Son Till Min Chef

Kapitel 12 - Tro mig - del 2.

SIMON.

Jag tillbringade natten i segling. Han kunde bara skådar sitt ansikte medan han sov och smeker hennes hår när hon flyttade mer mot min kropp. Hans händer kring min kropp och hans kind var posada över mitt bröst.

-Simon...-hon viskade.

Jag log och kramade hennes starkaste känsla av att mitt hjärta slog stark som om han visste att den enkla närheten av Hannah fick mig att hyperventilera. När det blev i morgon, tvingade jag mig att komma ifrån det och komma ur sängen. Han visste var man kan hitta min kusin, alltid var i baren med din dumma vänner eller var i sitt hus med en ny erövring. Kallas på dörren till hans hus och några sekunder efter Sebastian dök upp på andra sidan av dörren.

-Go, primo sa det leende, du verkligen inte förväntar. Han trodde att...

Men han slutade tala så snart min högra hand kom i kontakt med hans äckliga ansikte och hans ironiskt leende försvann plötsligt. Jag gick in i huset och jag skrattade när jag såg att han redan var på plats med ett enda slag.

-Du har kommit att få hämnd om äran av din flickvän?

Jag gick till honom och min sko slå hennes ansikte att göra hennes mun utfall. Jag kände mig så arg att höra honom prata om Hannah som var svårt att kontrollera mig för att inte slå misshandeln av hans liv. Han stod upp och tryckte mig hårt mot väggen då slog mig en spark i magen. Jag skrattade hans dumma hit och jag fick sparka hennes ben, orsakar honom att falla.

-Ett fall vill missbruka henne igen? - frågade Sebastian med tänderna färgas röd. Skulle du gillar att åter bli gravid från mig och att jag gör du förlora det?

-Hur?

-Gör inte veta det du? Hon blev gravid men tänkt att fly och höja honom utan mig, kan ni tänka er? Jag gjorde det för att förlora det och var det en annan bo vid min sida, du fortfarande inte förstår det? Hon kommer alltid att höra hemma som du försöker undvika.

Jag gick mot honom och började slå honom tills jag kände ett samtal på min telefon. Sebastian hade varit medvetslös, och även om jag ville fortsätta träffa honom tills han förlorade livet, sa eftersom det var Hannah som ringer till mig. Hör hans röst och vet som tvingades gå igenom hemska saker på grund av någon i min familj fick mig att känna olycklig.

-Älska - jag sa-. Har något hänt? Är du okej?

-Jag vakna bara upp och jag har inte hittat bredvid mig i sängen. Var har du gått?

-Jag ville gå en stund så ge mig luften men jag mår bra, oroa dig inte, liten.

-Dina föräldrar ringde och berättade om vad som händer med Josefine, Simon, tror du att hon kommer att väl reser ensamma till Sverige för att träffa hans förflutna? Jag tycker inte att det kom ut skadade, är som en syster för mig.

-Hon är starkare än vi tror, det kommer att bli bra. Förresten, stanna i sängen eftersom jag är där och jag vill ha dig i mina armar och kyssa dig.

-Simon! -Hon klagade men jag visste att han log och att, eventuellt, hennes kinder hade blivit röda vilket gjorde det ännu vackrare än det var.

Jag kom hem efter att ha kört hela vägen och en Hannah trassliga mellan lakanen med sitt blonda hår dans i kudden välkomnade mig. Jag kastade mig över den, bara göra det, hon kysste mig och hans händer som reste upp till bröstet för att knäppa upp min skjorta. Mina ögon mötte hans, men hon var begränsad till separata våra läppar och titta på mig.

-Jag vill göra den... med dig, Simon.

-Är du säker? Behöver inte göra det, Hannah, tror inte att-

-jag vill, jag behöver det, Simon.

Mina händer reste upp hennes nattlinne och tog den sakta medan hon gjorde samma sak med mina jeans. Rörd vårt skinn och hennes hår föll runt min hals, hennes läppar och min var inte åtskilda och fortsatte dansa på varandra tills ett morrande kom ur min hals.

Mina händer smekte henne, gjorde henne litar på att jag var någon annan, personen det älskade mer än hans liv och som var villig att göra allt för att hålla henne vid min sida. Jag blev galen med det, ville jag bara ur mig, att han inte älskade eller var med en annan person. Våra händer anslöt när våra kroppar gjorde och jag kunde se hur hennes ögon lyste tills vi når extas tittar på oss i ögonen på den andra.