Son Till Min Chef

Kapitel 10: Vad händer om du inte vill släppa taget? -Del 1.

Simon tog tag i min hand och lyfte mig så håll mig. Hennes armar omsluta mig försiktigt, det kändes att det var omgiven av kuddar, mitt hjärta kände fluga.

-Hannah, bo på min sida ikväll - viskade hon.

Jag nickade och tog tag i hans arm för att ange partiet igen. En annan hand Simon som var på min rygg jag var vägledande och undvikas för att försöka fly, vilket var vad jag ville göra för att se Sebastian ser på oss med ett hånfullt leende.

-Förlåta oss - Simon sa medan stod mig stolen att jag sitter ner, Hannah har varit costipada och det kändes lite dåligt.

-Är det sant? -frågade herr Rönngren. Är du bättre? Jag visste att du var sjuk, du borde stannat hemma.

-Oroa dig inte - jag susurré även om det kändes som Simon twirls hennes hand med min och lämnade dem på bordet, till beskåda av all-. Har varit en yrsel plötsliga och nu känner jag mig bra. Dessutom ville jag lämna att Simon skulle komma bara, det finns många kvinnor här, är inte det? -Jag skojade försöka koppla av atmosfären.

Alla skrattade mindre Sebastian som inte skulle titta på mig och titta på min hand förreglas med Simon och arm det omger mina axlar. Jag gick över till Simon och han kysste min kind, jag visste att han bredvid mig och som gjordes mig möta Sebastian lättare kall och beräknande blick.

-Hur gjorde du? -Han frågade Asa.

Jag tittade på Simon och han log mot mig med sötma, bättre för honom att tala men ville att vi satte oss i trubbel. Jag visste inte vad kunde eller kunde inte säga framför sina föräldrar och kanske fick benet att säga ett enda ord.

-Ja jag gick att det såg innan vet att det var sekreterare av påven. Jag såg henne på gatan och jag svär att jag nästan tappar luften. Du vet att jag är inte mycket av dessa saker men med henne kände jag mig annorlunda bara för att se henne.

Jag såg på honom i ögonen och han kysste mig på läpparna chastely eftersom vi var framför hans familj. Även så, jag fick röd som en tomat och såg honom död av skam.

-Simon! -Jag jag protesterade när andra skrattar.

-Jag ser som verkligen är i kärlek-kommenterade Åsa ser på oss med ett vänligt leende.

-Inte tveka, mama - sa Josefine att gå med i konversationen. Du hade sett utseendet på Simon när Hannah kom ut ur omklädningsrummet. Det verkade att det kommer att falla baba, det var roligt att se - Simon såg det allvarliga och hon skrattade sorglöst. Sätt inte som står inför en våt hund, Dvärg.

-Göra Dvärg? -skrattade. Därför kräver du dvärg?

-På grund av liten var det så... - redan nog, Jos - sa Simon rynkar pannan-. Det är inte nödvändigt att Hannah vet--om, om det inte - jag avbröt honom skratta-. Känn dig fri att berätta något om barndomen av Simon, Josefine, jag älskar att veta varje detalj.

Simon såg på mig med ett frågande leende, men avbröts när musiken började ljud, par började komma ut i spåret och min fästman hand drog mig för att lyfta mig. Jag såg på honom förvånad, men när jag såg att du ledde oss till dansgolvet, jag försökte fly men armarna omgiven mig och dess doft förvirrade mig, nu jag ville inte gå.

-Inte dansa-varnade dig när han såg som han placerade min hand på hennes och axeln. Du kan till slut föra dig hem några nöp.

Han lade sin hand på min midja och kom till mig tills våra kroppar rörde. Mitt hjärta hoppade in i lågan och såg ut som jag ska svimma när som helst. Simon klev upp hennes läppar till mitt öra och kysste mig i LOB innan de talar.

-Jag tar en hel del stampa för att ha dig i mina armar, Hannah - viskade hon.

Jag tittade på honom i ögonen med ett litet leende på mina läppar och försökte följa rytmen som Simon tog mig. Jag var noga med att inte snubbla över, men när låten jag Skjut och hamnade faller på armarna på Simon. Han ladeadamente log och kramade med sötma att sedan kyssa mig på läpparna försiktigt. Jag gick vilse i hennes läppar röra tills någon separerade oss.

Jag tittade upp och såg Sebastian tittar på mig med hennes leende audiolibro. Jag försökte komma bort från hans armar, men han spikade mig med fingrarna, drog mig och tog mig till mörka trädgården. Jag tittade på försöker hitta Simon, men han hade försvunnit.

Jag var ensam med min värsta mardröm.