinda. Coriolanus log. "Är du säker?", frågade Giuliano sin lillasyster retsamt. "Fick du inte din födelsedagspresent igår?" Coriolanus log när hans dotter bestämt skakade på huvudet. "Det är den 20e februari idag", sa Lidwina. Lucinda nickade bestämt. "Jag visste det!", sa hon. Coriolanus log igen. Han kom då på att han inte riktigt hunnit köpa en födelsedagspresent till sin lilla dotter. Men han hade inte riktigt vetat vad han skulle köpa till henne och det Lucinda önskade sig, tja, det hade hon ju tekniskt sett redan fått på ett sätt som kanske inte varit det bästa. "Har du tänkt på vad du önskade dig då, Lucy?", frågade Coriolanus sin dotter. Lucinda ryckte på axlarna. "Pappa", svarade hon. Coriolanus log och kramade henne igen. "Jag är här", sa han. "Och du behöver inte önska dig något annat om du inte vill." Lucinda satte sig upp och hoppade till andra sidan av sängen. Coriolanus satte sig upp, försiktigt för att akta hans skador. "Vad sägs som en konsert då, Lucy?", föreslog Eleonora. "Pappa kan sjunga för dig." Coriolanus himlade med ögonen åt sin äldsta dotter. "Ella!", sa han. Eleonora log och ryckte på axlarna. "Du sjöng för mamma", svarade hon enkelt. "Och jag vill också sjunga!" "Låter som en underbar idé", sa Charlene och Emersion nickade. "En chans för Tarragona och Marcia att komma tillsammans", sa han. "Speciellt efter allt som har hänt i Sköldhjärta." Coriolanus tittade upp på Emersion med en misstänksam blick. "Vad pratar du om?", frågade han. "Vad har hänt i Sköldhjärta?" Emersion suckade djupt. "Alinas make, Oscar, blev dödad av Ängla Jägarna för två år sedan och Alina försvann, hon återvände till Marcia som drottning och lämnade hennes och Oscars barn, Elizabeth och Matteo, i vårdnad av hennes morbror, Alexander." Coriolanus nickade, fortfarande chockad. Hur kunde han inte ha hört om det här? Elizabeth och Matteo kunde bara vara fjorton och elva år nu. "Så har ni pratat med henne?", frågade Coriolanus. Charlene skakade på huvudet. "Men Elizabeth och hennes vänner, Leonardo Colton och Rebecca Almfelt planerar att söka in till AG8 akademin efter skolan." Såklart Alinas dotter skulle söka in till akademin. Coriolanus hoppades att Giulianos skulle komma att träffa kanske sin framtida hustru när han börjar akademin efter sommaren. Förhoppningsvis kommer Giuliano gifta sig samma år som han går ut AG8 akademin. Coriolanus vände sig och såg på sin dotter. "Följ med Ella och Lorenzo", sa han. "Jag måste tala med Giuliano, ensam." Lucinda hoppade ner från sängen och alla lämnade sovkammaren utom Giuliano. Giuliano vände sig om och såg på mig. "Vad är det, Far?", frågade han. Coriolanus suckade. "Jag vet att det kanske låter tidigt, men...", började han. "När du börjar akademin, kan du åtminstone försöka hitta en passande hustru..." Giuliano nickade. "Såklart, pappa", sa han. "Jag ska försöka." Coriolanus log mot sin son och Giuliano lämnade sedan sovkammaren. Han slängde en blick mot sin far innan han stängde dörren bakom sig.
Coriolanus svalde hårt och bröt sedan ut i tårar. Han tänkte på drömmen där han sett Beatrice. Hon ville att han skulle komma hem till henne, hon ville att han skulle dö. Ville han dö? Kanske smärtan skulle försvinna, men han skulle aldrig kunna förlåta sig själv för att lämna sina barn. Han kunde inte göra så mot Lucinda och Lorenzo. De behöver honom mer än Giuliano och Eleonora som båda snart är vuxna. Hur kunde tiden ha passerat så fort? Och vad var hans öde? Skulle han någonsin bli återförenad med Beatrice eller var han dömd till att vandra på jorden till tidens slut.
Coriolanus klev ur sängen, han ignorerade smärtan som sköt igenom hans kropp och gick fram till fönstret. Han tittade ut genom fönstret och suckade djupt. Han log när han tänkte på vad Eleonora hade sagt. Han behöver bara komma på någonting att sjunga. Han hade tagit sig tid för musiken sedan Beatrices död, men kanske det var dags. Han hade ju några färdiga melodier. Det var bara texten som saknades. Han behöver bara komma på en text att sjunga ikväll.
Coriolanus satte på sig sin kostym jacka och såg sig själv i spegeln. "Pappa, vi är redo att åka nu", ropade Giuliano och knackade på dörren till sin fars sovkammare. "En minut!", ropade Coriolanus till sin son. Han rättade till kostym jackan och lämnade sedan sovkammaren.

I det stora stadshuset hade hela Serrano-familjen samlats tillsammans med flera av de allierade. Coriolanus kunde se Alina Hitterdal som stod tillsammans med sina vakter och Emersion och Charlene. Hon var klädd i en mörkblå klänning med guldiga detaljer. Hon bar sitt Salazariska safirhalsband och en silvrig tiara med safirer med matchande silverörhängen. Hon hade verkligen satt sig in i rollen som Marcias drottning sedan Oscars död för två år sedan. Coriolanus kunde se Giuliano som stod tillsammans med sina syskon och han log lite. I en del så var han och Alina väldigt lika trots att det var väldigt avlägsna släktingar. De båda hade förlorat sina föräldrar när de var väldigt unga, och de båda hade förlorat deras partner väldigt tidigt. En gång innan Oscars död hade Coriolanus försökt föreslå ett giftermål mellan Alinas dotter, Elizabeth, och hans son Giuliano. Men Alina hade sagt nej till förslaget på grund av att hon och Oscar ville ge chansen till sina barn att hitta sina egna partners. Coriolanus hade då tänkt att han skulle låta göra samma sak för sin egen son. Men om Giuliano inte hittade någon passande brud inom en snar tid, skulle han bli tvungen själv att agera. Ett giftermål mellan Benjamins dotter, Seraphina Moretti, som också skulle komma att börja AG8 akademin nästa år. Seraphina och Giuliano skulle vara en god match för båda familjerna. "Coriolanus." Coriolanus vände sig om och såg Benjamin som stod bakom honom. "Uppträdandet börjar om någon minut", sa hon. "Skulle inte du vara tredje ut? Det börjar snart." Coriolanus nickade och harklade sig. "Såklart", sa han och följde med honom bort till borden. Coriolanus log mot Giuliano som satt vid bordet och ljuset släcktes ner. Alla applåderade när scenljuset tändes upp och Emersions yngre syster, Adrienne, började att sjunga;