Son Till Min Chef

Kapitel 2 - En idiot.

Båda hade gjort mig glad att se min bror som hade kvar alla mina regler. Men jag kände mig bra eftersom jag hade gjort av Mik, jag skulle bara göra det för honom.

Min bror hade gått från Sverige efter mig och verkade att det hade kommit till bo. Naturligtvis som skulle bo i mitt hus, det var mycket stort för mig enda och älskade att spendera tid med min bror.

När matlagning pasta med Michael, min mobil började att låta meddela mig som hade ett budskap. Jag lämnade att Mik kommer att ansvara för brand och sprang till min väska. Jag öppnade och såg att det var ett okänt antal.

Jag andades ondo och jag öppnade meddelandet.

"Miss Lundberg, talar du från Ronngren Plublicity. glad att informera henne om att han har anställts"

Jag öppnade mina ögon och hoppade av glädje. Jag kunde inte tro vad jag hade läst, kunde inte ta upp att jag hade anställts trots hur illa det hade gjort så. Rönngren publicitet var den sista som hade ben att jag hade hyrt en snäll gammal man. Jag blev ännu mer glad och sprang in i köket, där min bror rörde sig spaghettin. Jag gick fram till honom och kramade honom bakifrån. Han skrattade och vände sig för en kram.

-Visste att du skulle få det, Hannah. Du är gjorda för att belysa, men ni insisterar annars.

Två månader senare.

Jag anlände tio minuter innan herr Rönngren kom som alltid. Jag gillade att vara före och ge dig en kopp kaffe bara titta på det eftersom jag visste att han åt ingen frukost.

Sanningen är att jag hade fångat kärlek att karismatisk och vänlig man som kallas min chef själv. Mer än mitt huvud verkade min far och jag glad mycket har hittat till någon som Herren Ronngren. Jag gick till mitt kontor och jag började att se över dagordningen för min chef. Tio minuter senare fick jag ett meddelande från Ashley, receptionisten berättade att herr Rönngren redan hade nått sitt kontor. Jag gick upp från bordet och gick ut med mitt kontor att komma till från min chef och när han låta mig från andra sidan.

Jag såg honom lossa sin slips och verkade att göra mycket väsen. Jag gick till bordet och du lämnade kaffe fram din.

-God morgon, hälsade herr Rönngren - honom. Låt kaffet så att de tar det som snart som möjligt, du redan vet att kalla jag mår dåligt.

-Kalla mig Charles, Hannah, du vet att de tekniska detaljerna jag inte gillar med människor som jag gillar, hålla dem för andra företagare. Och tack för att ta hand om mig, som alltid.

-Det är mitt jobb.

Han nickade men såg mycket röda och såg ut som han slogs med slips.

-Är det OK? -Jag frågade närmar mig när jag såg att det var på väg att kollapsa på golvet.

Jag ringde en ambulans och väntade tills de kom. Jag abaniqué till Charles med den rapport som hade mer handgjorda och desabroché du binda, verkade att han höll på att drunkna.

Ambulansen kom strax efter och jag var att jag fick tillbaka stoppad räcka till Charles, som hade gripit min hand bara när läkare hade kommit. Min följeslagare var med händerna förvånad över munnen och det enda jag kunde göra var jag ber att inte ingenting hände med herr Rönngren.

När vi anlände till sjukhuset, tog mitt huvud direkt till akuten och jag var i väntrummet utan att veta vad man ska göra och känsla som mina händer svettades så mycket för att gnugga dem.

Jag var väldigt nervös.

Plötsligt, en kille med brunt hår kom snabbt och tog händerna bakom huvudet som om han var desperat. Klädd i jeans och en slickepinne läder, i handen var vad jag antog som en MC Motorcykel hjälm. Han var ganska vacker - ju mer stilig att jag hade sett i mitt liv, att vara ärlig - och hennes kropp var... men vad jag tänker?

Jag fick bort huvudet och vänster att mitt långa hår ansluten mig mitt i ansiktet. Killen såg på mig och verkade ganska besviken.

-Det verkar som du är sekretariatet.

Jag kände att jag sa men jag hamnade nickar och mer dölja mitt huvud. Han närmade sig och lyfte min haka att göra mitt ansikte har rensat. Kände jag hans fingrar på min hud och att känslan var känsla som jag inte gillade, inte något inte visste gillade mig. Jag tog bort hans fingrar och gjorde som det ledande it-tillbaka att få ur sätet och komma bort från.

-Så skyldig känsla? -frågade han.

-Av vad... måste - bör känna cul-skuld?

-Du måste du ha reagerat innan och så ambulansen hade kommit med det innan.

-Svarade så fort jag kan - klagade jag.

Mannen kunde inte vara trogen till min blyghet. Jag ville skrika men jag få bara ur väntrum och lämna räknaren Lady ett meddelande för när Herren Rönngren vaknade.

Jag lämnade sjukhuset och försökte lugna mig.

Den tidigare Hannah skulle har återvänt för att sjunga fyrtiotalet men jag var inte den personen mer.

Den personen hade försvunnit när han hade gått ur mitt liv. Jag hade blivit det som idag var rädd för att Visa mitt sanna jag belysa, föredrog att ingen se mig och för att det hade antagit en ny försvar barriär.

Något var mycket säker: skulle inte låta någon missbrukar mig.