Son Till Min Chef

Kapitel 4 - Inte falla i kärlek från mig.

Tio år av slaveri verkade verkligen samma vecka som hade arbetat för herr Rönngren. Jag ringde några minuters mellanrum och gav mig inte tid att göra pappersarbete som jag skickat. Kontrollera min timme lunch och inte låta mig miss eller när jag var sjuk. Jag började hata dig till döden varje dag passerar och när de kallade mig till kontoret när jag var i min minut paus jag trodde jag skulle döda honom men jag sa... ingenting. Jag vill inte förlora mitt jobb eller lägga undan min blyg personlighet. Jag knackade på dörren och började torka mitt ansikte, vad han minst ville var att han berättade att han hade smutsiga ansikte.

-Jag heter det, herr Rönngren?

Han tog av sin utseendet på papper att jag var behandlingen och tittade på mig med de kalla ögon som hade.

-Så är, Miss Lundberg-sade medan den ros-. Jag tror att ni har rätt.

-Göra ideal? varför, herr Rönngren?

-För ett ganska irriterande problem som har jag klagat om att komma till där jag var.

Jag retrocedí titta honom i ögonen och han log - för den första tiden, som var endast en arrogant smile.

-Inte vara rädd. Jag kommer inte att göra något, jag vill bara gifta sig med mig.

-Är OK om det är som... vad? -Jag grät.

Kanske hade hört fel, ja, var det. Min chef kunde inte har berättat för mig att gifta sig med honom, det var omöjligt, som bara hänt i filmer eller böcker. Det var möjligt att starta tredje världskriget.

-Mr Ronngren, tror att jag har hört dåligt vad... - Tja, hört Fröken Lundberg. Jag har bett honom att gifta sig med mig.

Jag kommer att ge en attack-- men jag förstår inte varför, du plötsligt... - behöver inte veta det. Jag säger att det är min fästmö nu.

-Herr Ronngren, jag... Jag vill inte... - du kommer att hjälpa mig och jag kommer att hjälpa sin bror att ange London Orchestra.

"Jag tror inte den kommer att träda i orkestern, Hannah. Hade mycket bra människor i testet för piano".

Ord av min bror gick till huvudet och jag mått dåligt för att ha den möjligheten i mina händer och tänkande förkasta det. Men gifta sig Simon Rönngren kallt var ett högt pris att betala. Sedan kom tanken att mina föräldrar var män och stoppa bry sig om mig och kritisera mitt liv. Min hjärna visste svaret, förnekandet var i min mun när jag sa:-Jag kommer att göra det.

Jag tog händerna till munnen och vägrade hans huvud utan att veta varför dessa ord hade lämnat mig.

-Jag ville inte... - men du har accepterat - sade han.

Han närmade sig mig och drog mig mot honom tills våra kroppar kolliderade. Mina kinder blev röda och min andning började ändra. Rädsla och förvirring också grep mig.

-Jag har regler som du måste godkänna.

Jag såg på honom i ögonen, men jag ångrat eftersom det jag stirrade.

-Jag vet inte jag frågar ingenting i mitt liv du pratar om mig till andra människor eller du sprider rykten om att du se med en annan man eller att berätta för någon vår behandling. Men vad viktigare är att... inte du bli kär i mig.

Och det gav mig ett skratt attack. Det samma. I det ögonblicket som mina hormoner och känslor var revolutionerade. Jag inte skratta mig eftersom jag kom ihåg hans ord.

-Bli inte förolämpad, herr Rönngren - susurré vid försök att inte skratta-, men jag aldrig enamoraría du.

Han verkade ignorera mig och låt mig gå. Det verkade som jag inte hade hört eller ville inte lyssna på mig.

-Morgonen redan vet vårt engagemang så förbereds.

Jag nickade styra mig att säga vad han egentligen tänkte och gick på kontoret så snart som möjligt. Jag tog händerna bakom huvudet och suckade igen och igen utan att tro mig till vad som hände för mig. Han hade omedvetet accepterat tänka på allt som kunde hända mig om accepterat. Min bror skulle bli super glad när jag berättar för honom att jag skulle komma in London Orchestra och mina föräldrar är asombrarían att han hade funnit någon annan efter... Den. Men tanken på att vara bunden till Simon Rönngren var inte mycket tilltalande att säga. Jag bestämde mig för att koncentrera sig på arbetet efter att ha spenderat flera minuter äta kokos och gick till mitt kontor där förvänta mig en härligt berg av pappersarbete.

Jag slutade klockan nio på kvällen och titta på mobil, såg alla de så kallade förluster som hade Michael. Det skulle säkert ha angått när det inte hade kommit på tiden som alltid kommer och trodde det hade hänt mig något. Jag markerade ditt nummer och lämnade kontoret vänta på hissen.

-Hej, Hannah - Jag hälsade min bror precis som hissen kom och jag gick upp al-, var berörda. Är du fortfarande i office?

-Ja, jag har just avslutat pappersarbete som var väntande. Jag kommer att ta en taxi och jag kommer vara där i en halvtimme.

Vi talar om några sekunder när dörren till hissen öppnade och visades Simon Rönngren med uppknäppt kavaj och slips unleashed. Satte mig i hörnet och väntade på att han ignorerar mig men kontaktade mig och tog tag i min hand. Jag såg på honom med rädd men han fortsatte att hålla min hand till interlace fingrarna med mina.

Vad händer om det skrämde mig och att släppa min hand från hans grepp men Simon höll min hand fast.

-Jag lovar att du inte kommer att skada, Hannah.

Jag tog upp mitt huvud för att höra honom tala informellt, men hans ord var som fångade min uppmärksamhet. Jag såg på honom och Simon såg på mig just då i ögonen, som om han stod inför sitt löfte.

-Jag kommer inte göra skada, Miss Lundberg, som du kan vara säker. Jag kommer inte röra det och omgjorda mig att vår behandling.

Jag nickade till blyg för vad hade sagts och vänster för att fortsätta hålla min hand, redan kände inte så obehagligt och inte redan pressas av hans hand. Vi lämnade hissen och insåg jag vad de hade fångat mig hand Simon. Säkerhetsvakter hälsade mitt huvud och tittade på mig med nyfikenhet.

-Har gjort att morgonen har alibi, sanningen?

-Så, miss Lundberg.

-Tänk på alla - jag viskade men jag var inte säker på om han hade hört det eller inte.

Tog mig till en bil och bad mig att klättra. Blev lite rädd och såg att var tvungen att styrningen rullar en chaufför väntar på att Simon le mandara.

-Det kommer att ta dig till ditt hus, Miss Lundberg. Berätta för mig där lever och är det jag kommer att säga att min chaufför.

Berätta adressen om som var rädd så fick av huvudet och jag var i tystnad. Han verkade förstå det som kallas per telefon och andra redan du sa min adress till föraren.

-Men, hur...?

-Jag har uppgifter från alla mina arbetare.

Nickade och väntade tills bilen är sätta upp för att titta genom fönstret att undvika utseende till mitt huvud.

Verkade som ju inte har ett liv lugnt i London.